Test: Škoda Octavia RS

Skoda Octavia RS 245
Motor: 2-liters, 4-cylindrig, turbo, bensin, 245 hästkrafter, 370 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-växlad manuell växellåda, framhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 6,7 sekunder
Toppfart: 250 km/h
Vikt: 1392 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4689/1452/1814 mm
Pris: 316 800 SEK
(Testbil ca 316 800 SEK)

Genom historien finns flera exempel på bilmodeller som namngivits med både smak och snille. En del utifrån serie och motorstorlek, andra med mer eller mindre kreativa bokstavskonstellationer. För de mer fullspäckade bilarna finns ofta prefix som talar om att ägaren har valt en modell med mer omsorg och som följd fått ett större hål i plånboken. Det kan handla om M, S, RS eller något annat som drar tankarna till nylagd asfalt och fyrpunktsbälten. Hur fungerar det då om man placerar ett sådant prefix på en alldaglig tjeckisk kombi? Det ska vi ta reda på genom att lägga i Högsta Växeln och recensera Škoda Octavia RS.

Just benämningen RS kan medföra en del besvär. Förväntningarna skruvas gärna upp till galaktiska nivåer gällande både det yttre och prestandan. När det kommer till utseendet är Octavia RS inte en sportig bil per definition, men det finns en del drag som motiverar namnet. Ett ganska hårt yttre skapas med några råa linjer och en argsint front som påminner mer om en rabiat vildhund än en tjeckisk kombi. Kombiformen är jag oerhört svag för och Octavia är inget undantag, men det doftar inte RS utifrån direkt.

Om utsidan inte är helt övertygande i fråga om sportighet är insidan raka motsatsen. Här finns skålade stolar och så mycket racerött att en fäktningstjur skulle bli vimmelkantig. Från VW-gruppen kommer infotainmentsystemet som inte överraskar varken positivt eller negativt utan jobbar på i bakgrunden likt en anonym Flashback-användare. Materialvalen är dessutom mycket generösa och likt de flesta nyare Škoda är byggkvaliteten högt över vad jag förväntade mig. Interiören ligger helt klart mer i fas med RS-brandingen än vad utsidan gör.

Om en bil kallas RS är dock det viktigaste givetvis körupplevelsen. Den 245 hästkrafter starka turbofyran hoppar igång med ett grymtade likt en spänd vildhäst. Med en manuell växellåda till sin hjälp katapulteras man sedan iväg bort mot horisonten. Nåväl, så fort går det faktiskt inte. Bilen är ganska tung, det är en kombi för guds skull, och 245 hingstar räcker bara så långt.

Det underliga är att det känns som om det går fortare än vad det gör. En hård men självsäker transmission gör att växlarna kan kastas i rätt läge i ett rasande tempo. Gasresponsen är, trots fördröjningen från turbon, relativt direkt. Vibrationer och gupp känns i hela kroppens bakre parti och genom ratten. Allt detta gör att du känner av väldigt mycket av det som förmedlas från asfalten, och med manuell låda blir körningen otroligt engagerande.

Något som gnager i mig är valet av modellnamn och dess konsekvenser. För mig betyder RS mer än 245 hästar och röda detaljer. Det ska innebära styvare chassi och högre effekt, minst. På dagens marknad finns det väldigt många kombis som har 245 hästkrafter och inte ens har ett S efter modellnamnet. Därför är det också underligt att Octavia RS är så oerhört populär. Bara under den vecka jag testade bilen såg jag andra Octavia RS åtminstone 30 gånger, i den lilla staden Falun med sina ungefär 50 000 invånare. Det verkar gå hem att marknadsföra en ganska vanlig bil med röda detaljer och lite extra kräm i motorn som en RS-bil, så vem är jag att döma namnvalet?

Škoda har tagit fram ett koncept som uppenbarligen funkar, och visst är Octavia RS underhållande att köra. Även om RS-badgen känns malplacerad i mitt tycke kan det läggas åt sidan för när det kommer till kritan finns det få saker jag gillar mer i bilvärlden än vältrimmade kombis. När de dessutom är förmånligt prissatta kan jag inte göra mer än att lyfta på hatten.