Detta bildspel kräver JavaScript.

Land Rover Range Rover Evoque 2.0D 4WD TD4 SE

Motor: 2,0-liters, 4-cylindrig, diesel, 180 hästkrafter, 430 newtonmeter
Kraftöverföring: 9-växlad automat, fyrhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 9,0 sekunder
Toppfart: 200 km/h
Vikt: 1690kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4371/1635/2090mm
Pris: 371 900 SEK (Testbil ca 512 400 SEK)

Det första många människor tänker på när de hör namnet Range Rover är stora, mastiga, vulgära, muskulösa, lyxiga och extremt terrängdugliga SUV:ar. Detta var en fördom som stämde in mycket bra fram tills år 2011 då de presenterade en kompakt version av de fullblodiga björnarna i segmentet. Den blev det minsta barnet i Range Rovers modellutbud och kom att heta Evoque. Det är en bil som sägs kunna knyta samman det bästa av alla världar. Den ska vara kapabel till att utföra allt från en tur genom djungeln över stockar, stenar och genom vattendrag, samt kunna bjuda på en komfortabel motorvägsfärd för hela familjen. Sist men inte minst ska den även kunna parkeras med enkelhet och agera flinkt i storstadsdjungeln. Låt oss lägga i Högsta Växeln och ta reda på huruvida Range Rover har lyckats skapa den ultimata all-roundmaskinen.

Den största Range Rovern har yttermått likt en trevånings-villa i en villaförort, något den antagligen även kommer att stå parkerad bredvid, och innermått likaså med takutrymme som ger känslan av att sitta i en kyrka. Lillebror, Sport, har även den generöst med centimetrar som omfamnar karossen, och inne i bilen fås inga klaustrofobiska känslor eftersom denna modell går att få med möjligheten att frakta sju individer. Tyvärr följer inte Evoque den riktlinje som de andra går efter. Mycket eftersom proportionerna är lika mystiska som Donald Trumps frisyr. Evoque ser stor ut från vissa vinklar och liten ut från andra. För att ge en förståelse för vad jag menar känns det som att kliva in genom portarna i ett slott när man stiger in i bilen, men när man väl kommer in är det som att sitta i en radiobil på Gröna Lund. Man får inte riktigt plats. En av anledningarna till detta kan bero på att allt runtomkring en själv sitter högt, vilket ger en falsk känsla av att man är 145 cm lång trots att huvudet nästan nuddar innertaket. När man väl tittar ut över motorhuven så syns inte vägen framför bilen eftersom huven sitter så högt, något som kan bli ett problem vid bilkörning. Om man istället vänder på huvudet och tittar mot akterdelen av bilen så ser det ur som att man helt plötsligt kör en mopedbil, allt är nämligen mindre. Hela bilen känns lika osmidig som en elefant i en porslinsbutik, men den har en ratt som gör att den i alla fall går att styra.

Design är en av sakerna som stått högt upp på prioriteringslistan under utvecklingen av Evoque. Range Rover tog hjälp av Victoria Beckham under skapandet och har på så sätt lyckats ta fram en bil som ska passa såväl kvinnor som män. Jag är dock inte övertygad. Den sluttande taklinjen gör till exempel att man ser sämre bakåt än om man hade haft extrem närsynthet, glömt glasögonen hemma och samtidigt tittar genom en ihoprullad pappers-tidning. Detta är något som gör att parkeringssensorerna och backkameran, med en upplösning i nivå med tv-apparaterna från 80-talet, kommer väl till pass. När vi ändå är inne på Evoquens utrustning skall nämnas att prislappen drar iväg rejält vilket gör att en normalutrustad Evoque hamnar i halvmiljoners-klassen. Bilen jag hade var utrustad med ett Meridian-ljudsystem som innehöll en bas som utan problem skulle kunna väcka ett helt villaområde vid förbi-passering en lugn kväll.

Trots utbudet av lyx och dålig sikt är Evoque extremt kapabel i terrängen. Likt en monstertruck som dånar över allt och alla, tar sig även Evoque fram över det mesta. Tyvärr gör blandningen av bilens målgrupp och design, att ingen som köper en Evoque faktiskt kommer att använda den till mer offroad än att köra upp på en trottoarkant i stan för att släppa av passagerarna vid närmsta Victoria’s Secret-butik. Även på motorväg känns Evoque som att den är i sin hemmamiljö. Mycket tack vare ZF-växellådan med 9 växlar som bjuder in till långa motorvägskörningar genom att vara sansad, stabil och aldrig överstiga 1500 rpm vid lagliga farter, något som även gynnar bränsleförbrukningen. Motorn kan inte kallas rapp, eftersom den vid kick-down tar år och dar på sig att börja jobba och planeringen till en omkörning blir därför oerhört väsentlig. Motorn är för övrigt mycket bra och man glömmer snabbt bort att det är en dieselmotor som driver bilen framåt när man kör, vilket är positivt. Kupén stänger ute det mesta bullret från omgivningen vilket bidrar till att resorna med Evoque blir komfortabla och behagliga.

Priset på över en halv miljon kronor är absurt och alternativen som finns för de slantarna är många. Trots detta är Evoque en mycket populär bil och det är enligt mig en fröjd för ögat att se dessa rulla på vägarna. Den klarar det mesta och är utan tvivel en värdig utmanare till sina större förebilder. Den är gemene mans lite udda bästa vän.

 

Högsta Växeln-betyg


Exteriör: 8/10
Interiör: 8/10
Körglädje: 7/10
Valuta för pengarna: 5/10
Relativ praktikalitet: 5/10
Ha-begär: 7/10
Relativ prestanda: 5/10
Personlighet: 9/10
Motorljud: 8/10
Komfort: 8/10

Totalt: 70/100

Joel Sandberg
joel.sandberg@hogstavaxeln.com

Redaktör och B-fotograf. Näst yngst på redaktionen och bäst på att köra fel. Ring för hämtning vid Stockholms stadshus och jag hittas kort därefter strax utanför Västerås på väg åt fel håll. Har en speciell förkärlek till bilar med gedigen kvalitet.