Test: från Dubai till Muskat med BMW X7
På den södra sidan av Persiska viken, ett stenkast från oroshärdarna i Syrien, Irak och Iran, ligger en frodande oas av rikedom. I Förenade Arabemiraten, med metropolen Dubai som kronan på spiran, flödar pengarna i samma takt som oljan utvinns ur marken. Detta har bidragit till en rasande snabb utveckling. På bara några år har kala sandplättar förvandlats till en riktig megastad med skyskrapor som kan få självaste New York att skämmas. Ett annat land som undergått en liknande förvandling, om än inte i samma utsträckning, är Oman. Där saknas skyskraporna och de mest excentriska uttrycken för välfärd, men landet är förhållandevis välutvecklat. En perfekt plats för den som söker uppleva det mest autentiska som mellanöstern har att erbjuda utan att riskera liv och lem, med andra ord.
Hur gör man då för att bäst uppleva Oman? Jo, genom att köra bil genom landet förstås, vilket var precis vad vi beslöt oss för att göra. Efter en tids planering bestämde vi oss för att köra från Dubai till Omans huvudstad Muskat, en resa på lite drygt 50 mil längs med Persiska viken och det nu ökända Hormuzsundet. Vägarna här kantas av sandöknar, berg och snåriga gränskontroller. En riktig utmaning, med andra ord.
Vilken bil ska man då välja för ett uppdrag som detta? Då vi var hela sju personer (en större del av redaktionen åkte ner till mellanöstern i samband med denna resa) med mycket bagage på plats insåg vi att vi skulle behöva minst två bilar. En Alfa Romeo Stelvio Quadrifoglio hade vi redan tillgänglig under vår vistelse i Dubai, så den var given – men vilken skulle den andra bilen bli? Då terrängen bitvis skulle kunna vara svårtillgänglig beslöt vi oss snabbt för att en SUV var rätt väg att gå. Vidare ville vi gärna ha något bekvämt med mycket utrymme för bagage och långa ben. En lite större motor skadar ju inte heller när bensinen nästan är gratis. Det blev till slut en BMW X7 xDrive50i – en 515 cm lång, sjusitsig best med all tänkbar lyx. Nämnde jag att den har en vrålande V8 med 462 hästkrafter under motorhuven?
Sagt och gjort, vi mötte upp BMW:s representant vid vårt boende i Dubai och begav oss genast mot Oman med fyra personer i BMW:n och tre i Alfan. Den första biten karaktäriserades av Dubais välutvecklade nätverk av motorvägar. Filerna går bitvis upp till åtta stycken i varje färdriktning, hastighetsgränsen ligger runt 120 och trafiken flyter på ungefär som i Sverige. Själv satt jag under denna sträcka i baksätet, omgiven av karamellbrunt läder och en egen pekskärm att leka med.
Baksätet i BMW X7 går att få med fem, sex eller sju säten. Vi hade den sjusitsiga modellen, där den mellersta raden kan manövreras elektriskt i flera led. Även om min sätesrad (den mellersta) var framskjuten rejält för att få plats med allt bagage hade jag gott om utrymme för benen. Här upptäckte jag även hur viktigt det är med bra luftkonditionering i ett land där temperaturen pendlar mellan 40–50 grader en varm sommardag. Till skillnad från Alfan hade BMW:n flera utblås för baksätet (till och med för den bakersta raden), och luften blev snabbt så kall att jag kunde sluta jämföra mig själv med en shuwa under tillagning.
Den lilla bergsvägen visade sig vara ett bra val. Vägarna var breda, tomma och kurviga. Helt rätt för oss och våra sportiga SUV:ar. Diverse vattenflaskor och kameradon flög runt som flugor i baksätet när vi med däckskrik tog oss runt kurvorna, men inte gjorde det oss något ont när motorns förvånansvärt sportiga vrålande ekade mellan sandiga bergstoppar. En ren fröjd för motornördar som oss.
Färden fortsatte på allt mindre vägar ända fram till den omanska gränsen. Här stötte vi dock på patrull. Vi hade tagit sikte på den norra gränsstaden Kalba, men väl vid passkontrollen fick vi veta att vi inte skulle få lämna Förenade Arabemiraten där då våra bilar var ägda av företag. Underligt, inte minst med tanke på att diverse uppenbarligen ”privatägda” lastbilar körde förbi gränsen inför våra ögon, men då vi inte hade lust att hamna i konflikt med de tungt beväpnade vakterna beslöt vi oss för att ta en annan väg. Efter en snabb kontroll av våra väskor fick vi vända igen med instruktioner om att åka till gränsövergången i staden Hatta, cirka sex mil sydväst om Kalba. Tyvärr var den vanliga vägen avstängd för vägarbete. Efter några minuters granskande av kartan beslöt vi oss därför att prova en liten bergsväg istället, som förvisso var några mil längre men som i vart fall skulle ta oss fram till rätt plats.
BMW X7 xDrive50i (2019)
Motor: V8 bensin, 4,4 liter, 462 hästkrafter, 650 newtonmeter.
Kraftöverföring: 8-stegad automatlåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 5,4 sekunder
Toppfart: 250 km/h
Vikt: 2460 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 5151/1805/2000mm
Pris: xDrive50i säljs ej i Sverige, M50i från 1 096 800 SEK
På tal om motorer, drivenheten i vår xDrive50i är faktiskt en av BMW X7:s största styrkor. Visst, den är dyr, men den får bilen att kännas som en betydligt lättare pjäs än vad den faktiskt är. Faktum är att Alfan hade svårt att hålla jämna steg med BMW:n på raksträckorna. Lägg dock här märke till att BMW X7 inte säljs med 50i-motorn i Sverige. Däremot kan man köpa M50i-motorn, som är en ännu starkare V8.
Efter bergspasset kom vi fram till rätt gränskontroll där vi släpptes igenom utan några större bekymmer. Äntligen var vi alltså inne i Oman, vilket främst märktes på skyltarna. Medan nästan alla skyltar i Dubai inkluderade båda arabiska och latinska bokstäver var det nu i större utsträckning endast arabiska som gällde.
Resan från gränsen till Muskat gick via en av Omans största landsvägar, en tvåfilig historia längs med kustlinjen mot Persiska viken. Lustigt nog kändes det aldrig som vi lämnade gränsstaden Hatta – bebyggelsen slutar aldrig. Ända fram till Muskat kantades vägen av restauranger, verkstäder och bensinstationer. Bebyggelsen är dock endast lång, inte bred. Omedelbart bakom byggnaderna skymtades obebyggd vildmark, det vill säga en oändlig oas av sand, sten och grus. Öknen här är inte lika vacker som den i Förenade Arabemiraten. Istället för orange sand täcks istället majoriteten av vildmarken av grått, ogästvänligt grus.
Efter några timmar i bilen, där vi turades om att köra, nådde vi Omans huvudstad Muskat – en någorlunda modern stad med nybyggd fotbollsarena, ståtliga gallerior och operahus. Befolkningen är väldigt vänlig, vilket gäller både servicepersonal och människor på gatan, men upplevelsen är inte helt problemfri. Att gå runt på gatorna i shorts är inte helt accepterat, och vid ett tillfälle möttes vi av tungt beväpnade vakter då vi närmade oss sultanen Qaboos stora palats lite för nära med bilen. Dessutom är de lyxigare områdena, som operahuset och galleriorna, nästan helt tomma på folk. Det märks att inte alla har råd att konsumera som sultanen och hans vänner.
Vägarna i staden är emellertid moderna och välutvecklade. Bilkulturen i Muskat, liksom i Dubai, liknar starkt den amerikanska. Vägarna domineras huvudsakligen av sedaner, pickups och stora SUV:ar. De vanligast förekommande bilmärkena är Toyota, Nissan och Chevrolet, men det dyker även upp en hel del modeller från märken som GMC och Geely. Någon överdriven mängd sportbilar finns dock inte. Nej, de omanska rikedomarna verkar snarare läggas på byggarbeten istället. Vart man än tittar är det alltid något nytt som byggs, litet eller stort. Den stora moskén är särskilt värd att uppmärksamma. Även om den ser ut att vara byggd för flera hundra år sedan sett till arkitekturen färdigställdes projektet runt millennieskiftet. Det stora operahuset, som också ser ut att vara uråldrigt, blev klart 2011. Ytterligare tecken på hur nyrikt Oman är.
Att köra bil i Muskat är förvisso lättare än man kanske förväntar sig, men det betyder inte att det är fritt fram att köra för fort eller begå andra trafikbrott. Fartkameror bevakar nästan alla stora vägar och sitter tätare än en flock kameler som söker skydd i skuggan under ett ensamt träd i öknen. Oman är dessutom ett av världens strängaste länder när det kommer till straff och böter (något som vi inte var intresserade av att utforska närmare).
I Muskat fick vi även chansen att prova hur BMW X7 klarar av att transportera sju fullvuxna personer. Visst får man plats även med långa ben, men då man måste justera den mellersta sätesraden framåt för att kunna rymma människor i den bakersta raden kan upplevelsen knappast beskrivas som särskilt lyxig i annat än framsätena. Dessutom är det inte helt okomplicerat att manövrera stolarna så att man kan komma in längst bak. Faktum är att vi var tvungna att besöka en BMW-verkstad för att laga bilen då sätena fastnade. Mer om detta kan du läsa i vår utförliga recension av bilen.
Efter några dagar i Muskat var det dags att återvända till Dubai. Vi tog samma väg som förra gången, men nu ställde vi direkt siktet på Hatta. Vägen tillbaka var problemfri, med undantag för att vi fastnade i en särskilt noggrann gränskontroll där en högljudd tjänsteman undrade vad mitt snus och mina Alvedon var för något. Efter en stunds kallsvettigt förklarande fick vi lyckligtvis åka in i Förenade Arabemiraten utan behöva besöka något omanskt häkte.
Att göra en roadtrip genom mellanöstern rekommenderas starkt. Kulturen är spännande, människorna vänliga och naturen unik. Det är inte alls lika ogästvänligt att köra bil i landet som man kan tro. Var dock noga med att du har alla pass och visum i sin ordning. Det kan dessutom vara en god idé att göra resan på vinterhalvåret. På högsommaren, då vi var där, är temperaturerna sanslöst höga. Vår yttertemparaturmätare visade som högst 51 grader och luftfuktigheten är hög. Liknelsen med en bastu ligger nära till hands. Det hela underlättades dock av vår BMW X7. Premiumbilar liknas inte sällan vid en omslutande kokong av komfort, och sällan har den liknelsen varit mer sann än i den stekheta omanska öknen. Helt ärligt har jag svårt att tänka mig ett bättre fordon för en resa som denna. I BMW X7 känner man sig verkligen som en riktig sultan medan man rullar över de sandiga motorvägarna ute på vischan.