Test: Subaru XV e-Boxer

Subaru XV e-Boxer (2020)
Motor: 2,0-liters, 4-cylindrig boxer, bensin, 150 hästkrafter, 194 newtonmeter
Kraftöverföring: CVT-automat med sju simulerade steg, fyrhjulsdrift
Acceleration: 0-100 km/h: 10,7 sekunder
Toppfart: 193 km/h
Vikt: 1651 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4465/1595/1800mm
Pris: 339 900 SEK (Testbil ca 379 900 SEK)

Andra generationens XV har precis lanserats i ett elektrifierat hybridformat. Är det ett format som tilltalar de redan inbitna fansen och kommer nya köpare attraheras? Finns rallygenerna kvar i blodet och klarar den av tuffare offroad-körning? Låt oss lägga i Högsta Växeln och ta reda på hur den elektrifierade Subaru XV presterar.

Det som är nytt med e-boxern, som också är det enda valbara motoralternativet, är att en elmotor har monterats i växellådan med ett tillhörande batteripaket på bakaxeln och vips så har modellen elektrifierats. Elmotorn levererar ett maxvrid på 66 newtonmeter och ska hjälpa till att dels sänka förbrukningen men även bidra med nödvändigt vridmoment på lägre varvtal.

Trots elmotorns extra vridmoment från start upplevs bilen som trött och orkeslös så länge man inte pressar den till abnormt höga varvtal. Resultatet blir då visserligen bättre acceleration men motorn tjuter istället som ett gammalt ånglok kombinerat med ljudet av en elvisp på full fart. Med andra ord inte en särskilt angenäm upplevelse. 

Den steglösa CVT-lådan med sina sju simulerade växlar har en tendens att alltid hålla något för länge på varje växel även vid väldigt lätt gas vilket medför ett ofta otrevligt högt varvtal med tillhörande ljudkuliss som tidigare beskrivits. Bilen är även förvånansvärt törstig och vid riktigt försiktig körning är det svårt att få ner förbrukningen under 0,75 liter per mil.

Nu när den största nackdelen med bilen avhandlats är det på sin plats att istället lyfta fram alla de positiva egenskaperna XV bjuder på för det är faktiskt riktigt mycket som är bra. Sätena är lika trevliga att slå sig ner i som ett par välstoppade chesterfield–fåtöljer och komforten, framförallt på sämre vägar, vilket det som bekant finns gott om i Sverige, är så bra att man stundtals funderar på om den är utrustad med luftfjädring. Det är lätt att förstå varför Subaru riktar in sig på folk med en aktiv livsstil eller som bor på landet i marknadsföringen.

En av de mest positiva överraskningarna med bilen är de fina köregenskaperna och styrkänslan som är precis lagom kommunikativ för biltypen. Min upplevelse är att många moderna bilar bjuder på en styrkänsla som är lika responsiv som en tv-spelskontroll från tidigt 2000-tal men här står Subarun ut och bjuder på en inspirerande upplevelse. Bilen kommer främst till sin rätt på svenska skogsvägar och för en sekund känner man sig nästan som Colin McRae när man flyger fram i den smurfblå Subarun och grusdammet yr bakom bilen.

Inredningen bjuder på både positiva och negativa inslag där en bra kvalitetskänsla i alla reglage och knappar är särskilt utmärkande. Kopparfärgad fejkkolfiber i framdörrarna står däremot för ett av de mer underliga inslagen, särskilt när man noterar att bakdörrarnas inlägg är av samma material men istället i en svart kulör. När man väl kör bilen känns det påtagligt ofta som att man framför ett jaktflygplan, dels för att kupen är belamrad med en knapp för varje funktion och dels för att bilen avger ett pip varje gång säkerhetssystemet med namnet EyeSight ser en bil framför sig, ljudet är utformat så det snarare låter som att jag låst en jaktrobot på min medtrafikant.

Subaru XV är onekligen en bil som gör vardagskörningen både rolig och praktisk om man bor så att man kör mycket på grusväg men inte behöver ett riktigt offroadmonster. Klarar man av att stå ut med att drivlinan avger ångestframkallande ljud varje gång en i sammanhanget kraftigare acceleration förväntas är det en praktisk bil som kommer att sköta vardagsuppgifterna galant.