Andreas provkör Ford Mustang Bullitt i Frankrike

För exakt 50 år sedan visades den ikoniska filmen Bullitt på bioduken för första gången. Filmen i sig är egentligen ganska kass men biljakten i San Francisco mellan en Ford Mustang och en Dodge Charger är sanslöst bra. Steve McQueen rattade Mustangen som kom att bli minst lika ikonisk som filmen. För att fira 50-årsjubiléet har Ford släppt en specialversion av sprillans nya Mustang med tilläggsnamnet ”Bullitt”. För att testa den begav vi oss lustigt nog till den franska rivieran där vi välkomnades av moln och sedermera också regn. Tur att bilen var trevligare än vädret.

Den som slår till på en Mustang Bullitt istället för en vanlig Mustang får huvudsakligen en lite tuffare exteriör med en svart grill, Bullitt- istället för Mustang-märken och tio extra hästkrafter. Bilen går att få i två färger: svart eller mörkgrön men valet mellan dem är naturligtvis enkelt. Varför köpa en Bullitt-Mustang som inte är Bullitt-grön? På insidan står det även där Bullitt lite överallt och växelspaken är vitglansig. Det är alltså svårare missa att det rör sig om en Bullitt-Mustang än det är att ta två andetag efter varandra.

Vad är nytt?
– 10 extra hästkrafter
– Exteriör som inspirerats av Bullitt-Mustangen från filmen
– En uppsjö av Bullitt-märken
– Gröna stygn på läderstolarna och gröna instrument
– Varvmatchning på nedväxlingarna

Så hur väl passar egentligen en stor amerikansk muskelbil in på rivieran? Inte alls är det ärliga svaret. Ford Mustang passar helt enkelt bättre på öppna vägar än i pittoreska sydfranska kuststäder. Tur är det då att bergen inåt landet har några av de mest spektakulära vägarna jag någonsin har kört på. Bortsett från de tio extra hästarna och lite mer vridmoment är det ingen större skillnad mellan en vanlig Mustang och en Bullitt.

V8-motorn varvar fortfarande till höga 7500 rpm, bakdäcken greppar fortfarande orimligt väl, och man måste fortfarande arbeta ordentligt med den manuella växellådan för att verkligen kunna utnyttja kraften i motorn. Bullitt har fått en automatisk varvmatchningsfunktion vid nedväxlingar vilket är ganska meningslöst i en manuellt växlad sportbil. Jag vill ju trots allt köra själv. Tack och lov går den dock att stänga av.

Mustang trivs bäst på motor- och landsväg där den inte bör pressas mer än 80 procent. Den klarar av riktigt hård körning men det blir nästan lite jobbigt att behöva ratta den då. Bilen är relativt mjuk och blir mer obekväm än hård när track-körläget aktiveras. Kort fattat är Ford Mustang mer av en härlig bil snarare än tajt sådan.

Den som vill ha en Bullitt får betala ungefär 30 000 kronor extra. På pappret är det utomordentligt dålig valuta för pengarna eftersom man egentligen inte får särskilt mycket mer funktion eller prestanda. Men satan vad cool den är! Därför hade jag valt en Bullitt utan att blinka om jag var ute efter en Mustang.