Tack till Northern Link PR som lånade ut kameran Lumix DMC-G7K.

Toyota Prius har sedan lanseringen innan millennieskiftet varit en symbol för miljömedvetenhet och tristess. Tidigare modeller har haft rekordlåg förbrukning, men betalade detta pris genom att förinta allt vad körglädje hette. Bilen har varit måltavlan för hatiska kommentarer på internetforum världen över och bilens image är synonymt med pretentiösa Hollywood-kändisar samt den långsamma döden av vrålande V8:or. Högsta Växeln befinner sig i Barcelona för att ta reda på om den senaste upplagan av Prius Plug-in Hybrid håller vad den lovar i form av effektivitet och om körupplevelsen fortfarande kan liknas med att ligga i koma.

På grund av att den senaste modellen blivit en så kallad PHV (Plug-in Hybrid Vehicle), har en stor mängd förändringar tillkommit gentemot de Priusar som redan rullar på Stockholms gator. Förutom ett stort batteri har bilen numera ett helt nytt utseende. Nya lyktor fram och bak ger bilen ett modernt utseende som troligtvis är till för att leda bort uppmärksamheten från fälgarna som verkar ha införskaffats från ICA:s kundvagnsavdelning. Insidan är än mer modern än exteriören och här märks det tydligt hur mycket tid som har lagts ner för att modernisera bilen. En fet display ovanför mittkonsolen och en head up-display framför föraren gör kabinen trivsamt modern.

Det som utmärker Toyotas senaste miljösatsning är egentligen drivlinan, eller mer specifikt hur pass bränslesnål man har lyckats göra den. Genom ren eldrift kommer man 5 mil, vilket mot alla odds stämmer bra överens med verkligheten. Bilen kör mer än gärna på el och i stadstrafik trivs man bättre än Edward Blom i en ostfabrik. Tyst, bekväm och långsam är vad som karaktäriserar körningen vilket i lugnare stadstempo fungerar bra där även bensinmotorn dricker mindre än en nykterist på vinprovning. När man till slut kommer ut på öppna vägar där man vill stå på lite uppenbaras en del brister. Kraftenheten som i stadstrafik fungerar ypperligt pustar helt plötsligt efter andan vid minsta kraftansträngning. CVT-låda och 122 hästkrafter är en kombination som inte uppmanar till någon entusiastisk körning utan snarare en sömndrucken sådan. Drivlinan är vad den alltid har varit, bränslesnål och känslosnål.

Det som uppdagas när man kastar runt en plug-in-Prius bland de spanska bergen är att detta är fel sätt att köra på. Styrningen är ljusår bättre än på tidigare modeller och chassit är inte fullt så tokigt som man kan tro, men det är inte det som definierar en Prius. Den är inte till för att busköras, vill man göra det kan man köpa en Ford Focus RS istället. Bilen är byggd för att vara energieffektiv och bekväm, två saker den lyckas bra med. Bedömer man denna Toyota utifrån köregenskaper misslyckas den fortfarande, även om den har blivit bättre. Om man istället fokuserar på vad tillverkaren faktiskt har försökt att åstadkomma märker man att de har nått sina mål. Den är galet snål, väldigt bekväm och lättarbetad. På samma sätt som en tjänsteman vid Skatteverket kanske det inte är världens roligaste person att bekanta sig med, får man ändå ha respekt för att han/hon är duktig på sitt jobb. Därför kan jag konstatera att Toyota Prius Plug-in Hybrid har blivit en mycket bättre bil än tidigare, men det är fortfarande en Prius.

Redaktionens Prius-expert. Bosatt i München. Jag tillbringar lika mycket tid bakom ratten som på kontoret, varav förarsätet är platsen jag föredrar.