Test: Porsche 911 Turbo S från 1998 provkörd – tysk galenskap

Södra Tyskland är en kuperad oas av vägar som verkar vara designade med motorsport i åtanke. Inte undra på att det var just där Porsche-museet valde att fira in 911:s 60-årsjubileum.

I samband med detta bjöd de oss på en unik möjlighet att få köra ett gäng 911:or från museet för att på så vis illustrera den enorma utveckling som de senaste sex decennierna inneburit.

Näst på tur var en 911 av 993-generationen.

Den bästa av de sista

993-generationen av Porsche 911 visades för första gången upp år 1993 på Frankfurt-mässan och representerade ett stort steg framåt för Porsches klassiska sportbil. Helt plötsligt katapulterades bilen in i 90-talet med ett betydligt modernare utseende med vackert runda former.

Testobjektet i fråga var något alldeles extra: en Turbo S med skönt porrigt röd helläderinteriör, och då menar jag verkligen helläder.

Det inkluderar innertak, instrumentpanel, dörrsidor och till och med lamellerna till ventilationsspjällen. Och nämnde jag att allt är rött? Fantastiskt!

Porsche 993 är mest känd för att det är den sista 911:an med luftkyld motor. I fallet Turbo S rör det sig om en dubbelturbomatad 3,6 liter stor boxersexa med 450 hästkrafter, sex-växlad manuell låda och fyrhjulsdrift. Galet? Svar ja.

911 Turbo S är galenskap à la 1998

Motorljudet har fått en högre ton än tidigare men är fortsatt diskret. Det rör sig inte om något vrålande utan mer ett potent morrande. Och motorn bör man låta morra eftersom de två turboaggregaten inte jobbar särskilt effektivt i varvtalsregistrets undre halva.

Men när man väl låter motorn varva så sticker bilen iväg som om den injicerat kokain rätt in i aorta. Grepp är det inte heller ont om tack vare fyrhjulsdriften. 911 Turbo S ligger också otroligt stabilt på vägen och är allmänt lätt att komma överens med som förare.

Fjädringen är sänkt med 15 mm och är naturligtvis hård (men faktiskt inte stum) men det går att leva med för bilen är så förbannat bra att köra.

Symbios av gammalt och nytt

Men det jag älskar mest med just 993-generationen är hur den förkroppsligar den perfekta balansen mellan klassiskt och modernt.

Den är klassiskt liten med smala pelare och därmed mycket glas omkring föraren. Körkänslan är helt analog, och motorn kräver att man arbetar för att nå dess fulla potential.

Samtidigt har bilen AC, styr- och bromsservo, farthållare, elektrisk taklucka, och elstolar.

En välutrustad 911 Turbo S är inte byggd för att krossa rekord på Nürburgring utan snarare för att krossa rekord mellan Zürich och Saint-Tropez, i relativt hög komfort. Och visst är det ett rätt ballt koncept?

993-generationen är tveklöst min favorit bland de bilar Porsche-museet plockat med sig från sin samling. Den är snyggast, mest vintage utan att vara för omodern, och mest tillgänglig att köra hårt utan att bli alltför kapabel.

Sett till prisutvecklingen av Turbo S må den förbli en fjärran dröm, men varför ska man inte tillåtas drömma?

Resan med Porsche-museet bestod inte bara av körning med 993 Turbo S utan även av 911S 2.2 Targa, 911 SC Cabriolet, 997 Targa 4S, 991 Carrera S, och 992 Carrera T. Håll utkik efter dessa texter på Högsta Växeln, för de kan jag lova att ni inte vill missa.

Test: Porsche 911 S från 1970 provkörd – där allt började

Test: Porsche 911 från 1983 provkörd – med en sanslös historik

Test: Porsche 911 S/T – när bilkörning är din hobby