Test: Range Rover SDV8

Range Rover SDV8 Autobiography
Motor: Diesel, 4,4 liter, V8, 339 hästkrafter, 740 newtonmeter
Kraftöverföring: Åttaväxlad automatlåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 6,9 sekunder
Toppfart: 218 km/h
Vikt: 2456 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4999/1835/2073 mm
Pris: 1 329 900 SEK
(Testbil ca 1 500 000 SEK)

Vad har Rowan Atkinson gemensamt med Leonardo da Vinci? De är båda så pass begåvade inom så många olika områden att det vore missvisande att kalla dem för något annat än universalgenier. Vi människor har en fascination för de med spretig intelligens, för de som ibland kallas för ”perfekta”. Denna fascination borde lätt gå att överföra till bilar som gör allt man någonsin kan tänka sig, på ett makalöst högklassigt vis. Range Rover är just en sådan bil. Den representerar den allra högsta toppen av vad som rimligtvis kan anses som möjligt. Vill du korsa en kontinent ena dagen i utsökt lyx och överflöd, och köra upp för ett berg nästa dag? Inga problem, Range Rover finns alltid där för dig. Faktum är dock att bilen nu börjar bli till åren kommen. Frågan som uppstår då är om den bil som jag älskat sedan min första dag som motorjournalist fortfarande har en outbytlig plats i mitt hjärta? Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera Range Rover.

Den första bilen som jag körde som kostade över en miljon var en Range Rover SDV8 Autobiography. Det var för lite över två år sedan och jag blev fullkomligt frälst. Sedan dess är jag en aktiv medlem av Range Rovers kyrka av sista dagars heliga. De flesta i 20-årsåldern som funderar kring hur deras liv kommer att se ut om ett decennium tänker att de ska vara gifta och ha två barn. Min framtidsvision innehåller varken kvinnor eller småttingar, men alltväl en Range Rover. Låt mig förklara varför.

Så fort man ser en Range Rover infinner sig en enorm respekt. Den maffiga grillen och ståtliga, men ändå smidiga silhuetten, gör att man på ett stilfullt och diskret sätt glider fram på stadens gator. Om du vill ha en högre körposition än den du har i en Range Rover lär en lyftkran vara det enda alternativet. Man sitter i en snudd på olagligt bekväm fåtölj värdig den mest kräsne av diktatorer.

Så hur är då en Range Rover att köra? Som terapi för själen. Det känns som att man seglar på några meter vatten mellan däcken och marken. Istället för att behöva införskaffa ett klippkort till kiropraktorn gungar man behagligt fram och tillbaka över alla gupp och gropar. Modellen vi testade var en SDV8 Autobiography, det vill säga utrustad över tänderna med en 4,4-liters V8-diesel och en hel bassäng med tekniska godbitar. Motorn levererar inte mer än 339 hästkrafter, men vridmoment finns det knappast ont om. Tryck lätt på gaspedalen och Range Rover SDV8 trycks lugnt, men bestämt iväg mot den sanslöst exklusiva jakten som föraren antagligen är på väg till.

När nya Range Rover kom ut år 2013 fanns det enligt mig ett stort problem med interiören. Infotainmentsystemet var nämligen lika smidigt att använda som en skruvmejsel för lövkrattning. Upplösningen var usel och responsen icke-befintlig. Nu är dock historian en helt annan. Systemet är utbytt till Jaguars senaste version och det fungerar alldeles utomordentligt väl. Det är iPad-responsivt och så enkelt att använda att man lätt får för sig att man sitter i något från Tyskland. Para detta med den obscena mängden högkvalitativt läder och interiören är fulländad.

Är allt då perfekt med en Range Rover? Nej. I stadstrafik är den enorma karossen ungefär lika praktisk som en handgranat utan sprint. Tur då är det att bilen är fulladdad med ett dussin kameror som nu äntligen är högupplösta. Både baksätet och bagageutrymmet är stort, men inte riktigt så stort som man förväntar sig av något i samma storleksklass som ett mindre land. Bromsarna lämnar också lite att önska, och om Carl-Bertil får för sig att framföra fordonet som en huligan kommer det tveklöst att luta i kurvorna. Dessutom kom testbilen med en fullkomligt astronomisk prislapp, men i mina ögon är den ändå fullt berättigad.

I slutändan är ändå en Range Rover SDV8 Autobiography pampigare än Stockholms slott och mer regalt än Vasa-skeppet . Behöver man verkligen en V8 istället för den bränslesnålare och billigare V6:an? Nej, men man behöver egentligen inte en Range Rover heller. Det man behöver är en Renault Espace, men hur kul är det på en skala? Om det som faktiskt spelar roll när man köper en bil är hur den får dig att må är Range Rover fortfarande obesegrad. Varje gång jag planterade min bakdel i den var mina sorger och bekymmer som bortblåsta, och kan man verkligen sätta ett pris på det?