Audi RS Q3 provkörd i Arvidsjaur

Denna vinter har man för snö varit tvungen att resa norrut, vilket jag gjort tre gånger. Första gången hem till Sundsvall för att fira jul och andra gången lite längre upp, till Umeå, för att prova vinterdäck. Allra senast blev det ännu lite närmre polcirkeln. Då åkte jag nämligen upp till den för bilindustrin så viktiga orten Arvidsjaur, för att provköra helt nya Audi RS Q3. Har Audi Sport-gänget fått den bevisligen praktiska Q3 att kunna tilltala den högra hjärnhalvan, eller tycks den förbli bilvärldens svar på en sko från Ecco? Det korta svaret på frågan är att de lyckats, men att man som köpare fortfarande ska fundera noga på vad man är ute efter. Jag ska förklara vad jag menar.

För det första är RS Q3 utrustad med samma raka turbofemma som sitter i syskonet RS3, som vi körde för drygt två år sedan. Motorn har vid det här laget blivit lättare, vilket knappast gjort avkall på rallyintrycket. Det märks självklart inte lika mycket som Q-modellens högre markfrigång, som verkligen får en att känna sig som en Grupp B-rallyförare. Det faktum att jag susade fram genom landskap vilka var som hämtade ur Disney-filmen Frost gjorde visst också sitt för upplevelsen.

2,5 liters femcylindrig bensinturbo
7-stegad dubbelkopplingslåda
0-100 km/h på 4,5 sekunder
Toppfart 250 eller 280 km/h

Tack vare motorns 400 hästkrafter och 480 newtonmeter, samt fyrhjulsdrivningen via 7-stegad dubbelkopplingslåda tar man sig illa kvickt upp i marschfart, även i halka. Väl där är upplevelsen en aning bullrig, och betänk då att jag i princip uteslutande körde omkring på olika former av fruset vatten – visserligen på dubbdäck. Att skippa allt vad 21-tumsfälgar (som testbilen var bestyckad med) heter är ett hett tips.

Också fjädringen var ganska hård, även i komfortläge. Går man i köptankar ska man alltså se till att kryssa för adaptiv dämpning och inte vara rädd för mjuka inställningar; allt annat känns nästintill otänkbart om man någonsin planerar att vardagsköra på svensk asfalt. Att vardagens bestyr är vad som är tanken med denna bil är trots allt uppenbart – om inte annat så med tanke på det faktum att den är en crossover.

Det förklarar också varför man inte bemödat sig att göra växellådan mer responsiv och varför själva växlarna är så långa som de är. Kraft till vad man kan tänkas behöva göra i vardagssituationer finns alltid, men vid lite mer aktiv körning vore det tacksamt om den lite dröjande turbomotorn åtminstone hade hjälp av en blixtsnabb växellåda.

Eftersom jag var i Arvidsjaur, och jaur är en försvenskad form av det samiska ordet för sjö, var det så klart också tvunget att sladda omkring på en frusen sådan. Med antisladd avstängt och de, för dynamisk körning, mest förmånliga inställningarna färdigkonfigurerade i ett av de två RS-lägena (som nås via ratten) visade det sig oerhört lätt att få bilen att dansa fram som en sann isprinsessa. Fyrhjulsdriften är nämligen konfigurerad för att hjälpa en att vrida runt bilen om den märker att man försöker ta sig igenom en skarp kurva, och jag – med min ungdomliga entusiasm, som en av Audis representanter milt uttryckte det – fick inledningsvis lägga band på mig för att inte se mig omkörd av bakvagnen.

Grundpris: 658 900:-
Höja toppfart till 280 km/h: 18 200:-
RS-sportavgassystem: 10 300:- (RS3)
RS sportchassi plus: 11 900:-
S-sportstolar: 18 200:-
Keramiska bromsar: 56 500:-
Detsamma fast med röda ok: 60 200:-

Med hela vridmomentet tillgängligt från knappa 2 000 varv fungerar det faktiskt lysande att ha kul på is, utan att trycka på för kund och fosterland. Om inte annat kan det få Audis pre-sense (alltså systemet som bromsar och drar åt bältet eftersom det förutspår en stundande krock) att ta det lite piano. Det är dock lättare sagt än gjort när man har min sentimentala relation till turboförsedda femcylindriga motorer, och precis har försetts med en som har samma effektsiffra som en Ferrari 360.

Ska man då överväga att köpa en RS Q3? Den är ungefär lika praktisk som en vanlig Q3, men otroligt mycket snyggare, inte minst tack vare takspoilern som ger en längre och mer upprest silhuett och således ett vuxnare intryck. På lappländska vintervägar får man som sagt dessutom känna sig som en Grupp B-rallyförare givet kombinationen markfrigång och motorljud. Min uppfattning är tyvärr dock att den trots sin höjd från vägen är för hård för att vara en bekväm vardagsbil, och såvida man ändå bara ska köra fort på asfalt är det därför svårt att motivera ett köp av RS Q3 över en mindre identitetskrisande och kostsam RS3. På temat prislapp ska dessutom tilläggas att en Porsche Macan S inte kostar mer än tiotusen extra i grundpris. Som spekulant ska man helt enkelt fråga sig hur mycket man önskar att man egentligen hade en Ur-Quattro och huruvida man har en frusen sjö till sitt förfogande.