Test: Opel Karl

Opel Karl (2016)
Motor: 1,0-liters, 3-cylindrig, bensin, 75 hästkrafter, 95 newtonmeter
Kraftöverföring: 5-växlad manuell, framhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 13,9 sekunder
Toppfart: 170 km/h
Vikt: 939kg
Mått (längd/höjd/bredd): 3675/1476/1876 mm
Pris: 99 900 SEK
(Testbil ca 110 000 SEK)

Opel Karl är en bil gjord för ett mycket specifikt ändamål. Den är en stadsbil. En marknad som det redan finns ett stort urval inom. Så vad är det som gör att du ska välja just en Opel Karl när du är på jakt efter en funktionell stadsbil. Låt oss ta reda på det genom att lägga i Högsta Växeln och recensera Opel Karl.

Karl är en stadsbil, och missförstå mig inte på den fronten, den fungerar bra på det området, på det den ska göra. Den är liten och lätt, har dimensioner som ett multiverktyg men utan alla verktygets funktioner och är mycket smidig. Hela bilen andas enkelhet. Den är enkel att köra, enkel att växla, enkel att parkera, enkel att styra och enkel att förstå sig på.

Karl är en pigg bil som flyger iväg på 1:ans växel men som sedan måste varvas upp till rödmarkering för att hänga med i trafikrytmen. Bilen har trots allt bara 75 stycken hästkrafter som kämpar tills det glöder under hovarna och de 75 hästarna finns att hitta vid 6500 varv per minut, något som gör att bilen känns extremt seg om man ska köra så kallad ”miljökörning”.  En nackdel av allt varvande som sker vid framfart är att bilens bränsleförbrukning skjuter genom taket och att den på så vis inte riktigt kan räknas som ekonomisk.

Efter stor häpnad vid bensinpumpen kunde jag konstatera att bilen hade dragit närmare en liter milen under den tid jag kört den. Jag vill dock poängtera att den går att köra hyfsat bränslesnålt men då får man absolut inte ha bråttom någonstans, på köpet kommer då även långtradare fullastade med 3 släp som tutar för att det går för långsamt, ja ni förstår problemet, valet eller kvalet. Kanske kan det vara något för tant Agda 84 år och halvdement som ligger tryckt i vänsterfil i 62 km/h på 80-väg och har noll koll vare sig det är en bil eller båt hon kör eller om hon är ute på promenad med rullatorn? Bilen drar då ca 0,6 liter milen blandad körning. Enligt Opel ska den dra 0,45 liter milen vid blandad körning.

Karl skriker inte att den vill vara något den inte är. Det finns inga fejkutblås eller tuffa plastinsug, för att låtsas vara en sportbil. Den går inte på styltor för att verka vara en familje-SUV. Den är helt standard. Den gör inget väsen av sig och vänder inga blickar mot sig. Ett exempel på detta är Karls tuta. Den låter inte ”JAG VILL FRAM” utan snarare ”jag ursäktar att jag existerar på vägen”. Det är även fullständigt omöjligt att på något sätt vinna över bilen bredvid vid ett trafikljus, tro mig jag har testat, men det är som sagt inte heller det den är gjord för.

Designmässigt är utseendet helt anonymt och vid första anblicken kan man nästan tro att det är en Chevrolet Spark från 2010, den ser helt enkelt inte modern ut men den smälter in. Interiören är dock förvånansvärt robust och känslan när man kliver in är inte att det är en bil under 100 000 kronors-klassen. Den har inga nakna områden utan allt är klätt med paneler som är gjorda av förvånansvärt bra kvalité.

Det finns självklart hårdplast här och där vilket inte kommer som någon överraskning med tanke på priset och det är absolut ingen Mercedes-känsla på det hela, men det ser snyggt ut och allt fungerar bra. Även ratten är av god kvalité och mycket behaglig att hålla i. Det negativa med interiören som utmärker sig är avsaknaden av handtag i taket för passagerarna, samt att den endast har två säten i baksätet.

Detta är en sak som förundrar mig, på Opels hemsida kan man läsa om hur bilen har ”upp till 5 säten” vilket betyder att det femte sätet, alltså mittensätet i baksätet, är ett tillval. Opel har nu istället satt en stor kudde i mitten som inte har någon funktion överhuvudtaget.

För att beskriva Karl på ett sammanfattande vis så vill jag att ni tänker er en shoppingvagn. Tänk er även en ganska trång mataffär, det finns olika vagnar att välja på och en av dem är en liten smidig shoppingvagn. Ni väljer den smidiga shoppingvagnen och kan då lätt ta er mellan alla hyllor samtidigt som den rymmer en hel del varor. Karl fungerar på samma sätt.  Mataffären motsvarar trång stadstrafik och Opel Karl är den smidiga vagnen, den kommer lätt in på smala gator och är relativt praktisk.

Men hur praktisk är den? Baksätesutrymmet är inget att hurra över och rymmer i princip bara hustomtar, smurfar och andra varelser under 175cm. Allt över den längden måste sitta med halvknäckt nacke och trippelvikta eller ihoprullade ben. Det finns ett fack bakom växelspaken som är perfekt utformat för en mobil, tills dess att man gör en någorlunda kraftig inbromsning som gör att mobilen slungas framåt i sådan fart att den träffar växelspaken och nästan av sig självt växlar ner från 4:an till 3:ans växel.

Eftersom Karl strävar mot att vara en kapabel stadsbil har den fjäderlätt styrning men som genom en knapp (City-läge) kan förvandlas till så lätt att om en fluga skulle landa på vänster sida av ratten skulle bilen styras åt det hållet. Styrningen är i allmänhet direkt men saknar helt känsla. Opel Karl är utanför sitt territorium ingen angenäm upplevelse. På motorväg känns bilen flängig, oerhört vindkänslig och styrningen är då på tok för direkt och lätt. Motorn är relativt tyst men ljudbilden i kupén genomträngs av de smala däcken plus en hel del vind-vinande.

Opel Karl är inte en bil för de som känner till fler än fem bilmärken. Det är en bil för de som vill ha ett billigt och (förhoppningsvis) bekymmersfritt bilägande med en bil som tar dig från A till B genom stadstrafik och kanske en tur till mataffären då och då, men inte mer än det. Opel Karl – stadens mest kvalificerade färdmedel.