Test: Audi RS3

Audi RS3 Sedan
Motor: 2,5-liters femcylindrig bensinmotor, 400 hk, 480 Nm
Kraftöverföring: 7-stegad dubbelkopplingslåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 4,1 sekunder
Toppfart: 250 km/h
Vikt: 1590 kg
Mått (längd/bredd/höjd):
4479/1802/1399 mm
Pris: Från 567 300 SEK
(Testbil ca 726 500 SEK)

Audis RS-modeller är ofta förknippat med fyrhjulsdrift och sanslöst kraftfulla motorer, men har på senaste tiden blivit kritiserade för att vara mindre lekfulla än sina bakhjulsdrivna konkurrenter. Frågan är om Audis minsta RS-bil lyckats vända på den trenden. Låt oss därför lägga i Högsta Växeln och recensera Audi RS3.

Det första intrycket är alltid viktigt och när jag får se bilens profil skiftar min extas om att få köra en RS-bil till lite av en besvikelse. Den solidgråakroppen är diskret och intetsägande och ger mig inga fjärilar i magen. Det räcker dock med att jag hoppar in i bilen för att den tveksamma känslan ska totalvända.

När jag slår igen dörren möts jag av en mysig och ombonad kupé bland alla röda kontrastsömmar och greppvänlig alcantara. Trots att interiören är väldigt enkel, och kan uppfattas som naken, är den avskalad på rätt sätt. Varför ska man ha allt lull-lull i en bil som enbart är byggd för maximal prestanda? Det är därför förlåtande att infotainmentsystemet stundtals är lika svårbegripligt som Donald Trump när det endast är en knapp som är intressant – startknappen.

Med ett distinkt tryck får jag direkt gehör med ett högt harklande ljud från den hårt trimmade turbofemman. 400 hästkrafter vaknar till liv och besvikelsen från det första mötet är som bortblåst. Motorn har en enorm karaktär och ljudet som kommer från de svarta RS-ovala piporna har tydliga gener från Audis rallykung Sport Quattro S1. Det smäller och smattrar som på nyårsafton och ljudet har en sådan personlighet att det är svårt att låta bli att släppa på gaspedalen.

Detta kan bli en dyr historia med ett indraget körkort och en rekordhög bötesnot som följd, för fartresurser finns det gott om. Fyrhjulsdriften trycker effektivt ner varenda promille av motorns effekt i asfalten, och 0–100 km/h avverkas på ynka 4,1 sekunder. De flesta moderna prestandabilar blir därför frukostmat för Audi RS3, och begreppet ”sleeper” passar in på modellens personlighet lika bra som ketchup på en tjock grillad med mos.

Trots att motorn och växellådan är lika sammansvetsade som ett par som firat diamantbröllop blir jag inte lyrisk när jag kör bilen. Ljudet och motorns karaktär tar fram barnet i mig men resten av köregenskaperna har inte alls samma lekfullhet. Det upplevs som att Audi RS3 snarare är utvecklad i ett kliniskt rent laboratorium än på slingriga vägar bland alpernas bergstoppar. Den är fruktansvärt snabb och effektiv, men på gatan får man inte ut den fulla potentialen. Jag är helt övertygad om att RS3 ger så mycket mer på bana där både chassit och fyrhjulsdriften får visa sig på styva linan.

Det finns dock en fördel med att bilen inte är utvecklad på italienskt manér, och det är bränsleförbrukningen. Tro det eller ej men det går faktiskt att köra bränslesnålt med hjälp av komfortläget och en smart växellåda. Att använda Audi RS3 till vardags är absolut inga problem då komforten är god och praktikalitet är tillräcklig trots sedanutförandet.

I slutet av provkörningen inser jag dock vad hela RS3-konceptet handlar om. Detta är en bil som likt en ödmjuk norrlänning bara presterar. Den gör det du beordrar den att göra, och alla prestandasiffror som är nedskriva i broschyrbladet åstadkoms oavsett underlag. Detta bidrar till att bilen tyvärr blir förutsägbar och det är egentligen bara drivlinan som inte följer jantelagens alla kriterier. När en bil kostar en halv förmögenhet kan det inte bara vara drivlinan som rättfärdigar denna summa, och när Audi RS3 återlämnas är det bara motorns karaktär jag saknar. Saknaden är dock så stor att jag än idag kan önska att jag fick trycka på den där startknappen igen.