Test: Toyota Mirai

Toyota Mirai
Motor: Elmotor, 154 hästkrafter, 335 newtonmeter
Kraftöverföring: Steglös automatlåda, framhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 9,6 sekunder
Toppfart: 178 km/h
Vikt: 1850 kg
Mått (längd/höjd/bredd):
4891/1530/1821 mm
Pris: Leasing cirka 10 000 SEK per månad

Elbilar blir mer populära för varje dag som går. De erbjuder oftast god komfort och prestanda samtidigt som dess ägare kan sova gott om nätterna med vetskapen om att de inte längre bidrar till att utrota isbjörnarna på Arktis. Det är dock inte riktigt så enkelt. Dagens elbilar är batteridrivna, och batterier är tunga, dyra och potentiellt miljöfarliga.

Dessutom kommer de aldrig att gå tillräckligt fort att ladda för att man inte ska behöva tappa tålamodet vid laddstationen. Så vad gör vi då när oljan tar slut? Vi köper elbilar som drivs av bränsleceller, naturligtvis. En av två bränslecellsbilar som säljs i Sverige är Toyota Mirai, och den gör anspråk på att vara det enda rimliga alternativet för framtiden. Låt oss ta reda på om så är fallet genom att lägga i Högsta Växeln och recensera Toyota Mirai.

Låt mig börja med att försöka förse er med en ansats till en förklaring för hur en bränslecell fungerar. I teorin är det egentligen ganska enkelt. Bilen har en bränsletank som fylls med väte (vätgasbil är alltså synonymt med bränslecellbil) som sedan kombineras med syre i bränslecellen i en reaktion som släpper lös energi. Energin konverteras till el som driver elmotorn, och den enda restprodukten är vattenånga. Om Škoda hade kommit på detta hade de verkligen haft belägg för sin slogan ”simply clever”.

Detta innebär att en vätgasbil inte har något behov av tunga och dyra batterier vilket innebär att de kan säljas till ett pris som motsvarar dagens bensinbilar. När tanken sedan håller på att tömmas stannar man vid en vätgasstation och tankar, precis som i en helt vanlig bil. Dagens batteridrivna elbilar innebär en klar uppoffring när det kommer till exempelvis inköpspris och laddtider. Vätgasbilar, å andra sidan, innebär ingen uppoffring över huvud taget. Bra va?

Toyota Mirai, och alla andra vätgasbilar för den delen, är alltså som en kombination av det bästa från bensinbilar och batteridrivna elbilar. Att köra är den som vilken ”vanlig” elbil som helst. Allt vridmoment finns tillgängligt vid alla varvtal och motorn går helt knäpptyst, med undantag för ett litet diskret surr som avslöjar att bränslecellerna arbetar. Trots att prestandasiffrorna pekar på att Mirai är långsam känns den pigg och rapp, just tack vare hur responsiv den är.

Det undkommer nog inte någon att Toyota Mirai inte ser riktigt klok ut. Den är överöst med märkliga designdetaljer och okonventionella linjer som aldrig sammanfaller i någon harmoni. Mirai påminner därför mer om en rymdfarkost än en bil, men det är också meningen. Toyota vill att bilen ska sticka ut och det har de onekligen lyckats med, oavsett vad man tycker om designen.

På insidan fortsätter de tokiga designvalen, om än på en mindre extrem nivå. Mittkonsolen kryllar av märkliga vinklar och touchknappar som stjäl för mycket uppmärksamhet från vägen. Infotainmentsystemet skulle inte heller skada av en ordentlig uppdatering eftersom det varken är snyggt eller responsivt. Å andra sidan märks det att Toyota verkligen har ansträngt sig för att få Mirai att kännas mer premium än det övriga modellutbudet. De flesta ytorna är täckta av högkvalitativt läder, och baksätet har ett lyxigt permanent armstöd. Nackdelen är dock att Mirai är strikt fyrsitsig.

Stolarna påminner mer om bekväma fåtöljer än just stolar, och det går även i linje med fjädringen som är mjukare än en dunkudde. Toyota Mirai är en fantastiskt komfortabel bil för alla fyra passagerare, men bagageutrymmet äts upp rejält av vätgastanken som i nuläget kostar 400 kronor att fylla. Räckvidden blir då ungefär 45 mils normal körning.

Vid det här laget börjar jag undra varför inte alla kör vätgasbilar. När det blev dags att tanka bilen fick jag dock svar på den frågan. Just nu finns det bara en tankstation i Stockholms-området (fyra i hela Sverige) och den ligger vid Arlanda, en bra bit från stan. När jag väl kom dit fungerade inte pumpen och jag var tvungen att lämna bilen i ett parkeringsgarage och ta en taxi hem.

Toyota fick dagen efter kontakta AGA som driver tankstationen och be dem att åtgärda felet och tanka upp bilen åt mig. Detta är naturligtvis inte Toyotas fel men det demonstrerar effektivt att det inte är realistiskt att äga en vätgasbil i nuläget eftersom infrastrukturen inte är på plats. Inom tre år finns det dock planer på att bygga tillräckligt många stationer för att det ska vara möjligt att äga en bränslecellbil. Om 10 år är de antagligen en norm.

Det är uppenbart att Toyota inte försöker slå nya säljrekord med Mirai. Jag kan inte rekommendera någon att köpa den innan tankstations-nätet har byggts ut ytterligare, men bilen fungerar ändå som en ögonöppnare för gemene man. Den visar att tekniken är tillräckligt bra för att vara mainstream och att det idag ändå är möjligt att köra på vätgas (trots att man inte borde göra det). Om några år kommer vi antagligen att skratta åt tanken att man var tvungen att ladda sin bil i flera timmar innan man kunde köra den. Så välkommen till framtiden. Välkommen till Toyota Mirai.