Karl provar Michelin-däck i Umeå

För undertecknad – som kommer från en ofta tämligen snöig del av vårt avlånga land – har denna vinter upplevts som ganska torftig. Att det just nu är februari förvånar mig lika mycket som att det häromveckan var januari, med tanke på höstvädret. Det kändes därför underbart att Umeå, som på tisdagförmiddagen uppenbarade sig nedanför mitt flygplansfönster, sedan ett antal dagar innan gick i vitt. Lyckligtvis, eftersom mitt ärende i stan var att testa ett nytt dubbfritt vinterdäck från Michelin.

Att allt ont som sägs om friktionsdäck inte är sant fick jag klart för mig när jag för ungefär ett år sedan bland annat testade nya skåpbilsdäck från Continental i Östersund. Inte minst i syfte att bredda min däckmässiga erfarenhetsrepertoar tog jag mig alltså återigen en bra bit norröver, och Michelin-däcken i fråga var de nya X-Ice Snow.

Dessa däck markerar ett slags skifte för Michelin, som i egenskap av premiumtillverkare pliktskyldigt vill leda marknaden i riktning mot det för mänskligheten än så länge flyktiga målet om en ekologiskt hållbar tillvaro. I praktiken innebär det att man lagt mycket krut på att säkerställa att däcket presterar förhållandevis jämnt över loppet av sin livstid. Eftersom somliga bilägare trots allt inte betraktar ett däck som utslitet förrän dess mönsterdjup tangerar gränsen mellan vad som är lagligt och inte – som i Sverige går vid tre millimeter – ska Michelins nya vintergummin kunna prestera även när de är långt ifrån nya.

För att demonstrera sina framsteg hade man planerat fyra olika testmoment, varav två innebar jämförelser mot konkurrenter i form av Continental och Nokian. I ett av dem användes SUV-anpassade däck som slipats och därefter slitits ned på naturligt vis till dess att fyra millimeters mönsterdjup återstod. På dessa däck skulle vi utföra accelerations- och bromstest, för att se om vi kunde märka någon skillnad.

Personligen fann jag att däcken från Michelin och Continental (som jag alltså testade en variant av förra året) betedde sig mycket likt varandra. Med Nokian-däcken skulle jag dock inte ha kunnat välta en kaffekopp på instrumentbrädan, utan att först köra in i en snödriva det vill säga. Värt att nämna är givetvis att det i vårt östliga grannland är nastoitettu (dubbdäck på finska) som gäller, vilket kanske delvis kan förklara att Nokians nuvarande friktionsdäck inte tillhör det teknologiska toppskiktet – förutsatt att ett journalisttest i Michelins regi ger en rättvis bild av saker och ting.

Mest sannolikt är att de tester som en annan fick genomföra var utformade till Michelins fördel, men de behöver för den sakens skull inte alls vara irrelevanta. Snarare kan deras satsning betraktas som ett försök till att förlänga sitt säkerhetsansvar; kanske skapar det ringar på vattnet.