Test: Corvette Z06 Cabriolet

Chevrolet Corvette Z06 Cabriolet
Motor: 6,2-liter, V8, kompressorladdad, bensin, 659 hästkrafter, 881 newtonmeter 
Kraftöverföring: 8-stegad Automatlåda, bakhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 3,7 sekunder
Toppfart: 315 km/h
Vikt: 1695 kilogram
Mått (längd/bredd/höjd): 4510/1970/1240 mm
Pris: Från 129 100 EUR
(Testbil cirka 135 000 EUR)

Corvette är ett namn som tagit rum i amerikanska historieböcker genom årtionden. Modellen har varit den officiella ledarbilen för Indy 500 fler gånger än någon annan bil och under 60-talet var Corvette den inofficiella favoritbilen för amerikanska astronauter. Vad Chevrolet Corvette haft gemensamt med dåtidens rymdraketer var exceptionell kraft och prestanda i en rät linje, men samtidigt påtagliga brister när det började svänga. Sjunde generationens Corvette (C7) har tagit sig en lång väg när det kommer till både kraft och kredibilitet på bana. För att ta reda på exakt hur långt fram har vi testat Chevrolet Corvette Z06 Cabriolet i Österrike och södra Tyskland. Låt oss lägga i Högsta Växeln och ta reda på om Corvette Z06 erbjuder körglädje på superbilsnivå eller om det bara rör sig om ett jänkarjärn med för mycket kraft för sitt eget bästa.

Innan motorn ens är igång är det lätt att bli uppspelt av bara rubrikerna som tillhör denna bil. 659 hästkrafter, noll till hundra på 3,7 sekunder och en toppfart på 315 kilometer i timmen, utan tak! Den ser ut att vara en superbil i ordets rätta bemärkelse och bara genom att titta på bilen fattar man att ingenjörerna inte haft fjällresor och storhandling på ICA med i kalkylen. Det är en klassisk siluett med lång motorhuv och kort överhäng i bak. Markfrigången är låg som attan och passar man sig inte kysser man asfalten lika lätt som en krogvakt kastar ut en överförfriskad besökare. Vad som är klart är att Z06 redan från avstånd är riktigt cool, man ser att den inte bryr sig om vad grannarna eller svärmor tänker. Z06 är en bil som bara vill köra snabbt.

Efter att man kramat om ratten klädd i alcantara, lagt körläget i ”Track” och startat motorn börjar äventyret. Ford Mustang har olika lägen för att begränsa mängden oväsen när man vill köra lugnt vilket är till för de mer diskret lagda. Corvette låter dig inte välja om du vill att folk ska vrida på nacken eller inte. Vid kall uppstart vrålar motorn som attan och strösslar man med lite varvning, producerar V8:an ett ljud som jag är ganska osäker på om det ens är lagligt. Ljudet är dekadent och amerikanskt, en symfoni av koldioxid, överflöd och våld som är helt underbar.

Ute på vägen är Corvette Z06 en fröjd att köra. Fjädringen är bestämt satt men inte onödigt hård. På autobahn kan man nästan bli lurad att detta är en vanlig bil med lite längre motorhuv än vad man är van vid. Denna illusion krossas den sekund man öppnar spjällen. Ligger man i hundra och gasar på händer följande: bilen växlar direkt ned fyra växlar, bakdäcken ropar på hjälp tills antispinnsystemet går in, öronen börjar blöda när ljudet stiger och accelerationen får en att tappa andan.

Det är helt sjukt hur snabb denna bil är och tack vare den kompressormatade åttan känns det som ett rejält spektakel varje gång man trycker på. Accelerationen blandas med däcktjut, kompressorvin och motorns outgrundliga vrål. Att nå 300 kilometer i timmen är lika lätt för denna bil som för Peter Jihde att prata om diabetes i Nyhetsmorgon. Sensationen av fart är enorm och varje växling slungas i med samma härliga känsla som när en god vän dunkar en i ryggen.

Till skillnad från de äldre generationerna är Z06 inte bara imponerande rakt fram. Vid bergen i närheten av Salzburg bjuder bilen upp till riktig dans när det börjar svänga. Styrningen är lätt men direkt. Framdäcken tycks aldrig tappa greppet och även om inte underlaget är helt torrt får man ibland nypa sig i armen när man ser vilka hastigheter som bilen klarar av att hålla. Är man för ivrig får gummit i bak mer kraft än det klarar av och släpper.

Därför vill jag tacka GM’s ingenjörer som designade antisladdsystemet och som följaktligen räddade livet på mig ett antal gånger. När man åker genom berg och dalar förstår man att Corvette Z06 är en bil som är kapabel på samma nivå som det värsta Lamborghini och Porsche har att erbjuda. Körglädjen som erbjuds är enorm och lämnar man ESP inkopplat kan man vara ganska säker på att inte dö heller.

Det finns egentligen två saker som är värda att kritisera med Z06. Nummer ett är att insidan inte känns like solid som motsvarande bilar från Italien eller Tyskland, men samtidigt kostar jänkaren bra mycket mindre än motsvarande europeiska bilar. Något mer som kan kritiseras är att bilen ibland kan vara riktigt hårig om man inte passar sig. Denna punkt är i min mening tvärt om något som man bör hylla Corvette Z06 för. Det är alltför vanligt idag med bilar som gör dig till en bättre förare än vad du egentligen är. Man tappar lätt känslan av fara eftersom man vet att hjälpsystemen alltid kommer att rädda en om man hittar på hyss.

I Corvetten finns det fortfarande en känsla av hot när man kör på eftersom man vet att bakdäcken ska hantera en effekt som vanligtvis bara frigörs vid kärnvapentester. Detta gör körupplevelsen extremt spännande och man kan då och då få ett riktigt adrenalinpåslag. Av denna anledningen älskar jag Chevrolet Corvette Z06 Cabriolet, eftersom det är en hyllning till forna tiders superbilar som krävde respekt när man skulle ut och tävla. Är du ute efter en superbil som får hjärtat att bulta varje gång du begraver högerfoten? Då är Corvette Z06 någonting för dig och med taket nere går det dessutom att höra V8:an ännu bättre, någonting man aldrig tröttnar på.