Test: Audi A6 testad – vardagsdiesel i lyxförpackning

Den stora nyheten med den senaste generationens Audi A6 är förstås att den nu finns som elbil. Löftet om en framtid fri från avgaser har dock visat sig svårt för bilindustrin att hålla; parallellt med A6 e-tron finns Audis flaggskeppskombi därför också med förbränningsmotor.

Motorn i fråga är en fyrcylindrig diesel med mildhybridteknik. Något annat kommer inte att erbjudas på den svenska marknaden.

Det är grovhugget, vardagligt, och bränslesnålt, men tro inte för den sakens skull att det inte går att lyxa till det.

Vi lade i Högsta Växeln för att se hur nya Audi A6 ter sig i fullsmetat dieselutförande.

Foto: Karl Cajmatz

Tjänstebilsdiesel och luftfjädring – en paradoxal kombo?

Det finns något charmigt motsägelsefullt i att lägga närmare miljonen på en familjekombi med en drivlina som andas så mycket grundutförande.

Det går inte att komma ifrån att en dieselfyra låter lite oraffinerat. Dessutom är den i klenaste laget för en så stor bil, särskilt när man har fyllt den med passagerare och packning.

Samtidigt är det kanske precis den förbränningsmotorn som är svårast att ersätta. Den som tillåter en att komma över 100 mil på en tank, och som kan laddas med ytterligare 100 mil på ett ögonblick.

Plötsligt kan man nästan skönja ett mått av logik i att bilen kan utrustas med bekvämligheter för hundratusentals kronor över grundpriset. För långfärdsföraren kanske just den här kombon är sin egen form av lyx.

Förstklassig komfort vid vissa tillfällen

När bilen är som bäst är det lätt hänt att man inbillar sig att det är en A8 man sitter i. Vid jämn och långsam stadskörning går bilen förvånansvärt långa stunder på el, och visar hur väl skyddad kupén är från utifrån kommande oljud.

Fjädringen sväljer större ojämnheter med bravur och bidrar starkt till komforten, framför allt i högre hastigheter.

Testbilen var dumt nog utrustad med 21-tumsfälgar, som envist förmedlar alla små ojämnheter genom hjulupphängningen och därmed fördärvar en del av den annars så fina fjädringen.

Sägas skall att så stora fälgar inte ens går att välja till i Audis egen konfigurator.

A6 är inte rakt igenom raffinerad

På minuskontot finner vi föga oväntat att motorn ger ifrån sig ett ljud som påminner om att sitta på en gammal buss. Växellådan uppvisar också en viss ryckighet i lägre hastigheter, även när den är varm, som inte alls känns premium.

Betyget tyngs också ned av att interiören är plastigare än vad man hade önskat, att på tok för många reglage är förpassade till touchskärmar, och att alla aktiva säkerhetssystem som slås på varje gång man startar bilen är krångliga att stänga av.

Slutligen hade testbilen en eldriven baklucka som inte betedde sig som förväntat när man trycker på öppningsknappen på nyckeln, eller vid benviftande under stötfångaren. Ett annat symptom på måndagsexemplarism var att bilen tycktes ha ett risigt motorfäste.

Audi A6 är en kompromissad lyxlimpa med kombilucka

Sammanfattningsvis är nya Audi A6 i dieselutförande ett ganska övertygande alternativ för den som kör mycket långfärd, särskilt med luftfjädring.

Ett bensinalternativ på motorfronten hade varit välkommet för ökad känsla av raffinering, men för sådant får man vända sig till någon konkurrent.

Det som är negativt med bilen är i stort sådant som även gäller konkurrenterna. BMW 5-serie håller generellt lite högre klass vad gäller interiöra materialval och hur lätt det är att hantera de aktiva säkerhetssystemen.