Test: Mazda 3

Mazda 3 (2020)
Motor: 2,0-liters fyra, 180 hästkrafter, 224 newtonmeter
Kraftöverföring: Sexväxlad manuell låda, framhjulsdrift
Acceleration: 0-100 km/h: 8,2 sekunder
Toppfart: 216 km/h
Vikt: 1 476 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4460/1440/1796mm
Pris: 279 900 kronor (testbil cirka 335 000 SEK)

Mazda 3 är en bil som vi gillar skarpt här på redaktionen. Den ser fantastisk ut, har en ombonad interiör och ett mycket fint chassi. Vi har däremot tidigare anmärkt på att den lilla bensinmotorn på 122 hästkrafter är för svag, och att automatlådan har för få växlar. Den ultimata versionen av bilen bör således vara den med en manuell växellåda parad till den nya Skyactiv X-motorn på 180 hästar, och precis en sådan hämtade jag förväntansfullt ut från Mazda för några veckor sedan. Låt oss lägga i Högsta Växeln och se om min iver var berättigad.

Exteriört liknar Mazda 3 inte någon annan bil i segmentet. Konkurrenterna verkar ofta i grunden vara designade som kompetenta men själlösa vitvaror, där man sedan har strösslat på karaktären i efterhand i form av onödiga elektriska funktioner, opraktiska touchknappar och påklistrat styling-bjäfs.

Mazdan känns istället som en mer genomtänkt produkt, där alla aspekter av bilen är designade i symbios med varandra. Den behöver inte extrema styling-detaljer eftersom grunddesignen är så ren och attraktiv. Detta kombinerat med att interiören är nästan helt förskonad från hårdplast gör att bilen känns betydligt mer premium än vad prislappen antyder. 

Skyactiv X-motorn är enkelt förklarat en bensinmotor som stundtals leker diesel – alltså tänder på kompression istället för på gnista. Om du vill läsa mer om hur detta fungerar kan du göra det här. Syftet är att försöka kombinera bränsleekonomin hos en diesel med tystnaden och varvvilligheten hos en bensinare, och resultatet är en motor med en rad speciella karaktärsdrag.

Det man märker mest till vardags är tyvärr en bestämd brist på bottenvrid. Mazda 3 är till skillnad från i stort sett alla sina konkurrenter inte bestyckad med turbo, vilket leder till att vridmomentet ligger på blygsamma 224 newtonmeter – och då stöttas motorn ändå upp av ett mildhybridsystem. 

I stadstrafik maskeras denna brist på vrid till viss del av att de lägre växlarna är relativt korta, men för att bilen ska kännas lika rapp som sina rivaler krävs ändå flitigt arbete med växelspaken. Detta är förvisso inget större problem eftersom lådan är så lätt och trevlig att använda. På motorvägen har man däremot inte lyckats med samma trick, och det är inte sällan man måste upp över fyra tusen varv för att det ska hända någonting. Bränsleförbrukningen är därför inte alltid lika imponerande som man kanske förväntar sig; jag landade på 0,67 liter per mil, vilket är bra men inte fantastiskt. 

Men det lilla man förlorar i vardagstrafiken vinner man tillbaka på krokiga landsvägar. Avsaknaden av en turbo betyder att gasresponsen är fenomenal, och motorn varvar lätt och gärna ut till varvstoppet. Och det är inte bara motorn som har en sportig karaktär, utan det märks att Mazda 3 är utvecklad av folk som gillar bilkörning.

Chassiet är neutralt, styrningen är positiv och sittpositionen är härligt låg med bra justeringsmöjligheter. Bromspedalen är lite mjukare än vad som är brukligt nu för tiden, vilket gör den enkel att modulera när man rullar över foten mot gaspedalen för en häl-tå-nedväxling – vilket pedalerna av en händelse är perfekt placerade för. Den samlade körupplevelsen är analog, harmonisk och mycket tillfredsställande.

Ingen bil är emellertid perfekt, och hos Mazda 3 har merparten av problemen sin grund i de sportiga formerna. Den låga taklinjen och höga midjan sörjer inte bara för att döda vinkeln är ett skämt, utan bidrar också till att en högst begränsad mängd ljus letar sig in till baksätet. Detta är dessutom ganska trångt, och den resulterande känslan är lätt klaustrofobisk. Även bagageutrymmet är mindre än hos konkurrenterna.  

Men Mazda 3 är ändå min klara favorit i klassen. Den är i grunden en förnuftig halvkombi, men har en egen karaktär och bjuder på mer premiumkänsla än vad prislappen antyder. Råkar man finna sig själv på en kurvig väg är den dessutom en riktigt trevlig körmaskin och en av få vardagliga bilar där jag fortfarande hade valt en manuell växellåda – inte bara för att automatlådan inte är särskilt överväldigande, utan också för att den manuella är så förbannat trevlig. Prioriterar man utrymme för bagage och passagerare, eller kräver ett vardagsliv utan kopplingspedal, gör man rätt i att titta på konkurrenterna. Prioriterar man däremot köregenskaper och design är Mazda 3 det rätta valet.