Test: Ford Fiesta

Ford Fiesta ST-Line
Motor: 1,0-liters, 3-cylindrig, bensin, 140 hästkrafter, 180 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-växlad manuell, framhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 9,0 sekunder
Toppfart: 202 km/h
Vikt: 1230 kg
Mått (längd/bredd/höjd):
4065/1735/1466mm
Pris: 198 300 SEK
(Testbil ca 240 000 SEK)

Ford Fiesta har passat den som vill ha en bil i storleken mindre utan att behöva offra allt som heter körglädje. Den är liten, smidig och enkel att parkera på platser som SUV-förare inte ens skulle försöka ta sig an. För ett tag sedan körde vi Fiesta med en automatlåda som var segare än kollektivtrafiken under vintertid. Jag var redan då säker på att en variant med den manuella lådan skulle göra resorna från A till B till ett rent nöje. I det lite sportigare utförandet ST-Line är bilen sänkt och har hårdare fjädring. Låt oss lägga i Högsta Växeln och ta reda på om Ford Fiesta i ST-Line-utförande är roligare än någonsin att köra.

Nya Fiesta ser onekligen bra ut. Lite extra vacker blir den i mitt tycke om man väljer att utrusta den med just ST-Line. Det innebär som tidigare nämnt att bilen är aningen sänkt, utan att se ut att ha kollapsad fjädring, och några tuffare detaljer som en sportigare grill och en gullig liten spoiler längst bak. Allt för att den ska se ut att gå så snabbt som möjligt även när den står stilla vid ett trafikljus. Jag är svag för röda exteriörer som har kombinerats med detaljer som är svartare än natten. Just därför njöt jag lite extra varje gång jag beskådade bilen och vände mig gärna om en extra gång efter att ha låst den för att ta mig en sista titt.

Interiört känner man igen sig från andra Ford-bilar. Trots att Fiesta är en av märkets mindre modeller är det inget som märks av när man tittar in på insidan. Den har en relativt stor skärm där många funktioner styrs vilket medför att det har städats rejält bland knapparna. En trevlig detalj är högtalarsystemet från B&O vars bas är så kraftfull att man ibland blir orolig att vibrationerna ska slänga bilen av vägen eller åtminstone skaka av alla hjul. Med ST-Line smyckas interiören med röda sömmar på sätena och ratten samt röda färgklickar lite här och var, allt för att den ska uppfattas som så sportig som möjligt.

När man väl sätter sig bakom ratten och kör iväg tar det inte lång tid att förstå varför Fiesta har varit och är Fords bäst säljande modell i Europa. Trots att den är en småbil som brukar duga som transportmedel från A till B är det svårt att hålla ner mungiporna. Den känns lika pigg och lekfull som ett spralligt barn på kalas.

Den trecylindriga motorn med 140 hästkrafter trivs att bli pressad till max och känns rapp utan att punktera lungorna vid acceleration. Vid normal framfart ger motorn ifrån sig ett ljud som kan jämföras med en vindstilla morgon på glesbygden, den är extremt tyst. Om man vill kan man dock framkalla ett ljud av klart sportigare karaktär genom att låta varvmätaren närma sig rödmarkeringen.

ST-Line innebär som tidigare nämnt att bilen är sänkt och har styvare dämpare. Det krävs knappast en ingenjörsutbildning för att förstå att det påverkar komforten negativt. Enligt mig är den inte obekvämt hård men för en person med mycket gråare hår skulle den absolut kunna uppfattas som stötigt.

Ford Fiesta är en småbil som bjuder på rikligt med körglädje vare sig om man väljer stadens gator eller att öppna upp på snirkliga landsvägar. Med ST-Line är den enligt mig vackrare och tuffare än någonsin och exteriören passar onekligen de pigga köregenskaperna. I det utförandet är Fiestan så sportig den bara kan bli innan man kliver upp ett långt steg till den råa busbilen ST.