Test: Mini Cooper S Cabrio

Mini Cabrio Cooper S 2017
Motor: 2,0 liter, rak 4-cyl, turbo, 192 hästkrafter, 280 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-stegad automat, framhjulsdrift
Acceleration 0-100: 6,8 sekunder
Toppfart: 230 km/h
Mått (längd/höjd/bredd): 3821/1414/1932 mm
Vikt: 1350 kg
Pris: 264 000 SEK
(testbil cirka 386 000 SEK, se testbilens specifikation här)

Många uppskattar snabba bilar. Helst ska de vara italienska, högljudda och så dyra att till och med Zlatan får ångest av att köpa en. Jag har alltid tillhört den kategorin, men under den senaste tiden har jag börjat ifrågasätta filosofin. Uppenbarligen kommer en superbil alltid att slå en liten bus-bil sett till prestanda och varvtider, men är det verkligen synonymt med ultimat underhållning och lycka? För att undersöka den saken la jag i Högsta Växeln och begav jag mig ut på de närkiska landsvägarna, beväpnad med världens kanske roligaste småbil – Mini Cooper S Cabrio.

Elefanten i rummet är naturligtvis priset. En ny Ferrari 488 (vilken jag för enkelhetens skull kommer att använda som exempel, men det kunde lika gärna ha stått Lamborghini Huracán eller McLaren 720s) går loss på sisådär 2 250 000 spänn innan tillval. Betydligt mycket dyrare blir det om man vill ha nedfällbart tak. För de pengarna kan du få ett mindre stall av Mini Cooper S Cabrios (8 stycken för att vara exakt), alla i olika färger för att kunna matcha dagens outfit.

Med ett högt pris kommer inte bara en tunnare plånbok – man blir även tvungen att leva med den ångest som prislappen medför. Vågar jag verkligen parkera på stan idag? Borde jag inte köra en vända nu innan jag måste ställa in bilen i garaget över vintern? Kommer det att börja regna? Hur många tusenlappar tappar bilen i värde om jag kör den till svärmor? Denna ångest är självfallet relativ till bankkontot, men oavsett din förmögenhet innebär Minins lägre insats minskad risk för stressrelaterad hjärnblödning. Egentligen skulle jag kunna avsluta artikeln här, men för att övertyga er tvivlare tänker jag tjata lite till.

Teoretiskt sett borde alla nämnda uppoffringar åtminstone resultera i en trevligare körupplevelse – men är så verkligen fallet? Det är ju först när man verkligen pressar gränserna som adrenalinet börjar pumpa, och i fallet Ferrari är det förenat med risk för fängelsevisit (och plötslig död) att göra det på allmänna vägar. Minin, å andra sidan, kan man pressa till sin yttersta gräns utan några större risker.

Allt i takt med att både hjärta och hjärna blir lyckligare för varje sekund som går. Framhjulsdriften bidrar till en intensiv körupplevelse utan någon risk för sladd-relaterade benbrott, accelerationen är perfekt avvägd för bruk utanför bana och ljudkulissen är så underbart oblyg att jag starkt ifrågasätter BMW:s val att inte erbjuda samma avgassystem som tillval till 320i (det är nämligen samma motor som sitter i Cooper S-modellerna, sett till kompression och cylindervolym).

Inte heller behöver man kompromissa när det kommer till praktikalitet, räckvidd eller byggkvalitet. Att man dessutom kan man få sin Mini Cooper S Cabrio med manuell låda är ännu en spik i den kista som vi nog blir tvungna att begrava allt vad Ferrari heter i efter att denna text publiceras. Fast nja, riktigt så är det ju inte. Om någon hade satt en pistol mot mitt huvud och sagt åt mig att slå banrekordet på Mantorp hade jag mycket hellre suttit bakom ratten på Ferrarin. Samma sak gäller om jag skulle välja en bil att anlända till klassåterträffen med, eller om jag hade en fetisch för exklusivt läder (här måste jag dock ge ett stort plus i kanten för testbilens utsökta, cognacbruna säten).

Okej, om jag ska vara helt ärlig hade även jag valt italienaren om plånboken räckt till – men det är bara för att jag tänker med hjärtat. Det finns något drömskt med en röd fullblodshingst som man inte riktigt kan sätta fingret på. Chansen är dock stor att den som har sina miljoner placerade i statsobligationer, istället för ett abonnerat roulett-bord på Casino Cosmopol, skulle vara lyckligare med en Mini Cooper S Cabrio på garageuppfarten. Bilen ger helt enkelt fler skratt per krona än vad en superdyr superbil någonsin kommer att göra – och det är en beundransvärd prestation i sig.