Test: Land Rover Defender V8
Land Rover Defender 90 P525 (2022)
Motor: 5-liters V8, 525 hästkrafter, 625 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad automatlåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 5,2 sekunder
Toppfart: 240 km/h
Vikt: 2 546 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 4583/2008/1969 mm
Pris: 1 429 900 SEK
(testbil cirka 1 500 000 SEK)
Miljöpanik, krig och skenande bränslepriser. Av den senaste tidens nyhetsrapportering att döma går vi tveklöst mot kärvare tider, och vad passar då bättre än en gigantisk, blytung SUV med innerutrymmen som i en mindre halvkombi och med en kompressormatad V8:a under huven? Det är nämligen precis vad nya Land Rover Defender 90 V8 erbjuder, så låt oss lägga i Högsta Växeln och se om den ändå har en plats i den moderna världen.
Det krävs bara en snabb titt på specifikationerna för att inse att Defender V8, eller P525 som den egentligen heter, är en fullkomligt absurd bil. Precis som en vanlig Defender är den fullproppad med offroad-hjälpmedel, väger över 2,5 ton och har aerodynamiken av ett radhus, men under huven finner vi en något mildare version av samma kompressormatade V8 som återfinns i prestandamonster som Range Rover Sport SVR och Jaguar F-type R.
Foto: Andreas Bergman
Med en så pass potent pjäs under huven är det ganska uppenbart att detta inte är en bil som någon kommer att köpa på ekonomiska grunder. Prislappen ligger på närmare 1,5 miljoner, vägskatten ligger norr om 30 tusen de första tre åren och man ska vara glad om man kommer under 1,5 liter per mil i bränsleförbrukning.
Att vår testbil råkade vara av den kortare 90-varianten av Defender tillför inte heller många vettighetspoäng. Visst, den är lättare att fickparkera än andra SUV:ar av samma dignitet, men bagageutrymmet rymmer utan någon större överdrift knappt en weekendväska, och baksätet är inte mycket bättre med dåligt benutrymme och ett onödigt avigt system för att fälla framstolarna. Har man valt till de underliga lådorna som man kan få infällda i sidorutorna ser baksätespassagerarna knappt heller ut. Med andra ord funkar bilen bäst för upp till två personer, vilket med tanke på dess gigantiska storlek känns lite löjligt. Vissa av materialvalen interiört framstår också som lite billiga för en så pass dyr bil.
Men försöker man att utvärdera Land Rover Defender V8 enligt någon form av rationella mått har man i grund och botten inte fattat poängen med bilen. Den är inte praktisk, den är inte ekonomiskt försvarbar och den är verkligen inte miljövänlig. Snarare är det en bil för den som räknar sin årsinkomst i flertalet miljoner och vill ha en stor, fläskig SUV där charm och karaktär prioriteras före i stort sett allt annat.
Bara hur den ser ut är ju inte helt klokt. Med sin enorma höjd och bredd, gigantiska 22-tumsfälgar och rumphuggna profil påminner den om en jättelik leksaksbil, och den känslan håller i sig även när man klättrar upp bakom ratten. Körupplevelsen kan bäst beskrivas som en blandning mellan motorbåt och världens snabbaste skåpbil. Accelerationen är häpnadsväckande för en så stor pjäs, och oberoende av hastighet sticker nosen upp mot skyn när man trampar gasen i botten.
När man sedan ställer sig på bromsen dyker nosen djupt som om bilen ville borra ner trynet i vägbanan. Man sitter högt bakom en gigantisk, alcantaraklädd ratt, och från denna tron sitter man på första parkett för att känna hur bilen kränger åt alla håll och kanter när man vevar sig runt kurvorna. Samtidigt upplevs den aldrig som läskig eller okontrollerad, och med Terrain response-vredet ställt i Dynamic-läget kan man ta sig fram i en alarmerande fart.
Foto: Andreas Bergman
Lugnar man däremot ner sig en smula visar bilen en långt mjukare sida av sin karaktär. Den stora åttans massiva bottenvrid i kombination med den briljanta 8-stegade automatlådan gör att drivlinan är nästan oändligt följsam i alla lägen. Med den korta hjulbasen och höga körpositionen är bilen också väldigt smidig i stan trots sin storlek, och man åtnjuter samma tystnad och åkkomfort som i vilken modern Land Rover som helst. Resultatet är oväntat nog en av de mest avslappnade och trivsamma vardags-körupplevelserna jag har upplevt på länge, hela tiden ackompanjerad av ett härligt dovt V8-muller från de fyra avgaspiporna.
Och även om bilen med sin hårdare fjädring och gigantiska fälgar är mer vägfokuserad än gemene Defender betyder inte det att dess färdigheter som terrängfordon helt har gått förlorade. Visst, de breda, sportiga däcken ger nog inte optimalt grepp när man har lämnat asfalten, men med luftfjädringen i det högsta läget är markfrigången precis som på vilken Defender som helst, och alla de sedvanliga offroad-systemen finns också att tillgå.
Om man kopplar bort alla tankar om ekonomi, praktikalitet och omvärldens dömande blickar för att istället fokusera helt på upplevelsen från bakom ratten är det svårt att tänka sig en trevligare vardagsbil än Land Rover Defender V8. Vid lugn körning är den som en stor bekväm bamse som omfamnar föraren med komfort och varmt V8-gurgel, och den enorma prestandan slutar aldrig att underhålla.
Ur ett vidare perspektiv, med aspekter som bilens vräkiga yttre och enorma törst i beaktning, är det däremot svårt att tänka sig en bilmodell som känns mer ur synk med sin omvärld. Samtidigt är det uppenbarligen många som inte bryr sig om detta eftersom det är snudd på omöjligt att hitta ett begagnat exemplar för under listpris, och enligt detta mått har Defender V8 utan tvekan en plats i den moderna världen. Man ska dock komma ihåg vi lever i en förändringens tid, så risken är att bilen om några år känns lika utdaterad som ett faxmodem.
För-och nackdelar
+ Oerhört charmig
+ Snabb
+ Trivsam till vardags– Törstig
– Opraktisk
– Vräkig
Betyg
Sammanfattning
Land Rover Defender V8 är i grund och botten fullkomligt absurd bil helt ur synk med sin samtid. Den är otroligt dyr, miljövidrig och vräkig, och dessutom inte särskilt praktisk trots sin storlek. Den är dock oerhört charmig och trevlig till vardags, och dessutom vansinnigt underhållande när man ställer sig på högerpedalen. Kopplar man bort alla tankar om ekonomi, praktikalitet och omvärldens dömande blickar för att istället fokusera helt på upplevelsen från bakom ratten är det således svårt att tänka sig en trevligare vardagsbil.