Volvo XC40 T5 Twin Engine provkörd på Gotland
Förra årets European Car of the Year kan nu delvis tankas med elkabel! Nya XC40 T5 Twin Engine (hädanefter TE) kommer i Momentum-utförande att gå loss på så mycket som 459 900 riksdaler, minst. Det kan låta mycket för en bil som i egenskap av märkets enda modell baserad på CMA-plattformen mer än någon annan Volvo-bil gör anspråk på att vara överkomlig, men priset måste naturligtvis betraktas i relation till vad man får och i det här fallet är det ändå en plug in-hybrid. Frågan är dock om Volvo XC40 T5 TE smakar som den kostar, och för att ta reda på det åkte jag till ett soldränkt Gotland, lade i Högsta Växeln och provkörde den!
Det stora frågetecknet med den här bilen är räckvidden på el, som kommer att ligga runt fem mil efter att Volvo uppdaterat sin batteriteknologi och börjar leverera dessa bilar innan årsskiftet. Vilken sida av denna siffra man hamnar på beror på vilken körcykel som tillämpas vid mätningen.
Budgeterar man för verklig körning, och ämnar köpa en bil som klarar av pendlingen till jobbet, gör man nog bäst i att tillämpa försiktighetsprincipen och räkna lågt. Med andra ord bör man inte ha alltför långt till kontoret om man ska klara av sträckan på eldrift med denna XC40. Bättre kommer det knappast heller att bli, eftersom batterierna inte kan växa fysiskt, givet denna plattform, och ökad batterikapacitet således endast kan komma till följd av höjd energitäthet.
Om drivlinan i Volvo XC40 T5 TE finns dock även mycket positivt att säga. Systemeffekten på hela 262 hästkrafter skickas mjukt och fint genom en sjustegad dubbelkopplingslåda, och känns alltid tillgänglig. Övergången mellan drivkällorna är knappt märkbar. En bidragande orsak till det är att ljudet från bensinmotorn är mycket väl isolerat, något som säkert gläder många kunder som i stället kommer att märka av elbilsvinande och vägbuller som är lite väl ljudligt i en bil för knappa halvmiljonen.
Jag tycker dock att det är lite synd, eftersom en I3-motor inte är annat än en halv V6-motor, och sålunda förmår råma tämligen vackert. Till skillnad från undertecknad lättar naturligtvis inte de flesta plug in-hybridbilköparna på hörlurarna för var sjunde bil de ser under sina promenader.
Även tysta bilar är så klart trevliga på sitt sätt. Med bra musik strömmandes ur de förvisso dyra Harman Kardon-högtalarna är det en fröjd att glida fram utmed de vackra gotländska landsvägarna, vars kurvor fjolårets Europa-mästare erövrar med lätthet. Extravikten från batteriet är inget som stör i det avseendet. Att bensinmotorn är mindre än i vanliga T5 AWD och att bilen bara driver på framhjulen är givetvis kompensatoriska faktorer ur vikthänseende.
Däremot inkräktar batteriet av naturliga skäl på innerutrymmena. Själv hade jag lite svårt att komma tillrätta med den väldigt grunda mittkonsolen. I övrigt gör batteriet att lastgolvet inte går att fälla. Baksätet är dock likadant som i en vanlig XC40, och bidrar till att hela bilen är så bekväm som en Volvo brukar vara, det vill säga väldigt.
Sammanfattningsvis är det här en kompetent bil på många sätt. Den är rolig att köra, bekväm och, om du frågar mig, snygg. Samtidigt är den dyr och har en räckvidd på el som jag inte tror kommer att vara konkurrenskraftig under någon längre tid. Det finns helt enkelt inte plats för volymmässigt större batterier. Förhoppningsvis spottar Volvo ur sig en mer beskedligt prissatt T4 TE så snart de känner att den mest betalningsvilliga delen av marknaden mättats. Nåja, dyrbilsköpare kan i alla fall glädja sig med att de för sina 459 900 kronor får 18-tumsfälgar som standard, eftersom den kraftfulla T5 TE har så stora frambromsar.