Test: Audi A3 e-tron

Audi A3 Sportback e-tron
Motor: 1,4-liters, 4-cylindrig, bensin, 150 hästkrafter, 250 newtonmeter + elmotor 102 hästkrafter, systemeffekt 204 hästkrafter
Kraftöverföring: 6-stegad dubbelkopplingslåda, framhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 7,6 sekunder
Toppfart: 222 km/h
Vikt: 1615 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4312/1424/1966 mm
Pris: 386 000 SEK
(Testbil ca 482 500 SEK)

Plug-in hybrid är en teknik som jag anser fungerar väldigt bra. Man slipper övergångarna mellan förbränningsmotor och elmotor som i en vanlig hybrid sker oftare än ett löv faller mot marken på hösten. Man kan ta sig en relativt bra bit på ren el och för många räcker el-räckvidden för den dagliga rutten mellan hem och jobb. Audi uppger att A3 e-tron ska vara ett kompetent vardagshjälpmedel och jag ska ta reda på om det faktiskt stämmer genom att lägga i Högsta Växeln och recensera Audi A3 e-tron.

Designmässigt tycker jag att Audi har lyckats. Trots att A3 e-tron delvis drivs via el har de valt att inte ändra designen jämfört med den vanliga A3:an. Den ser, till skillnad från vissa modeller från andra tillverkare, inte ut att komma från någon framtidsfilm fylld med idéer om hur morgondagens färdmedel kommer att se ut.

På långt håll är det nästintill omöjligt även för den inbitne bilfantasten att urskilja att det är e-tron-versionen som kommer mot en (med undantag för bilen vi testade som hade texten ”A3 e-tron” på sidan med en teckenstorlek stor nog att synas från månen). Den har heller ingen laddningsport på sidan som avslöjar vilken version man sitter i utan den kontakten sitter gömd bakom de fyra ringarna i grillen och de måste fällas åt sidan för att laddningskabel ska kunna anslutas. Det är hiskeligt lätt att glömma denna lucka öppen, ni kanske förstår varför jag vet det (jag har bevittnat flera andra skyldiga till samma misstag). Man ser då ut lite som en smått hjärndöd apa när man är ute och kör.

Även interiört är det lika märkbart att man sitter i en plug-in hybrid som att Porsche 911 har fått en facelift. Annat än avsaknaden av en varvräknare på instrumentbrädan och en knapp som lyder ”EV” känns det mesta igen från Audis övriga modeller, men det är verkligen inget negativt. Trots att A3 räknas som en mini jämfört med sina syskon har den fått ta del av allt det goda. Både som förare och passagerare sitter man i sköna, alcantaraklädda säten och omges av en hel del lyx och kvalitet som om man var kungen av Bhutan och satt i sin tron. Audis MMI-system samspelar med föraren som medlemmarna i London Symphony Orchestra och är enligt mig ett av de bästa infotainmentsystemen tillsammans med BMWs iDrive.

När man väl sätter sig bakom ratten och vill köra iväg är det inte alltid helt enkelt att veta om bilen är påslagen eller ej. A3 e-tron startar nämligen alltid i el-läge, förutsatt att batteriet är laddat, och förblir då lika tyst som ett nöjt barn som sitter och äter glass. Trots att jag är en yngling och kan en hel del om teknik gjorde jag flera gånger misstaget att försöka dra den golfbollsformade växelspaken till drive utan att den ville röra på sig. När man väl rullar iväg på el fungerar det hela lika bra som ett schweiziskt urverk.

Den är tyst och elmotorn är stark nog att köra om både mopeder och pensionärer i permobiler. Man kan faktiskt hänga med bra även i vänsterfilen på ren el när trafikljuset slår om till grönt. Det förutsätter dock att det finns ett eluttag i sikte eftersom räckvidden då sjunker som en ihålig eka med en sumobrottare ombord. Systemeffekten på 204 hästkrafter räcker gott och väl för att kunna leka buse, tills batteriet laddar ut. Då märks verkligen de 300 extra kilogrammen som e-tron har lagt på sig jämfört med 1,4 TFSI-versionen. Det känns då lite som att konstant köra runt med en elefant sittandes i baksätet.

Det finns ett annat stort problem med A3 e-tron och det är priset som är så högt att man tror att den kommer levererad med en ratt av guld. Ja, man får en hel del körglädje och ett välbalanserat chassi som fungerar bra med lagom mjuk fjädring. Förbränningsmotorn ger ifrån sig mindre ljud än en stum hamster och dubbelkopplingslådan märks knappt av när man kör normalt. Alla dessa egenskaper är dock sådana man får ta del av om man väljer den vanliga 1,4 TFSI-versionen.

Man kan nämligen få en likvärdigt utrustad sådan och pengar över till att köpa en Opel Karl. De enda som skulle kunna köpa e-tron-versionen och inte verka fullkomlig vansinniga är tjänstebilsförare. Då får man samtidigt ställa sig frågan, varför inte välja den billigare modellen Golf GTE? De är praktiskt taget samma bil, men A3 e-tron har fyra ringar i grillen och ett vackrare yttre. Är det verkligen värt det? Det tycker inte jag.