Dodge Challenger Hellcat provkörd i USA

Dodge Challenger SRT Hellcat
Motor: 6,2-liters, V8, bensin, 707 hästkrafter, 880 newtonmeter.
Kraftöverföring: 8-stegad automatlåda, bakhjulsdrift.
Acceleration 0-100 km/h: 3,5 sekunder.
Toppfart: 320 km/h
Vikt: 2037kg
Mått (längd/höjd/bredd):
5016/1415/1923 mm
Pris (USA): Ca 540 000 SEK (testbil cirka 640 800 SEK)

Dodge är ett bilmärke som säljer den absoluta majoriteten av sina bilar inom USA:s gränser. När det kommer till stereotyper lär amerikanska bilar vara de som omringas av flest. Raka och breda vägar har lett till att bilarna som landet producerar har lika god kurvtagningsförmåga som en ismaskin. Enligt oss finns det nästa inga amerikanska modeller som representerar den stereotypen mer än Dodge Challenger Hellcat, efter Demon. Hellcat är en studie i raksträcke-prestanda och en enkel biljett till sheriffens kontor. Eftersom vi är huvudsakligen baserade i Europa har vi inte haft överdrivet mycket erfarenhet av sådana produkter. Låt oss därför ta reda på om vi kunde undvika frihetsberövande genom att lägga i Högsta Växeln och provköra Dodge Challenger Hellcat.

Oavsett vad man har för åsikt om muskelbilar kan man inte förneka att Hellcat faktiskt ser rätt häftig ut. Den uppfattas nästan som byggd med ett enda syfte, särskilt med sin breddade kaross och skrikiga färg. Trots detta tror nog ingen att den ska mer än 700 hästar under huven, men det rör sig trots allt inte om en helt vanlig hyrbil i det här fallet. Huven är i samma storleksklass som en fotbollsplan vilket får bilen att kännas lite som en pråm. Kanske är det dock bara min europeiska sida som anmärker på detta.

Vad som verkligen inte passerar obemärkt för den som vid något tillfälle har kört bil på andra sidan Atlanten är polisnärvaron. Mer specifikt, av den typen som mer än gärna norpar ditt körkort. Trots detta är risktagande ibland ett nödvändig ont som motorjournalist.

Med det i åtanke gjorde jag det som jag har velat göra sedan jag för första gången fick kännedom om Challenger Hellcats existens. Jag tog ratten i ett stadigt grepp, såg till att framhjulen pekade rakt fram, och tryckte plattan i mattan. Hjulskriken var nästan oundvikliga, och bilens behov av att dansa tango med bakdelen likaså. Hellcat kröp sakta framåt samtidigt som bakdelen gick lite åt höger och sedan lite åt vänster, men lyckligtvis lyckades jag behålla kontrollen.

Efter att ha ställt upp bilen rakt igen bestämde jag mig för att göra en rullande start. Resultatet var dramatiskt och trycket framåt fantastiskt. Prestandan får tre-siffriga hastigheter att bli lika tillgängliga som ett öppet hus, och det hela är onekligen beroendeframkallande. Visst, det må vara en enmans-show, men ändock en välkoordinerad sådan. När Challenger Hellcat sedan blir tvungen att ta den kurvan som förr eller senare blir oundviklig gör den det med samma finess som man förväntar sig. Det kunde inte vara tydligare hur obekväm den är på alla vägar som inte är spikraka.

Dodge Challenger Hellcat är en storartad del av Amerika som förtrollar en med sin acceleration. Den är farligt snabb och skriver om vad man trodde möjligt i en bil av denna typ. Kurvor är knappast Challengerns specialitet, men det är inte annat än väntat. Den tillhör en ovanlig klass, en som egentligen bara passar USA. Snart kommer sanna muskelbilar att tillhöra historieböckerna, så låt oss ta tillvara på de återstående ögonblicken.

Översatt av Andreas Bergman.