Test: Audi Q3

Audi Q3 35 TFSI (2019)
Motor: 1,5-liters, fyra cylindrar, 150 hästkrafter, 250 newtonmeter.
Kraftöverföring: 7-stegad automatlåda, framhjulsdrift
Acceleration 0–100 km/h: 9,2 sekunder
Toppfart: 207 km/h
Vikt: 1626 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4484/1585/2024mm
Pris: 332 000 SEK (testbil 482 600 SEK)

Det här är Audis näst minsta SUV. Att den är lika trendig som småsyskonet Q2 avslöjas av att den erbjuds i både Sportback-utförande och detta. Ni som brukar läsa mina artiklar vet att jag ställer mig tveksam till små stadsjeepar. Det beror till stor del på att jag är en utseendefixerad bilist, som förstår att kort och hög utgör allt annat än gynnsamma förutsättningar för att karva fram en visuellt tilltalande bil.

Audi har gjort sitt bästa, men misslyckats såtillvida att bilen ser tämligen oattraktiv ut om den inte skotts i enorma fälgar, med förödande konsekvenser för komforten. Även om det finns otaliga snygga bilar från Tyskland kan man trots allt inte vänta sig att samma folk som tror att tubsockar i sandaler är utseendemässigt gångbart ska lyckas varje gång de designar ett fordon. Premierar man funktion över form blir den här bilen plötsligt mer intressant, och för att ta reda på om den blir tillräckligt intressant för att väga upp för utsidan är det nu dags att lägga i Högsta Växeln och recensera nya Audi Q3.

Som sagt är det inte lätt att designa en snygg mini-SUV, och drar man sig den förra Q3 till minnes ska Audi faktiskt ha beröm för vad de åstadkommit nu. En bidragande orsak är det numera rakare och kantigare formspråket; en annan är att bilen växt till sig. I ett grepp som troligtvis syftar till att differentiera modellen från den nu några år gamla Q2 har nya Q3 förlängts med en decimeter, varav åtta centimeter hamnat mellan hjulaxlarna. Det gjorde inte bara att en av mina bekanta misstog den för en Q5, utan även att han utan större problem kunde få plats i sätet bakom mig.

Komfortmässigt är det faktiskt en riktigt fin bil, och som jag insåg när jag provkörde koncernkollegan Volkswagen T-Cross är det i mångt och mycket vad dessa knubbmodeller gör bättre än vanliga småbilar. Utöver att slippa vika ihop sig kan bilens passagerare njuta av relativt stöt- och bullerfritt åkande; attribut som åtminstone delvis kan tillskrivas testbilens, för modellen förhållandevis, små (!) 18-tumsfälgar. En annan faktor som bidrar till både komfort och körglädje torde vara tillvalet aktiv stötdämpning och Audi Drive Select, för 14 400 kronor.

På öde grusvägar – som utöver någon enstaka gräsmatta var det närmsta offroad jag tog den här bilen – uppvisade denna framhjulsdrivna Q3 härliga tendenser till svag överstyrning. Riktigt kul! Den invändning jag har är att styrningen inte i något läge är tung nog att leva upp till köregenskaperna; jag hade gärna sett en ren styrningsinställning som i Tesla, där man kan ha ordentligt sportig styrning utan att behöva åta sig några andra sportiga körattribut.

Det hade förhöjt känslan i denna bil, som verkligen känns fin att ratta ända upp i ganska väl tilltagna hastigheter. På motorvägen upplever jag förresten inte längre att filhållningsassistenten är stark nog att brotta ned mig. Huruvida det beror på att den är lite mildare än i Audi-modeller jag kört tidigare eller om jag bara blivit starkare under sommarlovet vågar jag inte säga.

Med det sagt stänger jag dock av funktionen efter konstaterandet, med hjälp av den fysiska knappen som i vanlig ordning finns på spaken bakom rattens vänstra sida. Fysiska knappar är faktiskt inte så ovanligt i den här modellen som man skulle kunnat misstänka; klimatinställningar gör man med hjälp av fysiska vred, som sitter nedanför infotainment-skärmen.

Biltillverkare kan nu se att man inte måste gömma precis allt i en skärm för att det inte ska se bedrövligt ut. Samtidigt kan de, och eventuella köpare, notera att något som ser bedrövligt ut är orangea alcantarainlägg på instrumentbrädan och i dörrsidorna. Detta är lyckligtvis inte standard.

Standard är däremot 150-hästarsmotorn som drivs av bensin. Jag fann den inledningsvis klen, men insåg att det var för att jag förväntade mig en dieselknuff bara för att ratten jag höll i hade fyra ringar. Samtliga pållar återfinns på något högre varvtal, och bilen tar sig trots allt till 100 kilometer i timmen från stillastående på under tio sekunder. På lägre varv är motorn riktigt tyst, och passar fint ihop med den mjukt växlande sjustegade automatlådan. Min enda invändning beträffande växellådan är att den antingen vill starta väldigt mjukt eller alldeles för hårt. Att klämma in en snabb trepunktsvändning på en trafikerad gata är en ryckig upplevelse, som undviks till varje pris.

För att metaforiskt sammanfatta Audi Q3 kan man likna den vid en praktisk friluftssko från Ecco. Eftersom jag personligen starkt föredrar randsydda skodon med exponerade skinnsulor är det förståeligt att jag har svårt att falla för Audin. Min kritik är till stor del subjektiv till sin karaktär, varför bilköpare som endast vill åt en välbyggd bil med en premiumosande logga i grillen inte nödvändigtvis bör springa åt andra hållet. Man borde dock ha i åtanke att testexemplaret går loss för en knapp halv miljon, vilket inte är Ecco-pris. Det vore intressant att se huruvida en mer basutrustad Q3 känns lika kompetent som denna; designen är nog mindre svårsmält för 7,5 prisbasbelopp.