Test: Jaguar F-Pace

Jaguar F-Pace 3.0L Diesel 300 HK AWD AUT (2016)
Motor: 3.0-liters, turbodiesel, 300 hästkrafter, 700 newtonmeter.
Kraftöverföring: 8-växlad automatlåda, fyrhjulsdrift.
Acceleration: 0-100 på 6.2 sekunder.
Toppfart: 241 km/h
Vikt: 1775 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4731/1652/2070 mm
Pris: 579 900 SEK
(testbil 931 400 SEK)

Om du hade fått för dig att bygga en Jaguar för 15 år sedan så behövde du tre komponenter: en kossa för lädret, ett träd för att fylla interiören med brittisk-viktorianska vibrationer och en stor, tung motor från 1956. Nuförtiden är dock en Jaguar något helt annat. Den mest utmärkande skillnaden är givetvis att bilarna nu formges som något från 2000-talet, men viktigare än så är Jaguars ambition att erbjuda ett attraktivt och inte minst komplett modellutbud.

Vi har testat XE, deras 3-serie-jägare, som förväntas säljas mest med en klatterdiesel på 180 imperialistiska hästar. Inte särskilt Jaguar-igt säger du? Jag är benägen att hålla med. Nu har de även fått för sig att de ska bygga en stadsjeep som de valt att ge det förunderliga namnet ”F-Pace” som naturligt leder tankarna till F-Type. Frågan är då hur väl de har lyckats med att skapa en F-Type på styltor? Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera nya Jaguar F-Pace.

Nya F-Pace är en utomordentligt viktig bil för Jaguar. Märket måste sälja fler bilar för att överleva i dessa hårda tider och de hoppas att den nya stadsjeepen kan bidra till detta. Självfallet förväntas storsäljaren att bli diesel-fyran på 2-liter. Av den anledningen valde vi att testa 3-litersdieseln. Som vanligt står vi på Högsta Växeln för högst användbara konsumentråd. Motorn har 300 hästkrafter och hur mycket vridmoment som helst. Den känns alltid responsiv men vid fullt gaspådrag kan jag inte hjälpa att bli lite besviken eftersom bilen aldrig riktigt känns snabb. Dock bör du ha i åtanke att vi på Högsta Växeln har en mer än skev bild av vad som kan anses vara snabbt och inte.

Eftersom F-Pace är en någorlunda stor bil så har den givetvis någorlunda stora innerutrymmen. Baksätet är fullt användbart för övervuxna barn och undervuxna vuxna och bagageutrymmet är alldeles utmärkt för att köra fler säckar betong än du någonsin kommer att behöva. Skillnaden mellan en gammal Jaguars interiör och F-Pacens är lika stor som mellan en BMW 114d och en M760Li. Om du åker i en modern Jaguar kommer du att bli fullkomligt överöst av svepande linjer och exklusiva materialval.

Jag får nästan lite modernistvibbar när jag undersöker insidorna på bilens dörrar eftersom de är olikt något jag tidigare beskådat. Om du kör en 15 år gammal Jagga kommer du att vilja tvätta dina ögon med syra, men jag gillar det. Visst, det känns kanske inte som en klassisk Jaguar, men nya tider kräver nya åtgärder. Övrigt nämnvärt är att infotainmentsystemet äntligen har blivit uppdaterat från Windows 2000 till något som faktiskt är användbart. Dessutom är Meridien-ljudsystemet så obegripligt bra att man skulle kunna blåsa kläderna av vem som helst med hjälp av tonerna från Kanye Wests ”Stronger” (ja, jag testade).

Att köra är Jaguar F-Pace helt briljant tack vare både fjädring och styrning. Inte vid något tillfälle insåg jag att jag satt i en bil större och högre än en Ford Mustang. I kurvor håller den förhållandevis höga bilkroppen sig i skinnet mer än en tigerbebis i sin mors närvaro. Självfallet får komforten ta sig en liten smäll för att kunna åstadkomma detta och de enorma fälgarna med däck lika tjocka som två lager väggfärg gjorde saken knappast bättre. Trots detta vore den som påstår att en F-Pace är obekväm lika begåvad som en planka.

Jaguar har alltså skapat en alldeles formidabel stadsjeep, men långt ifrån en felfri sådan. Ett klassiskt Jagga-problem är att insidan av bilen fylls med ett otrevligt ljud när man svänger, gasar, bromsar, eller kör över det minsta lilla gupp. Lädret gnuggar och gnids mot något av mig ännu oidentifierat. Att en bil i premiumklassen för så mycket knakande oljud när den rullar är givetvis fullkomligt oacceptabelt. Dessutom har den en på tok för hög prislapp. Vår testbil gick loss på 931 400 riksdaler. För den summan kan man köpa en två år gammal Audi RS6, en sprillans ny Range Rover Sport eller en Ferrari F430. Med anledning av detta blir det svårt att rekommendera någon att köpa en F-Pace.

Trots ovannämnda kritik så är ändock Jaguar F-Pace en mer än trevlig bil som är förbannat kompetent i kurvorna. Jaguar ska ha en eloge för vad de har åstadkommit, men de ska också ha en ordentlig käftsmäll för hur mycket betalt de har mage att ta för härligheten. Om du har obegränsat med pengar är självfallet detta obetydligt men något säger mig att någon med några miljarder på kontot inte skulle köpa en F-Pace framför exempelvis en Range Rover SVAutobiography eller en Bentley Bentayga. Det enda sättet som en normal människa kan ha råd med en är om han köper den lilla dieselmotorn. Detta bör man givetvis inte göra eftersom den passar bilen lika bra som en luffare på Riche. Jaguar F-Pace, en svindyr sportbil på styltor.