Test: Volkswagen skrotar ID.4 – vi provkör ersättaren ID. Tiguan
Volkswagens nästa elsuv heter ID. Tiguan. Namnet lär knappast få någon att sätta kaffet i halsen, men efter en första provkörning känns det också helt rätt. Under kamouflaget finns en bekväm och mogen bil som uppträder ungefär som man vill att en Volkswagen ska göra.
Det är ingen större överraskning att efterträdaren till Volkswagen ID.4 får heta ID. Tiguan. Ett etablerat modellnamn är trots allt lättare att förhålla sig till än ännu en siffra efter två bokstäver.
Frågan är om igenkänningen även infinner sig bakom ratten.
Jag lade i Högsta Växeln och begav mig till Wien för en första bekantskap med en kamouflerad bil. Provkörningen äger rum i närheten av flygplatsen och är kort. Det finns därför anledning att hålla de stora slutsatserna i schack, men tillräckligt med tid för att få en känsla för vad Volkswagen vill åstadkomma.
Komforten gör intryck
Det är framför allt fjädringen som imponerar under den begränsade körningen. Ojämnheter filtreras bort väl och bilen uppträder med en mognad som passar ändamålet.
Det känns raffinerat och vuxet. Någon särskilt lekfull bil är ID. Tiguan däremot inte, åtminstone inte under vårt första möte. Den främsta behållningen är hur bekvämt den tar sig fram.
Det kan låta som ett försiktigt beröm, men i den här sortens bil är det en viktig egenskap. En familjesuv måste fungera även när föraren är ointresserad av att köra bil. Då väger förmågan att ta hand om vägens ojämnheter tyngre än hur underhållande nästa kurva blir.
Volkswagen verkar ha prioriterat därefter. ID. Tiguan är lätt att tycka om just för att den inte kräver särskilt mycket av den som sitter bakom ratten.
Prestanda i lagom dos
Testbilens prestanda känns också väl avvägda. Det finns kraft så det räcker, men det är inte accelerationen som stannar kvar i minnet efteråt. I vår testbils fall rörde det sig om 299 hästkrafter och fyrhjulsdrift.
I stället passar fartresurserna ihop med resten av körupplevelsen. Det känns lagom, ett ord som sällan får någon bilentusiast att jubla men som kan vara en utmärkt egenskap i vardagen.
Under den här turen upplever jag inget behov av mer prestanda. Komforten är betydligt mer intressant och chassit gör ett kompetent jobb. Det är där bilen visar sin starkaste sida.
En Volkswagen som känns bekant
Det återkommande intrycket är att ID. Tiguan känns som en Volkswagen. Det kan verka vara en självklarhet med tanke på emblemet, men det säger ändå något om bilens karaktär.
Här finns den där sakliga, vuxna framtoningen som man förknippar med märket. Körupplevelsen känns genomtänkt och okomplicerad. Bilen behöver inte göra särskilt mycket väsen av sig för att övertyga, likt nya Volkswagen ID. Polo som anammat samma devis.
Det är heller ingen revolution jag kliver ur. Snarare en bil som tycks ha hittat en tydlig uppgift och håller sig till den. Den ska vara behaglig att köra och enkel att komma överens med.
Kopplingen till Volkswagen Tiguan känns därför rimlig. Min första tanke är faktiskt att det här upplevs som en Tiguan som går på el. Då blir namnet mer än ett sätt att få ett välbekant namn på bakluckan.
Ett lovande första möte med Volkswagen ID. Tiguan
En kort provkörning nära en flygplats räcker inte för att avgöra hur ID. Tiguan står sig i alla situationer. Ett längre test får visa om den lovande komforten håller även under en hel dag på svenska vägar.
Första intrycket är emellertid positivt. Fjädringen är kompetent, prestandan tillräcklig och uppträdandet moget. Volkswagen verkar ha förstått vilken sorts bil många Tiguan-köpare faktiskt vill ha.
Det mest lovande med ID. Tiguan är därför hur lite man behöver tänka på att den är något nytt, utan den känns redan bekant. Volkswagen må ha varit lite väl våghalsiga med sina tidigare ID-modeller, men nu får man känslan av att de sakta men säkert börjar hitta tillbaka till rötterna igen.
Chefredaktör
Marcus Berggren
