Test: Audi SQ7

Audi SQ7
Motor: 4-liters, V8, diesel, 435 hästkrafter, 900 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad automatlåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 4,9 sekunder
Toppfart: Begränsad till 250 km/h
Vikt: 2405kg
Mått (längd/höjd/bredd):
5052/1740/2212 mm
Pris: 929 000 SEK
(Testbil cirka 1 300 000 SEK)

Stockholmsveckan i juli tänker många. Lekstuga året om tänker vi. Att åka till Gotland i december är lika populärt som att springa ett maraton i högklackat. Ju ödsligare, desto bättre för våra ändamål – att köra Gotland runt i en bil istället för en segelbåt. Nya Audi SQ7 är alltså en prestandaberikad diesel-stadsjeep som lyckas med att komma med ett vettigt argument till att bli flerbarnsförälder. För att ta reda på hur Audi har lyckats beslutade vi oss för att bege oss till ultimata biltestarplatsen under den gråaste av månader. Låt oss ta reda på hur det gick genom att lägga i Högsta Växeln och köra Gotland runt.

Vårt mål den första morgonen var givetvis Väskinderakan, en landsväg som agerar nödlandningsbana för flygplan och som i den briljanta, digitala instrumentpanelen ser ut som en linjal. Det innebär att vägen är 40 meter bred och spikrak i uppskattningsvis två kilometer. Att lista ut varför vi åkte dit kräver inte en magisterexamen i trafikbeteende. SQ7:an accelererade utan uppehåll trots att bilen var fylld med en försäkringshandläggares värsta mardröm – fyra 20-åriga pojkar. Slutligen var det faktumet att bilen var begränsad som satte stopp för, host, konsumenttestandet. De 435 dieselhästkrafterna i symbios med de 900 newonmetrarna gör att bilen känns omättbar.

Det vi kom fram till är att om man har en Audi SQ7 och planerar många resor till Tyskland (eller Gotland) är keramiska bromsar ett måste om man inte är pyroman. Efter att ha låtit både bilen och bromsarna kyla ner (för kraftig nedkylning kan leda till att skivorna blir skeva) begav vi oss ut på den gotländska savannen. Det som fascinerar oss på redaktionen mest är det faktum hela Gotland kryllar av vad som bäst kan klassificeras som stråk. Om man så vill kan man ta sig runt hela Gotland utan att ens snudda vid asfalt. Även om en Audi SQ7 är en pseudo-terrängbil tar den sig fram precis överallt där man rimligtvis kan tänkas köra, just dieselutförandet gör att bilen känns mer öppen till att ge sig ut på äventyr; en dieselbil känns mer som ett nyttofordon och den låga förbrukningen gynnar även äventyrsaspekten.

Efter att ha strövat runt i den gotländska bushen och hållit masken varje gång vi mötte en fyrhjuling eller något annat arbetsfordon satte vi fart mot vår favoritplats på Gotland – Tofta skjutfält. På väg dit såg vi dock en skylt mot en motorcrossbana och genast tändes allas glödlampor. Inom några minuter rullade vi in med SQ7:an på området och försökte komma på ursäkter till pressavdelningen på Audi ifall bilen skulle bli en permanent del av banan. Vårt första hinder var en backe (ett hopp om man åker motorcykel) som vi gjorde oss (och bilen) beredda för genom att sätta den i off-road-läget.

Det höjer bilen till skyarna och ger den hyfsat imponerande vinklar som den kan ta sig an terrängen med. Den största oron var egentligen att skrapa i hela underredet när bilen väl kom till toppen men efter att ha klarat oss med någorlunda marginal (bifoga bild under) fortsatte vi. Efter mycket upp och ner kom vi slutligen fram till en kulle – läs hopp – med samma lutning som en rymdraket har vid start på ena sidan och vad som kändes som en klippavsats på andra. När man sitter i en bil som har abnormala vinklar i förhållande till en asfalterad väg under sig känns det alltid ungefär sju miljoner gånger mer dramatiskt än vad det är, lite som att slå i lilltån i ett bord. Med livet i behåll styrde vi skutan raka spåret mot skjutfältet.

Som vi tidigare har konstaterat är Gotland en fantastisk plats att testa bilar på. Skjutfältet är en tillflykt för våra eskapader, för att man ostört och lagom lagligt kan köra som om man hade en privat rallybana. När vi kom fram användes dessvärre skjutfältet till sin officiella roll – nämligen agera övningsbana för militären. Våra samtal till Försvarsmakten ledde oss till ansvariga befälet på plats men han sa att vi fick avvakta till ett senare tillfälle. Efter att ha chockat oss själva med spannen på kraftuttryck vi bemästrade gick färden mot Hoburgsgubben på Gotlands södra spets. När vi kände oss nöjda med hur mycket vi blåst bort och frusit ihjäl satte vi oss i den evigt tomgående och, viktigast av allt, varma Audin.

Kenya kallar reklamerna det men då vi har studerat geografi i skolan vet vi att det i själva verket är Närsholmen. När fyr som fyren alltså heter är en väldigt trevlig fotoplats. Vinternatten tar inte sovmorgon på Gotland vilket gör att när den vaknar så finner man sig i totalt mörker illa kvickt. Efter att ha gjort en blixtvisit till Kenya var det Fårö som var vår nästa anhalt, det var även där vi hade hemmahörande den stundande natten. 80 kilometer stod mellan oss och Fårösund, varifrån man tar vägfärjan till Fårö, och då mörkret har en negativ inverkan på snittfarten var vi angelägna om att maximera marschfarten. Det fina med Gotland är att ön under vintertid har samma invånarantal som ett svenskt inrikesflygplan och vägarna har planerats med effektivitet i åtanke snarare än ett försök till att sakta ner bilister. Det innebär många, långa och breda raksträckor, god sikt och möjligheten till utforska SQ7:ans mer dynamiska aspekter.

Till vår glädje lyckades vi kapa ankomsttiden tillräckligt mycket för att påkalla reaktionen ”väldans vad ni var tidiga” ifall någon hade bestämt träff med oss i Fårösund. Vår vistelse på Fårö bestod av en tripp till raukarna – vägen som går förbi dem är helt enastående – samt en färd ut i terräng som hör hemma i en sammanslagning av Star Trek och Mitt i naturen. Audin klarade även detta galant och kommer på så vis med argument efter argument till varför den borde saluföras med epiteten ”den bästa Gotlandsbilen”.

Vid den tidpunkt då SQ7:an satte däck på bildäck såg det ut som om den hade använts som kamerabil till samtliga Jurassic Park-filmer utan att ha tvättats däremellan. Med sin otroligt robusta beskaffenhet imponerar Audi SQ7 gång på gång och väcker den inre äventyraren till liv. Den förespråkar upptäcktsfärder och erbjuder det bekvämaste och enklaste sättet att göra det på. Slå dig till ro, bjud in några vänner, nyttja ljudsystemet som kostar lika mycket som Europas billigaste bil, sätt bilen i off-road-läget och ställ in kompassen i valfri riktning. Audin tar dig dit du vill även om du inte ska någonstans. Den är den ultimata roadtrip-bilen, oavsett underlag. Audi SQ7 – Den moderna äventyrarens följeslagare.

Betyg

Helhetsintryck:
Total poäng: 4.0

Sammanfattning

Audi SQ7 är som gjord för att åka på långa, äventyrliga resor. Det aningen kombi-liknande utseendet är aningen tråkigt men vägs upp av en sensationell motor och enastående komfort. När det kommer till just renodla, robusta roadtrip-maskiner är det onekligen svårt att hitta något vettigare.