Test: Lexus NX

Lexus NX 300h AWD F-Sport
Motor: 2,5-liters 4-cyl bensinmotor (210 newtonmeter) och två el-motorer, systemeffekt 197 hästkrafter
Kraftöverföring: Steglös automat (E-CVT), fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 9,2 sekunder
Toppfart: 180 km/h
Vikt: 1785 kg
Mått (längd/höjd/bredd):
4630/1645/1845 mm
Pris: Från 368 900 SEK
(Testbil ca 570 000 SEK, se testbilens specifikation här)

Det finns vissa utmärkande egenskaper som är vägledande i bedömningen av en förnäm restaurang. Om det finns bilder på maten i menyn – spring. Om efterrätten är en öppen glassbar – fyll famnen och spring. Får man kombinera alternativ och skapa varje rätt själv – spring och kom aldrig tillbaka. Kocken ska veta bäst, kocken ska man lyssna på – kocken ska kunna guida dig. Det är ju det som du betalar för. Kanske var det så Lexus tänkte när de skulle bestämma hur många drivlinor som skulle erbjudas till NX. Det finns nämligen, öh, en enda – hybriden 300h. Kan japanen mäta sig med det starka, europeiska startfältet? Låt oss lägga i Högsta Växeln på den, öh, växellösa CVT-lådan för att undersöka saken.

NX största köpargument är den fräcka utsidan. I vanlig ordning finns det tillräckligt med styling för minst fyra bilar, en Transformer och två konserthus, men jag köper ändå helheten. Bilen framstår som både dyr, utmanande och elegant. I jämförelse ser alla tyska konkurrenter ut att vara stramare än Stefan Ingves slipsknut – NX är det lekfulla valet. Om man separerar beståndsdelarna blir det dock lätt att peka ut svagheter. Den visserligen maffiga grillen ser ut att vara ritad av en epileptisk kanin som fått en penna fasttejpad på tassen, och hela baksidan tycks vara ett hafsverk konstruerat av någon praktikant på en kafferast. Tog designbudgeten slut efter C-stolparna? De snygga bakljusen räckte dock pengarna till, och på tal om lyktor, när inledde Lexus ett samarbete med Nike?

Se även:
Range Rover Evoque
BMW X3
Volvo XC60
Jaguar F-Pace
BMW X4
Porsche Macan
Audi Q5

Ett av Bentleys och Rolls-Royces största problem är att de i regel är bestyckade med föråldrad teknik. Kanske har Lexus tagit inspiration av dessa lyxgiganter, då även NX är utrustad med en infotainmentskärm som möjligtvis skulle ha känts modern för tio år sedan. Inte heller blir det bättre av att hela systemet styrs via en liten pekplatta – urdumt!

Visserligen är det inte lika illa som jag på förhand fruktade, men systemet är helt enkelt det sämsta i klassen. Lexus tänkte efter noga, siktade och sköt – men missade så grovt som fysiskt möjligt. Katastrof. Om man bortser från tekniken är interiören lyckligtvis så flådig som man kan begära av ett premiummärke. Läder finns det rikligt av och vissa delar ser nästan ut att vara handgjorda. Designen på insidan är, öh… unik… vissa gillar den, andra inte.

Man skulle kunna föreställa sig att fyrhjulsdrift skulle vara en självklarhet för en premium-SUV som NX, men så är inte fallet. Drivning via alla hjul får man betala extra för. Ännu en detalj som skiljer sig från det vanliga är att systemet inte är mekaniskt. Nej, denna Lexus är egentligen framhjulsdriven, men för en extra slant kan man få ytterligare elmotor monterad som då driver bakhjulen vid behov. Detta resulterar i en rad tveksamma egenskaper, varav den mest framträdande är vridstyrning. Dessutom fastnar bilen i lera om du ens sneglar mot något annat än en riktig, asfalterad väg. Batterierna äter upp en del plats inuti bilen och detta i kombination med det sluttande taket gör att praktikaliteten inte ligger på topp.

Anledningen till den besynnerliga fyrhjulsdriften är såklart att NX är en hybrid. Det är inte tal om någon laddbar sådan, batteriet fylls upp genom att bilen gör anspråk på en del av den energi som annars går förlorad vid inbromsning och i nedförsbackar. Hela tanken med det här systemet är såklart att spara på bränslet, och det lyckas bilen endast halvbra med. Trots att jag är något av en hybrid-gud stod mätaren på 0,72 liter/mil när vi lämnade tillbaka kärran till Lexus. Långt ifrån påstådda 0,53. Att bilen är fruktansvärt långsam och utrustad med en (förvisso ganska bra) CVT-låda gör inte heller saken bättre.

När man rattar bilen är det lätt att bli lite förvirrad. Det kan nämligen vara svårt att förstå om man sitter bakom ratten på en snordyr premium-SUV eller bakom rodret på en enorm lyx-yacht som kryssar mellan skären i de vilda vattnen runt Kapstaden. Lyckligtvis är det fråga om en extremt bekväm yacht, men likväl blir det aldrig särskilt roligt att ratta den. NX känns lika tung som ett fraktfartyg, smidig som en tjur i en porslinsbutik och styrningen är lika död som Gustav Vasa. Man har ingen aning om vad som händer nere vid hjulen och man känner sig så separerad från vägen att båtkänsla uppstår. Fjädring, stolar och dämpare gör dock att åkkomforten blir extremt härlig, nästan silkeslen. Det är inte riktigt lika bra som Audi Q5, men nästan.

Visst är det kul med ett udda alternativ till de europeiska storspelarna, men det här känns inte helhjärtat. Bättre kan ni Lexus. Lyckligtvis finns det goda sidor hos Lexus NX. Komforten är på toppnivå, en av de bästa i segmentet på den grenen. Bilen upplevs tveklöst som lyxig och designen är minst sagt unik på såväl in- som utsidan. Det faktum att bilen prismässigt hamnar en bit under konkurrenterna gör att ett köp inte är helt dumt, om än jag personligen mycket hellre hade sparat ett tag till för att kunna lägga mina numera miljöparti-gröna fingrar på någon av de tyska konkurrenterna.