Test: Kia Sorento

Kia Sorento 2.2 CRDi AWD
Motor: 4-cylindrig diesel, 200 hästkrafter, 441 newtonmeter, fyrhjulsdrift.
Acceleration: 0-100 på 9,6 sekunder
Toppfart: 203 km/h
Längd: 4780 mm
Pris: 347 900 SEK (testbil cirka 452 070 SEK)

Den mest verklighetsförankrade sloganen i bilindustrin är Kias. ”The Power to Surprise” stämmer överens lika väl med verkligheten som det faktum att man måste införa obligatorisk trafikkunskap i den svenska skolan. Om jag ska vara ärlig hade jag inte skyhöga förväntningar när jag för första gången satte mig bakom ratten på vår pressbil. Att ratten kläddes med Kia-märket ger garanterat belägg för detta. Men objektiv som jag försöker vara lämnade jag fördomarna utanför bildörren. Kia förknippar man med människor som helt enkelt bara är ute efter en bil och att de väljer just Kia förstår jag verkligen. Man får mer valuta för pengarna än om man växlar kronan till en zimbabwisk dollar. Sorenton vi hade var försedd med topputrustningspaketet Business Plus och då ingick allt mellan himmel och jord som till exempel ventilerade säten, parkeringssensorer fram och bak, GPS och ett soltak som var större än en olympisk simbassäng.

Utseendemässigt är nya Kia Sorento en attraktiv bil men ändå något beige – den är väldigt mjuk i designen vilket troligtvis har att göra med att den ska vara så okontroversiell som möjligt; det är ändå en bil för massorna. Bakifrån ser bilen något oproportionerlig ut – som en kanadensisk skogsarbete iförd balettskor. Interiört är bilen en trevlig plats att vistas på och den har mer plats invändigt än luftskeppet Hindenburg. Mittfacket känns som ett svart hål och fäller man sätena har man en bil som skulle passa en hantverkare alldeles ypperligt. Bilen var även försedd med tre stolsrader vilket innebär att man får plats med 7 personer så länge de som sitter i den bakersta raden inte är längre än en 7-åring. Kvalitétskänslan för en bil i denna prisklass var imponerande speciellt med tanke på hur mycket bil man får – bokstavligt talat alltså. Man sitter högt och bekvämt men i motorvägshastigheter upplevs en hel del vindljud och växellådan växlade i samma takt som en snigel reser jorden runt.

Bilen väger inte överdrivet långt under 3 ton och även om bilen har 200 hästar och en hel del vridmoment tar färden upp till 100 nästan 10 sekunder – 9,6 för att vara exakt. Tack och lov känns det snabbare än vad det låter. Visserligen är det inte en prestandamaskin utan den är till för att slussa mycket folk och gepäck och helt enkelt bara agera färdmedel. Sorenton saknar förmåga att väcka känslor hos föraren; det är bara en maskin rakt igenom. Det är nödvändigtvis inget negativt men det blir väldigt känslolösa stunder man upplever och personligen uppskattar jag någon sorts symbios mellan bilen och föraren.

Det är just där problemet ligger – det är bara en bil. En mycket bra bil men man uppfattar att den saknar personlighet och riktar sig just mot individer som är lika intresserade av bilar som vi är av ornitologi. Vi blev glatt överraskade av Kia och är man ute efter en stor, prisvärd SUV som är lika praktisk som en praktikant är Sorento det enda man behöver titta på. Vi brukar säga att om man bara ska ha en bil köper man en Golf, ska man ha en lite större bil köper man Octavia kombi. Men är man ute efter en ännu större bil är det Sorento som gäller. Kia Sorento är lika bra på att vara bil som en kaffemaskin är på att göra kaffe. Det vill säga att den gör det som förväntas av en bil och sticker inte ut på något sätt förutom att den rymmer hela regeringen i lastutrymmet.

Kia Sorento – en kapabel korean som är mer prisvärd än bensin i Yemen men tyvärr har den samma karaktärsdrag som en tegelvägg. Om du vill ha en bil som bara är en bil, köp en Kia.

Högsta Växeln-betyg: 63/100
Betyg (av 10)
Exteriör: 6
Interiör: 7
Körglädje: 4
Valuta för pengarna: 10
Praktikalitet: 10
Ha-begär: 4
Relativ prestanda: 6
Personlighet: 3
Motorljud: 5
Komfort: 8