Test: Mazda3

Mazda3 KombiSedan Optimum
Motor: 2,0-liters, 4-cylindrig, bensin, 165 hästkrafter, 210 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-växlad manuell växellåda, framhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 8,2 sekunder
Toppfart: 210 km/h
Vikt: 1305 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4470/1465/1795 mm
Pris: 202 100 SEK
(Testbil ca 232 500 SEK)

Mazdas vision har länge varit att tillverka körglada bilar. Hur praktiska de är och hur vardagsaktiga de framstår vara påverkar inte det faktum att de uppmuntrar till aktiv körning när man sätter sig bakom ratten. Modellen Mazda3 är inget undantag utan försöker göra just det, att kombinera det bästa från två världar. Det faktum att versionen jag provkörde hade en manuell växellåda och 165 hästkrafter tillgodo skulle inte göra saken tråkigare. Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera Mazda3.

Framifrån ser Mazda3 ut att köra i motorvägshastighet trots att den står stilla vid ett trafikljus. Man ser att den har strömlinjeformats för att klyva varenda molekyl den möter. Den är designad för att uppfattas som aggressiv och trots att Mazdaförarnas medelålder brukar vara åt det äldre hållet tänker jag att den stereotypiske föraren bakom ratten på en Mazda3 är en spydig ung människa med en keps som sitter bak och fram på knoppen.

Komplettera det med en nedsjunken körställning som innebär att ratten knappt nås fram till, och att huvudet precis sticker upp ovanför instrumentbrädan så har man en klar bild av vilken typ av förare det enligt mig handlar om. Mitt första intryck av bakdelen var att den såg ut som ett poppat popcorn. Jag tyckte att den var oproportionerlig och ungefär lika snygg som en tub ihoprullad Kalles kaviar. Under testperiodens gång började jag dock se helheten i designen och hur de avrundade formerna smälte ihop med bilens övriga utseenden istället för att urskilja sig.

Interiört påträffas en välbetänkt layout av knappar och visare som till och med en dresserad orangutang skulle kunna förstå sig på. Materialvalen är inte lika billiga som de i Daciamodellerna men de har ingen chans mot materialen i Audis modeller. Mazdas infotainmentsystem har inspirerats av BMWs iDrive lika mycket som kineserna säljer egensydda kläder som är ”inspirerade” av stora klädvarumärken. Det är enkelt att använda och fungerar utan att hacka som en överbelastad dator från början av 2000-talet. Interiören är dock varken rolig eller stilren att titta på. Knapparna är tydliga men fula och sitter hoptryckta som en degklump under skärmen.

Det är på området körglädje som Mazda har lagt mer krut än det som användes till kanonerna ombord på slagskeppen under första världskriget, och det märks. De beskriver nämligen själva modellen som aktiv och spännande, och för en gångs skull håller jag till stor del med en reklam. Det första man anmärker när man börjar köra är att den är pigg och livlig, inte helt oväntat kanske eftersom motorn sänder 165 hästkrafter till de främre hjulen.

De siffrorna kommer förmodligen inte att få någon att ramla av stolen av häpnad, men i kombination med den relativt lätta vikten, en genuint bra styrning och en briljant växellåda är det mer än gott nog. För att beskriva känslan på ett så precist sätt som möjligt jämför jag med Mitsubishi Outlander. Den känns som att försöka manövrera en avsvimmad ko medan Mazda3 svarar lika direkt som sin egen skugga. Det är som att inte bara föraren blir glad varje gång högerfoten trycks mot mattan utan att även bilen njuter av det. Ett problem som Mazda3 har är dock att få ner kraften i marken. Om det är det minsta lilla väta på vägen spinner gärna framhjulen som en skenande symaskin.

Mazda3 har ingen dedikerad knapp för att ställa in sport eller komfort, dock är det inget stort problem eftersom Mazda har lyckats balansera den väl redan från fabrik. Fjädringen är relativt hård och så långt ifrån mosig man kan komma. Det känns aldrig som att man åker över fuktig mossa, utan mer som att vägen vore en uppblåst ballong. De egenskaperna gör att Mazda3 fungerar fint när man vill slunga sig runt en kurvig landsväg men ändå kunna sitta kvar vertikalt i förarsätet. Den kan dock bli på gränsen till för hård när vägen bestämmer sig för att bjuda på större gropar och hål.

Det sista jag skulle vilja ta upp är priset. För cirka 230 000 kronor får man en i princip fullutrustad Mazda3 med en bensinmotor som levererar 165 hästkrafter, det är oerhört mycket bil för pengarna. Eftersom modellen är så pass mångsidig och erbjuder både körglädje och praktikalitet i samma förpackning är det enligt mig väl spenderade pengar.

Precis som Mazda MX-5 bevisar, behöver en relativt liten motor inte nödvändigtvis innebära att en bil är tråkig. Mazda3 lyckas med att kombinera egenskaperna av att vara rolig och kunna busköras men samtidigt vara så pass praktisk och rymlig att man får in mer än en avbruten tandborste i bagageutrymmet. Man skulle kunna säga att Mazda3 påminner om känslan man får av MX-5, men i en vettigare förpackning. Självklart saknar framhjulsdrivna Mazda3 en stor del av vad bakhjulsdrivna MX-5:an lyckas leverera till föraren men den hamnar inte långt ifrån, och det är ett oerhört bra betyg. Mazda3 – en busig bil med ett vettigt syfte.