Suzuki Ignis provkörd i Italien

Suzuki är ett av världens största bilmärken men trots detta är de en ytterst ovanlig syn på svenska såväl som europeiska vägar. För att penetrera den västerländska marknaden har det japanska märket bestämt sig för att utveckla en helt ny liten livsstilsbil och förse den med det återvunna namnet Ignis. Högsta Växeln närvarade på presskörningen i Italien för att ta reda på huruvida denna ”ultra-kompakta SUV” är en rörelse i rätt riktning för ett stort märke med ännu större ambitioner.

Med ett namn från förr

Låt oss börja med namnet. Ignis var en liten halvkombi som lanserades 2003 utan någon enorm framgång i Sverige. Bland journalisterna diskuterades det vilt vad namnet betydde. Någon föreslog att det möjligtvis hade härletts från ”ignite”, något jag hoppades kunna undvika med testbilen. Nya Ignis har dock egentligen lika mycket att göra med den gamla modellen som jag med Ingmar Bergman. De må dela samma namn, men inte mer än så.

Tanken med Ignis är att den ska anamma designelement från Suzukis inte jättestora utbud av ikoner. Silhuetten och bakdelens ”yxhugg” är tagna från 70-talsmodellen Cervo medan motorhuven ska vara inspirerad av 80-talets Vitara. I min mening påminner den tvära fronten om en blandning av Kia Soul och en Pokémon. Bakdelen är inte lika smickrande, men den ger ändock bilen karaktär och en viss charm.

Enligt Suzuki själva har ledorden för designen varit ”Simple iconic, simple standard”, något som i mina öron låter som något av en motsägelse. Brukar inte ikoner vara något utöver det vanliga?  Suzuki borde istället ha använt sig av något i stil med ”Absolutely different, absolutely dividing” för att beskriva bilen eftersom den delar åsikter med sin särprägel. Med detta sagt finner jag det mer sannolikt att se Bella, 23-årig bloggerska framför ratten snarare än Magnus Samuelsson eller Tony Rickardsson.

Med (inte så) elektrifierande prestanda

Vår testbil var givetvis utrustad till max, med den största motorn på ofattbara 90 hästkrafter. Toppmodellen är även en hybrid vilket inledningsvis låter ofantligt tråkigt men elmotorn finns där av en anledning som vi på Högsta Växeln uppmuntrar i allra högsta grad. Suzuki Ignis är i mångt och mycket en Ferrari LaFerrari ”Light” eftersom elmotorn finns där för att förbättra prestandan snarare än bränsleekonomin. Suzuki har valt att avstå från miljö-tjafs som plug-in-teknik och helektriska lägen. Istället för en turbo får Ignis en liten extra knuff från elmotorn vilket Suzuki påstår är mer effektivt.

Ignis är så lätt att den antagligen skulle välta om man råkade nysa på den. Dessutom är den relativt hög. Denna kombination innebär en kurvtagningsförmåga som inte är helt briljant. Din passagerare hamnar lätt på din sida av bilen som en konsekvens av entusiastisk körning på italienska bergsvägar. Om man växlar lika tidigt som man skulle i något dubbelt så kraftfullt blir man besviken på Ignis prestanda eftersom den rent ut sagt känns trött.

When in Rome

När man istället anammar den italienska körstilen med allt trafikregelförakt som det innebär blir Ignis en helt annan historia. Växellådan må bara ha fem växlar, men egentligen behövs inte fler än tre. Om du inte varvar den lilla 1,2-litersmotorn som om det inte finns någon morgondag kommer du tveklöst att ha problem i uppförsbackar brantare än Strandvägen (som inte lutar över huvud taget). Om du inte har något emot att lyssna på den lilla motorn varva högre än den själv vill så är prestandan fullt acceptabel i en så pass liten bil.

Lanseringen på den svenska marknaden dröjer till januari 2017. Priserna kommer att variera mellan 137 000 och 172 000 kronor beroende på vilken motor och utrustningsnivå som väljs. Toppmodellen tillför inga tekniska revolutioner men för att vara en bil av denna minimala storleksklass är den tämligen välutrustad. Fyrhjulsdrift, pekskärm, hybridteknik, och en mängd aktiv säkerhet är en kort lista på vad som återfinns i den.

Summan av kardemumman

Suzukis chefsdesigner, Tetsuya Oszsa, påstår att nya Ignis är ”den bästa bilen för varje människa i varje situation”. Jag skulle vilja modifiera detta påstående till att den är ”en bra andrabil för många människor i många situationer”. Med Ignis har Suzuki försökt att skapa något unikt, vilket de tveklöst har lyckats med. Den är inte bara formidabelt välpaketerad, utan även en mycket karaktärsfull bil, vilket enligt mig är ett trevligt inslag i den tysk-dominerade västerländska marknaden. Nu återstår bara att se om Sverige är redo för ett italienskdesignat litet charmtroll.