Test: Honda Jazz

Honda Jazz e:HEV (2020)
Förbränningsmotor: 1,5-liters, 4-cylindrig bensinmotor, 98 hästkrafter, 131 newtonmeter
Elmotorer: 107 hästkrafter, 252 newtonmeter (vilket är bilens maxeffekt och -vridmoment)
Kraftöverföring: CVT automatlåda, framhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 9,5 sekunder
Toppfart: 175 km/h
Vikt: 1 318 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 4044/1694/1526mm
Pris: 239 500 SEK (testbil cirka 274 600 SEK)

Nej, jag har faktiskt inte smakat på en Honda Jazz. Inte ens Honda E – som jag nominerade till Årets Högsta Växeln-bil 2020 och som sedermera tog hem utmärkelsen – har jag kostat på en mer vördnadsfull rengöring än vad som bjuds i OKQ8:s tvätta själv-hall. Vad jag åsyftar i underrubriken är att en annan japansk B-segmentshybrid med 1,5-litersmotor och CVT-låda tog hem titeln årets bil i Europa 2021, nämligen Toyota Yaris. Det är en billigare bil än Honda Jazz, men jag anser att skälen till det är uppenbara. Det har blivit dags för mig att lägga i Högsta Växeln (eller rättare sagt jobba upp ett högt, konstant varvtal) och berätta varför, genom att recensera nya Honda Jazz E:HEV!

Ja, växellådan är väl inte det sexigaste köpargumentet för Honda Jazz, men ett argument är den alltjämt beroende på vad man som köpare har för planer med bilen. Personligen är jag inte en sådan person som avskyr CVT-lådor av ren princip. Med det sagt är väl de för- och nackdelar jag upplever i någon mån subjektiva.

Växellådstypen gör sig i regel bra i stadstrafik, särskilt ihop med hybriddrift, eftersom den levererar tillräckligt med kraft precis när man behöver den – och i största möjliga mån med hjälp av återvunnen bromskraft. Annat är det i högre hastigheter, där det är alldeles för mycket och obehagligt snack för den verkstad man får i utbyte med en så liten motor som Jazz har. Det här är alltså i alla lägen att betrakta som en bränslesnål stadsbil som duger till en längre tur mellan varven.

Konkurrenter:
Renault Clio E-Tech Hybrid
Toyota Yaris Hybrid
Hyundai i20 (mildhybrid)
Ford Fiesta Active (mildhybrid)

Komfortmässigt är det inget större fel på bilen. Kvalitetskänslan i inredningen reflekterar prislappen, på så sätt att den tillhör en helt annan liga än Toyota Yaris. Höjdpunkten sett till reglage är ratten. Den känns igen från Honda E, men knapparna den har begåvats med består av någon sorts ljust beige, emaljaktig hårdplast, som inger en alldeles lagom stark retrokänsla och kompletterar bilens lite udda exteriör väl.

Även om Honda Jazz inte är någon höjdare på motorväg är det inte sätenas fel, för de är bekväma. Man sitter skönare än i en Yaris (och man löper inte risken att plötsligt befinna sig i en rallybil, jagad av polisen, om man skulle knäcka en burk Powerking). Baksätet är rymligt och flexibelt. Det är nämligen inte bara ryggstöden som går att fälla ned för att få ett platt lastgolv; i stället kan man välja att fälla upp själva sittbänken för att kunna lasta stora växter och annat man ogärna lägger ned. Finessen gör dessutom att man kan fota instrumenteringen med stativ.

Det stora minuset med interiören (och kanske enda objektiva minuset med hela bilen) är att fläktarna i klimatanläggningen är för högljudda. När yttertemperaturen är missgynnsam och man har sällskap i bilen får man välja mellan att kunna hålla en normal samtalston och att se vägen, eftersom allt över de tre lägsta fläkthastigheterna får det att låta som att någon dammsuger bakom instrumentbrädan. Det är synd och skam, med tanke på hur avskärmad man är från vindbrus och vägbuller. På samma gång är det imponerande att en sådan sak är bilmodellens svaghet.

Styrkor och svagheter:

+ Bränsleförbrukning
+ Jazzig design
+ Komfort

– Högljudda fläktar
– Knappa fartresurser
– Pris

Köregenskaperna är inget att skriva hem om, men det är inte heller något man väntar sig i en bil som denna. Somliga skulle säkert argumentera för att det till och med kan vara ganska befriande att bli kvitt sina busiga impulser och kunna fokusera helhjärtat på minimering av bränsleförbrukningen. Funktionsmässigt är det här därför en bil som gör vad en bil i den här klassen ska göra. Den är vettig.

Kombinationen av klanderfri praktikalitet och egendomlig – men inte på något sätt otrevlig – estetik gör att jag nästan tycker att den här bilen är lite cool. Inte Miles Davis-cool, så som namnet antyder, men tillräckligt cool för att sticka ut bland B-segmentshybriderna. Honda Jazz är coolast i nördarnas klass.

Bygg din egen Honda Jazz här!