Test: Honda Civic

Honda Civic 5D
Motor: 1,0-liters, 3-cylindrig, bensin, 126 hästkrafter, 200 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-växlad manuell, framhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 10,9 sekunder
Toppfart: 205 km/h
Vikt: 1 370 kg
Mått (längd/bredd/höjd): 4518/1799/1434mm
Pris: 215 700 SEK (testbil cirka 260 000 SEK)

Honda Civic Type R var när den kom den snabbaste framhjulsdrivna bilen runt Nürburgring Nordschleife med tiden 7 minuter 43 sekunder och 8 tiondelar. Det om något ger en indikation på hur duktiga ingenjörerna hos Honda är. Vanliga Honda Civic, utan tillägget Type R på bagageluckan, har funnits på marknaden i snart 50 år. Den är istället en praktisk, familjevänlig halvkombi med en klart mycket svagare kraftkälla. Låt oss lägga i Högsta Växeln och ta reda på precis hur mycket körglädje den bjuder på i ett mer sansat format.

Honda Civics exteriördesign är lika extrem som kylan i norra Sibirien under vintern. Bilen ser ut att göra 0 till 100 på max tre sekunder och ha en toppfart på minst 300 kilometer i timmen. Vingen baktill är stor nog att övernatta på men hjälper knappast till med aerodynamiken. Den är även otymplig och onödigt tung när man försöker öppna bagageluckan. Rakt framifrån ser den sportig ut och likaså från sidan, men det mesta av stylingen består av svart plast. Vissa gillar säkert den aggressiva designen men jag personligen vill gärna att motorn ska matcha exteriören, och det gör den definitivt inte i det här fallet.

Interiörkänslan är som exteriören blandad. Honda har fortfarande kvar ett infotainmentsystem som ser ut att höra hemma i The Fast and the Furious: Tokyo Drift. Det är relativt gammalt och det syns. Många knappar är fysiska vilket är bra, men på vissa ställen är de så många att det blir rörigt. Sikten ut är god förutom bakåt där vingen delar bakrutan så att det enda som syns är färgen på himlen och den grå asfalten. Inte det man faktiskt vill se, nämligen vad som händer bakom en. Ett stort plus är stolarna som är bekväma samtidigt som de ger bra sidostöd.

När man väl tittat färdigt på designen, sätter sig bakom ratten och startar motorn märker man att den inte är i närheten av så extrem som den ser ut. Den lilla enlitersmotorn är lika tyst som ett fallande höstlöv både på tomgång och i lägre farter. Honda Civic är faktiskt en relativt komfortabel bil att färdas i. Stötdämparna är mjukt ställda och stolarna, både fram och bak, är behagliga att placera baken i. Det sipprar inte in särskilt mycket vägljud utan ljudnivån i kupén är låg.

Honda Civic med 1,0-liter motorn är ingen snabb maskin. Den är till och med irriterande långsam. På låga varv känns den kraftlös och jag kommer på mig själv med att behöva ligga kvar på växlarna långt över 3000 varv per minut för att hänga med ordentligt i trafiken. Tack och lov räddas köregenskaperna av Hondas briljanta manuella växellåda. Det är en av de bästa manuella lådorna som går att köpa idag. Den lätta vikten hjälper till att förenkla manövreringen runt tajta kurvor och stötdämparna är, trots mjukheten, väl avvägda för mer involverad körning.

Honda Civic är en speciell halvkombi. Designen ser ut att vara inspirerad av ett rymdskepp och interiören hör hemma i början av milleniet. Visst är den en relativt prisvärd bil och praktikaliteten är det inget fel på. Det största problemet är dock den svaga trecylindriga motorn som förstör hela körupplevelsen. Med den starkare 1,5-liters motorn är Civic en klart bättre bil, särskilt med den manuella växellådan.