Porsches Targa-utförande gjorde stor succé redan år 1965 och ”Targa-bågen” som skulle skydda passagerarna vid en eventuell olycka blev ikonisk. På senare år har däremot inte modellen varit någon hit eftersom Porsche istället gick över till en glaskonstruktion som var alldeles för otymplig. Ingenjörerna fick därför tänka om i och med den senaste generationen av 911:an och därmed kom den klassiska bågen tillbaka. Vi på Högsta Växeln fick tillfälle att provköra senaste Porsche 911 Targa 4S en fuktig juli-kväll och vem tackar nej till ett sådant erbjudande? Inte jag i alla fall.

Det är den 18:e juli och jag befinner mig på Öland. Visarna på min klocka har precis slagit över till nio på kvällen. I min hand håller jag en Porsche-nyckel som ger mig tillgång till senaste 911 Targa 4S. Efter en kort promenad på grusvägen bakom ägarens hus börjar jag skymta den klassiska 911-designen bakom de snåriga enebuskarna. Ett par fotsteg senare visar sig vad som kan vara en av de snyggaste 911:orna som Porsche tillverkar just nu. Trots att bilen har ett avtagbart tak är coupéformen fortfarande intakt och den kraftiga Targa-bågen syns tydligt i profil och har exakt samma design och texttypsnitt som på 60-talet. Det är ingen tvekan om att ikonen har gjort comeback.

Exalterad av utsidan öppnar jag förardörren och sjunker ner i sportstolarna som ger mig lagom med sidostöd och som dessutom är förvånansvärt bekväma. Till höger om mig löper den långa mittkonsolen som blivit ett signum för moderna Porschar, och knappen med två avgasrör fångar min uppmärksamhet. Bestämt trycker jag in knappen och vrider sedan om nyckeln till vänster om ratten. Boxersexan vaknar till liv med ett bestämt och rappt Porsche-ljud som man som förare aldrig kommer att tröttna på. Sportavgassystemet gör verkligen skillnad både ljud- och utseendemässigt. Det är ett måste i tillvalslistan enligt mig.

Trots att solen är på väg ner är det fortfarande varmt ute och finns det möjligheter att känna frihetskänslan med ett öppet tak är det dumt att inte ta den chansen. Att ta bort taket är dock en fröjd att se utifrån. Mekanismen borde vinna något slags ingenjörspris, för det är både elegant och futuristiskt på samma gång. Bakom mig försvinner inte bara taket utan hela bakluckan har lyfts upp för att göra plats för suffletten. Från sidan ser proceduren ut som att som att Obi Wan Kenobi precis har landat med sitt skepp och är på väg mot ett viktigt uppdrag. Riktigt häftigt.

Väl ute på vägen närmar jag mig utfarten till väg 136 som sträcker sig längs hela ön. Jag vrider i Sport-läget på GT-ratten och trycker på ut mot landsvägen. Direkt får jag känna på vilket fantastiskt jobb ingenjörerna har utfört med drivlinan. Fyrhjulsdriften gör att alla fyra däcken greppar tag i asfalten som amerikaner gör i TV-apparater på Black Friday, och i kombination med PDK-lådan sticker bilen iväg som en kapplöpningshund. Det är dessutom allt eller inget som gäller vid en kraftig acceleration, dubbelkopplingslådan skickar inte i nästa växel förrän varvräknaren nått rödmarkeringen och bilen bara fortsätter att accelerera utan att ens verka ansträngd.

En sak är dock säker och det är att Porsche 911 Targa 4S inte gillar höga farter utan sitt tak. Redan efter 70 km/h börjar vindbruset visa sin närvaro och det blir nästan outhärdligt i motorvägshastigheter. Det kan jag tycka att Porsche borde ha löst bättre med tanke på att många kunder som köper en Targa gärna vill utnyttja det faktum att taket kan tas bort. Konceptet faller dock på sin plats när jag svänger av från landsvägen och kör in på Ölands kustväg.

Efter en slingrig väg öppnar Östersjön upp sig till vänster om mig och i horisonten är solen precis på väg ner bakom fastlandet. Framför mig löper en tom asfalterad väg omgiven av det kala alvaret. Det är där och då jag blir kär i Targa-konceptet.

I och med att taket inte är nedfällt hela vägen fryser jag inte även om luften börjar bli fuktig och kall. Dessutom är det endast 3-liters maskinen bakom mig som hörs i sommarnatten och som då och då harklar till genom sportavgassystemet och som skapar gåshud på armarna. Helt plötsligt känns allt helt rätt. Targa-formatet är inte byggt för prestanda eller hastighetsrekord, det är konstruerat för ren njutning. Den är till för människor som älskar söndagsturen till favoritfiket, eller som döper sin ögonsten vid ett tjejnamn. Det är helt enkelt en bil som är lika njutbar som ost och vin är för kultureliten.

När jag sedan backar in bilen där jag hämtade den och lämnar tillbaka nyckeln till den lyckliga ägaren är en sak säker och det är att Porsches Targa-modell är något jag en gång i mitt liv vill äga. Dock i GTS-utförande och med massa alcantara. Då kan jag dö lycklig.

Redaktionens Porsche-entusiast och Blocketnörd som älskar ingenjörskonst.