Test: Ferrari Roma

Ferrari Roma (2021)
Motor: 3,9-liters V8, dubbelturbo, 620 hästkrafter, 760 newtonmeter
Kraftöverföring: 8-stegad F1-dubbelkopplingslåda, bakhjulsdrift
Acceleration
0–100 km/h: 3,4 sekunder
0-200 km/h: 9,3 sekunder
Toppfart: 320 km/h
Vikt: 1570 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 4656/1974/1301mm
Pris: 2 212 000 SEK (testbil cirka 2 566 000 SEK)

Se vår videorecension här.

Ferraris fabrik i Maranello är ett potpurri av arkitekturstilar som sträcker sig från 1940-talet till idag, något som genomsyrar hela staden.

Även om Ferrari gör drömmar på fyra hjul är den norditalienska industristaden knappast synonym med vacker. Men vem bryr sig? Vi slussas in genom portarna och leds upp till presskontoret av vår italienska kontaktperson.

Nya Ferrari Roma ska ta märket in i 2020-talet med en annorlunda approach – ”det nya ljuva livet”. Ferrari har gjort sig av med det 120-sidor långa powerpoint-presentationerna ledda av ingenjörer, istället får vi se på en 47-minuter lång film bombad med all information vi behöver tänkas veta om bilen vi korsat Europa för att köra.

Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera nya Ferrari Roma.

Ferrari Roma är tänkt att locka till sig nya kunder till märket, något utseendet till stor del ska ansvara för. Linjerna är svepande och sensuella och designen har hämtat inspiration från Ferraris GT-bilar från 50- och 60-talet.

Resultatet är en bil som ser förbannat bra ut – särskilt i verkligheten – och vars mer diskreta framtoning inte skriker på samma sätt som dess stallkamrater. Den är en stilstudie i klassisk elegans. Det faktum att vår testbil var silver och inte typiskt Ferrari-röd var särskilt målande.

Interiören är till skillnad från övriga Ferrari-bilar inte enbart fokuserad på föraren. Istället erbjuder den mer symmetri och ger både föraren och passageraren lika mycket uppmärksamhet. Ratten ser fenomenal ut och gör att man på studs känner sig som en racingförare och den virtuella instrumentpanelen går att konfigurera efter behov.

Ratten har kapacitiva knappar som endast ger akustisk feedback snarare än den haptiska som man önskar. Det är tänkt att den tid man måste ta bort händerna från ratten ska minimeras. Samma tänk genomsyrar infotainmentsystemet.

Resultatet blir dock inte riktigt som tänkt och allt är på tok för digitalt. Baksätet är tänkt att kunna rymma bambinis men Socialstyrelsen lär bli inkopplad om man ens försöker.

På typiskt Ferrari-manér sitter alla reglage på ratten – inklusive blinkers och vindrutetorkare – vilket känns väldigt F1:igt men något man snabbt vänjer sig vid.

Den berömda manettinon erbjuder olika körlägen – Wet, Comfort, Sport, Race, ESC-Off – som var och en gör ganska exakt det man förväntar sig. Det är en markant skillnad i hur bilen ter sig beroende på läge och jag avråder alla som inte heter Schumacher i efternamn välja ESC-Off-läget.

Att köra ut en Ferrari från Ferrari-fabriken i jakt på italienska landsvägar är sannerligen en drömlik upplevelse och Roma är tänkt att vara så pass drömmig att hela 70 procent av kunderna är nya till märket. För att lyckas måste den givetvis erbjuda en körupplevelse som får hjärtat att ge utslag på en seismograf.

Ferrari Roma är en GT-bil som tillika ska vara exalterande men samtidigt tillgänglig att köra. Italienska landsvägar varierar för det mesta i kvalitet från ”tonårsansikte” till ”bombnedslag” till skillnad från Autostradan som är lika slät som en nybäddad säng.

Trots det lyckades Roma hantera ojämnheterna väl och kändes alltid stabil. I Bumpy Road-mode (något som tveklöst inspirerades av vägarna nära fabriken) går det dessutom att köra sanslöst fort utan att bilen ens i närheten av räds av de ovannämnda ojämnheterna. Att komfortabelt korsa Europa på nolltid är något den är skapt för, oavsett om vägarna har finansierats av EU-pengar eller inte.

Styrningen är direkt och oerhört linjär och gasresponsen är omedelbar, trots att bilen är turboladdad. Högerfoten är kopplad till bilens 620 hästkrafter och den känns verkligen brutalt snabb, mycket tack vare växellådan som fullständigt briljerar.

Lyckligtvis har den också bromsar som biter lika hårt som en saltvattenskrokodil. Körupplevelsen är en balansgång mellan drammatico och tillgänglighet. Du kan köra den lugnt och sansat utan att den försöker ta kål på dig men på italienska landsvägar i full kareta träder dess giftigare sida fram.

Den är fullkomligt magisk att köra och framstår dessutom som extremt prisvärd när man inser att den inte kostar jättemycket mer än en BMW M8, åtminstone i grundutförande och då ingår dessutom sju års service.

När vi återigen rullade in genom Ferrari-fabrikens grindar möttes vi av en strid röd ström av fabriksarbetare klädda i Ferrari-overaller, precis som vår dag har slutat hade deras också det. Den passion och stolthet som genomsyrar bilarna återspeglas i fabriksarbetarnas utstrålning.

Även om Roma är en instegsmodell har inte Ferrari snålat på att göra körupplevelsen så briljant den måste vara för att berättiga emblemet monterat på motorhuven.

Ferrari Roma ska ta märket in i 2020-talet med en nyfunnen approach som är tänkt att öppna upp märket, men det betyder inte att de har snålat på exklusiviteten. Det nya ljuva livet var det va? Frågan är bara hur man snabbast får råd med en Ferrari…

Fotograf: William Koitrand.

Bygg din Ferrari Roma här!