Renault Twizy 80 Intens
Motor:
 Elmotor, 17 hästkrafter, 57 newtonmeter
Batterikapacitet: 6,1 kWh
Kraftöverföring: 1-stegad automatlåda, bakhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: Omöjligt
Toppfart: 80 km/h
Vikt: 473 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 2338/1381/1454mm
Pris: 117 900 SEK (testbil cirka 130 400 SEK)

Tack till Gokartcentret i Uppsala, som lät oss testa Twizy på deras bana!

Somliga bilar erbjuds generöst utrustade som standard, andra bilar har dörrar på tillvalslistan. Egentligen känner jag bara till en enda bil för vilken det gäller, men det råkar vara just den bil som förevarande artikel handlar om. Eller bil och bil, Renault Twizy är tekniskt sett en MC, men hjulen är fyra till antalet och man får framföra den med B-körkort. Emedan miljökämpar ifrågasätter elbilsvärldens crème de la crème med anledning av batteritillverkningens negativa inverkan på moder jord, presenterade Renault redan 2012 en alternativ väg framåt. Twizy finns att köpa än i dag, och därför är det hög tid att lägga i Högsta Växeln och recensera den!

Anledningen till att Twizy kan betraktas som vägen framåt är inte att den är självkörande och har en massa andra bekvämligheter; bekvämligheter är den nämligen helt och hållet fri från. Skälet är snarare att den är minimalistisk. Den är en modern mikrobil – den enda typ av bil som eventuellt skulle kunna få plats i Greta Thunbergs utopi.

Konkurrenter
– Elcykel
– Sparkcykelapp
– Kollektivtrafik
– Mopedbil

Minimalismen innebär att Twizy är både långsam och obekväm, vilket gör att man inte nödvändigtvis vill nå längre än de fem till åtta mil man kan komma på en laddning. På temat Greta innebär småskaligheten vidare att batteriet inte måste vara så stort för att åstadkomma den aktuella räckvidden, bara 6,1 kilowattimmar. Det är en dryg tiondel av batterikapaciteten i uppdaterade Renault Zoe.

Det anspråkslösa batteriet gör att bilen kan laddas på ringa 3 ½ timme via ett helt vanligt vägguttag. Att laddningen sker via en utdragbar sladd med vanlig Schuko-kontakt gör emellertid laddning på språng lite klurigt, eftersom de laddstationer som finns sällan har vanliga eluttag och vanliga motorvärmare – som har det – tenderar att vara en rar syn på offentliga parkeringsplatser.

Renault Twizy interiör
Insidan av Twizy är spartansk så in i norden.

För att komma långt – med Twizy-mått mätt – fungerar därför inte Tesla-stilen, alltså att köra järnet för att sedan stanna i några minuter vid en Supercharger. I stället är det måttlighet som gäller. På mina totalt fyra relativt långa turer ute på landsvägarna gjorde jag mitt bästa för att hålla mig mellan 45 och 55 kilometer i timmen.

Utmaningen var förvisso rolig, men efter knappt två timmar nästan gnisslade mitt vindkylda och stela gaspedalsknä. Någon form av farthållare, i alla fall av primitivt slag, vore på sin plats. Det värsta med den snåla utrustningen är dock blinkersljudet, som i likhet med bilens alla varningssignaler utgörs av ett omåttligt irriterande pipande.

Extrautrustning
Dörrar: 5 500 SEK
Ljudsystem: 3 500 SEK
P-sensor bak: 1 900 SEK
Glastak: 2 500 SEK
Jazzigare färg: 0 SEK

Under de fönsterlösa ”långresorna” gjorde också moder jord sitt yttersta för att bestraffa mig för min högoktaniga ideologi. Om det någonsin rått några tveksamheter står det nu klart att jag definitivt är pollenallergiker. Nej, till skillnad från Ulf Lundell trivs Twizy och dess förare inte bäst i öppna landskap.

Där den däremot trivs är, föga förvånande, i trånga stadsmiljöer. Man kan parkera var man vill, vända på en femöring samt, tack vare att man sitter i mitten och hjulen inte är infällda i karossen, ha full uppsikt över bilens alla hörn. Eftersom det här är Högsta Växeln noterade vi givetvis att sittpositionen och hjulupphängningen var tämligen formelbilsliknande. I brist på servo är styrningen dessutom kommunikativ, till skillnad från bromsarna som är helt stumma.

Twizy-aktiviteter
– Åka och handla
– (Gokart-)bankörning
– Hypermiling (komma så långt man kan på en laddning)
– Ta sig från toppen till botten av ett P-hus i neutral
– Åka till badstrand utan handduk

Det enda logiska var därför att kontakta Gokartcentret i Uppsala, för att fråga om vi kunde få komma och köra på deras bana. Till min stora glädje svarade de ja, och alla redaktionsmedlemmar som hade möjlighet begav sig till industriområdet Boländerna. På en inomhusbana avsedd för gokart upplevdes de ringa fartresurserna som mer än tillräckliga, och även om våra varvtider inte kom i närheten av något rekord erkände personalen (som vi bjöd på Nürburgring-taxi) att väghållningen var tämligen imponerande. Däcken skrek som i biljaktsscenen i Dr. No, och med ens trodde vi oss veta hur det känns att köra i Formel E.

Skämt åsido, Renault Twizy må vara spartansk och långsam, men faktum är att även en bilentusiast skulle kunna ha en utan att behöva skämmas. Den är så annorlunda att den blir en del av ens personlighet. Själv blev jag tvungen att be om en extra vecka med den – om inte annat så för att slippa köpa den.

Priset för kalaset, 130 400 kronor i testbilens fall, är nämligen dubbelt så högt som det rimligtvis borde vara för en bil av det här slaget. När vi körde den för fyra år sedan kostade den ju knappt 70 000 kronor, och redan då var den väl dyr. Om jag skulle gissa skulle jag säga att skälet till detta är att Twizy i testat utförande saknar konkurrenter, men att detsamma inte kan sägas som Twizy i EU-mopedsutförande. Det är alltså mopedbilarna som bär skulden. Som vanligt.

Bygg din egen Renault Twizy här!

BETYG
Exteriör
Interiör
Körglädje
Valuta för pengarna
Relativ praktikalitet
Ha-begär
Relativ prestanda
Teknik
Komfort
En av redaktionens fashionistas, som på sistone fattat tycke för V6-motorer. Den allra bästa designades av Giuseppe Busso, för oss som inte behöver en bil som startar varje dag.