Test: Subaru Forester

Subaru Forester 2.0D XE
Motor: 2,0-liters, diesel, R4, 147 hästkrafter, 350 newtonmeter.
Kraftöverföring: Lineartronic CVT-automatväxellåda, symmetrisk fyrhjulsdrift.
Acceleration 0-100 km/h: 9,9 sekunder.
Toppfart: 188 km/h
Vikt: 1725 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4610/1735/1795 mm
Pris: 279 900 SEK
(Testbil ca 362 800 SEK)

Subaru Forester är en bil som funnits på den svenska marknaden nästa lika länge som jag har. Bilen har sedan dess blivit en relativt vanlig syn, och tillsammans med exempelvis Nissan Qashqai, Mitsubishi Outlander och Mazda CX-5 bildar det vi vill kalla för mellan-SUV-segmentet. Subaru har dock ett unikt erbjudande som, för den motorintresserade, faktiskt kan vara lika intressant som en morgontidning för en pensionär. Om du köper en Forester kan du nämligen få den med en boxer-motor vilket enligt Subaru ska ge gång jämnare en S-klass på en nylagd väg. Låt oss lägga i Högsta växeln och recensera Subaru Forester.

Det första som slår en när man stiger in i en Forester är känslan av att befinna sig i ett växthus. Ljusinsläppen är så pass stora att jag är övertygad om att jag skulle åtminstone dubbla min längd om jag var en tomatplanta. Fönstrena må vara stora men samtidigt känns det som att stolarna inte går så långt ner som jag skulle vilja vilket gör att det känns som att man sitter på bilen.

Detta, i kombination med Foresterns väl tilltagna höjd, får mig att tro att jag befinner mig på ett mindre berg snarare än i en mellanstor japansk stadsjeep. Markfrigången och den symmetriska fyrhjulsdriften gör Subaru Forester till en bil som kommer att kunna krossa alla utmaningar en ägare potentiellt skulle kunna göra aktuella. Dessutom matas föraren, om den så önskar, via färddatorskärmen med mer information än den amerikanske presidenten under kalla kriget.

Subaru Forester är, eftersom den har en lådas proportioner, ett ytterst praktiskt fordon. Bagageutrymmet är högst användbart eftersom det är både brett och högt, och baksätespassagerare kan bära hög hatt utan problem. Dock var vår Forester utrustad med en elektrisk bagagelucka som var lika samarbetsvillig som en berusad orangutang. Oftast välkomnade den oss med ett ”pip-pip-pip” när vi försökte öppna den.

Ibland började den fungera efter några försök, ibland fick vi använda en skruvmejsel för att öppna luckan inifrån (genom att fälla baksätet). När den väl valde att fungera som tänkt gjorde den oss galna genom att ta en smärre evighet på sig att öppna. Ett annat irritationsmoment var GPSen som gav instruktioner så tydliga att jag blev övertygad om att den trodde att jag var mentalt handikappad.

Självfallet är Subaru Forester inte en Caterham Super 7 men den har trots allt fina köregenskaper. Känslan att köra bilen beskriver jag gärna som ”underhållande”, trots att den inte tar kurvor särskilt plant. Dock gör varken motorn eller växellådan bilen rättvisa. Under huven i vår testbil satt Subarus boxer-diesel på 147 hästkrafter som går extremt jämnt och fint, men den låter så mycket att texten ”DIESEL” innanför tanklocket är helt onödig. En boxer-bensin hade gjort körupplevelsen avsevärt mycket bättre. Även CVT-växellådan gör att bilen låter ännu mer surrig och de 147 hästkrafterna gör så att bilen låter mycket, utan att gå särskilt mycket snabbare.

Vi passade även på att göra en rejäl roadtrip med Forestern och kom då fram till att den går mycket fint på motorväg. Bilen är bekväm och så länge man inte trycker för hårt på gaspedalen är den också oerhört tyst. Detta fick mig att börja fundera på vem som, enligt mig, är den perfekta köparen av just en Forester. Fartdårar eller märkeskåta lär rynka på näsan eftersom den varken är snabb eller befinner sig i det tyska premiumsegmentet. Istället lär någon som uppskattar en rymlig, bekväm och robust vagn men som samtidigt inte befinner sig i den teknologiska framkanten se på Subarun med intresse i blicken.

Just därför tänker jag att den är perfekt för den svenska överklassen nu när Volvo har bestämt sig för att konkurrera med Audi, BMW och Mercedes. Subarun, å andra sidan, får lika många blickar som ett paket tuggummi samtidigt som den är bekväm och kommer att hålla så länge att barnbarnen kan ärva den när farfar gått ur tiden. Dessutom passar Foresterns namn denna målgrupp alldeles utmärkt eftersom de sannolikt äger skog och därför vill ha en kapabel skogsmulle, precis vad Forester är.