Suzuki Swift provkörd i Monaco

Swift har länge varit en viktig bil för Suzuki. Den har sålt som sockervadd på tivoli i Asien och tämligen bra även i Europa. Den första generationen släpptes globalt år 2004 och 2010 kom en uppdatering som knappast tog världen med storm. Den var smått faceliftad men behöll den pigga och gulliga uppsynen och räckte för att modellen skulle hållas färsk i några år till. Nu har Suzuki släppt en helt ny generation som ska fortsätta hålla försäljningssiffrorna i taket. Låt oss lägga i Högsta Växeln och ta reda på vad nya Suzuki Swift har att ge på de slingriga bergsvägarna runt Nice och Monaco.

När jag klev ut från flygplatsen möttes jag av ett genomvått Nice och ett gäng nya, fint uppradade Swifts. De lyste upp som en solnedgång i det gråa vädret med sin röda kulör som sticker ut från de annars dämpade färgerna som förekommer bland majoriteten av bilarna i trafiken. Något jag snabbt lade märke till var att Suzuki, precis som Land Rover, har valt att sandpappra en del på kanterna på karossen. Swift har nämligen fått klart mycket rundare former än tidigare. Jag vet inte om jag skulle kalla den för snygg, men den är definitivt söt och inte på något sätt aggressiv. Man skulle kunna säga att den förra generationen såg ut som några ihopsatta Aladdin-lådor medan den nya mer ser ut som en fluffigt vispad gräddklick.

Det kommer att finnas två motoralternativ att välja mellan, båda ungefär lika roliga som en ödslig busshållplats i norra Norrland. Det ena alternativet, som också kan fås till Suzuki Ignis, är en 1,2-liters motor som producerar hela 90 hästkrafter, något som Inga-britt 86 år säkert skulle tycka var oerhört nervkittlande. Det andra alternativet är en 112 hästkrafter stark 1,0-liters-motor som jag skulle rekommendera alla att satsa på, den har trots allt några fler hästkrafter tillgodo. Vi blev tyvärr tilldelade en bil med en drivlina som inte kommer att säljas i Sverige. Den hade enliters-motorn med ett ”mildhybridsystem” som dock enbart är till för att sänka förbrukningen. (Uppdatering: Suzuki har nu meddelat att det motoralternativet jag prövade kommer att säljas i Sverige.)

Provkörningssträckan inleddes med en bit motorvägskörning. Det jag snabbt kunde konstatera var att det inuti bilen var tyst som på en kyrkogård under en måndagskväll. Jag misstänker dock starkt att det till stor del beror på att motorvägsnätet runt Nice verkar vara beklätt med sammet istället för asfalt, som vi använder oss av i Sverige. Efter ett litet tag vek rutten av från motorvägen och började klättra upp i bergen. Detta var en sträcka med relativt smala och slingriga vägar som var fulla med kurvor som togs an utan vetskapen om vad som väntade bakom varje krök.

Det var självklart även ett ypperligt tillfälle att testa hur bilen betedde sig under de förhållanden som Suzuki menar att den är till för, det vill säga actionfylld och sportig körning. Swift är tveklöst en mycket rolig bil, särskilt när den får utnyttja sin lätta vikt och välbalanserade styrning till fullo. Nya generationen har genomgått en Hollywood-anpassad bantningskur och skulle förmodligen räknas som undernärd om den blev undersökt av en läkare. Att förra generationen var en lätt bilmodell är det inget snack om, men den nya har blivit hela 120 kilogram lättare och väger nu 840 kilogram. Fråga mig inte hur Suzuki har lyckats att skala av så mycket från en redan lätt bil, men det skulle inte förvåna mig om den första olyckan i nya Swift var en avkörning som orsakades av en lätt vindpust från sidan.

Precis som med många andra småbilar, exempelvis Mazda2, är det inte kraftkällan som avgör hur rolig bilen är. Det är snarare det faktum att man faktiskt kan trycka gasen i botten i all oändlighet utan att någonsin bryta mot hastighetsgränserna och slänga sig in i varenda kurva utan att understyra som bidrar till ett leende på läpparna. Swifts motorer är inte starka, men det behöver de heller inte vara. Det faktum att styrningen är mer precis än ett atomur och att jag i princip skulle kunna bära den till närmaste bensinstation om jag fick slut på soppa gör att den uppfattas som sportig.

Nya Suzuki Swift kommer att lanseras i Sverige under mitten av maj och priset är ännu inte satt. Dock kan vi räkna med att det hamnar i närheten av vad den förra generationen kostade när den släpptes, det vill säga runt 150 000 kronor. För de pengarna får man alltså en rolig bil i en förpackning som skulle kunna få plats i ett mushål istället för ett garage. På bergsvägarna kring Monaco uppträdde den som en stenbock med full kontroll och den är förmodligen även rolig att använda till vardags. Eftersom den är tillverkad i Japan kommer jorden troligtvis att gå under innan motorn slutar fungera och det är ännu en anledning till varför den är ett bra val. Jag hoppas och tror att nya Swift blir en småbil som fortsätter att sälja som smör världen över, för det är den verkligen värd.