Intervju: Fords potentater berättar om vad som komma skall

Ford krediteras ofta för att ha varit de första som massproducerade bilar. Det innebär att man skulle kunna hävda att de har mest erfarenhet på produktionsbilsfronten. När vi på Högsta Växeln tänker på Ford är det Ford Mustang, Focus RS, Fiesta ST samt GT som ploppar upp i våra hjärnor. Rent historiskt får vi upp bilder på original-Mustangen, original-GT:n, Escort Mexico och RS200; prestandabilar med andra ord. Ford har gått från att vara lika amerikanskt som den amerikanska flaggan till att ta till sig fler och fler europeiska värderingar. I dagsläget har Ford troligtvis marknadens bredaste spann – antingen kan du köpa en Ford KA+ för under hundringen eller så kan pröjsa 5,5 miljoner och få dig en GT. Hur kommer det sig att ett sådant folkligt märke kan komma undan med en sådan befängd variation? När vi var på Genèvemässan tog vi tillfället i akt och intervjuade två tungviktare: Roeland de Waard som är marknadschef för Europa och Dave Perciak som är global chef för Ford Performance.

Eftersom vi på redaktionen befinner oss i blöjstadiet enligt våra branschkollegor fokuserade givetvis våra frågor på hur Ford försöker att ta sig an yngre köpare. Det visar sig att vi på Högsta Växeln knappast är typiska unga konsumenter. Dagens ungdomar bryr sig mer om uppkoppling, bilens personlighet och säkerhet medan det som gömmer sig under huven kommer i andra hand: ”de vet om att en Mustang är snabb och häftig men hur många hästkrafter den har är inte relevant” vilket verkligen förvånade. Tydligen har andra som tillhör samma åldersgrupp som vi fått det om bakfoten – prestanda är prioritet nummer ett. ”Hur tycker du att vi ska uppnå vår tidigare storhet?” frågade Roeland mig, en fråga som var aningen knepig att svara på då mina preferenser cirkulerar kring Ford Fiesta ST, Mustang och Focus RS.

Sympatiskt nog hävdade Roeland även att ynglingar inte är ansvarslösa och nonchalanta utan att de faktiskt bryr sig om säkerhet och kan köra bil. De senaste tio åren har bilköp gått från att vara en utdragen process där det mekaniska övervägdes till att vara något som helst ska ske så smidigt som möjligt. I dagsläget styr det emotionella hela processen vilket ger belägg för att många bilar säljer som miniräknare på KTH trots att de rent mekaniskt kan liknas med att stirra på färg som torkar. Han var personligen också konfunderad över konsumenternas köpbeteende – ”till min stora förvåning är det störst andel kvinnor som väljer ST-modellerna. Jag hade trott att de skulle välja Vignale”. Han berättade även att han själv går runt och kikar på konkurrenterna för att se vad de har för lösningar. Han var märkbart orolig när Volvo XC60 kom på tal, då den konkurrerar med Ford Edge.

Efter Roeland var det Dave Perciak, Global Chef för Ford Performance, som skulle intervjuas. I Ford Performance-portföljen ingår alltså ST-bilarna, Mustang, Shelby, Raptor och nya GT. Samtliga är bilar som faller i linje med vad alla på Högsta Växeln egentligen föredrar. Mark har själv köpt nya GT och med ett listpris på 5,5 miljoner ger det verkligen belägg för vilket märke han brinner för. Innan hans nuvarande jobb var han huvudingenjör när nya Mustangen utvecklades så att anta att han är en tvättäkta Ford-entusiast känns som ett rimligt antagande.

Skillnaden mellan amerikanska och europeiska marknaden när det gäller Performance-modellerna är betydligt mindre än vad man tror. Dave ansåg att nya Mustangen har blivit mer raffinerad och mogen vilket tilltalar köpare på båda marknaderna och även om det enligt mig är just den europeiseringen som har lett till Mustangens framgång ville Dave inte koppla succén till det. Han påstod dock att skillnaderna mellan marknaderna som har skapats på grund av olika reglementen är större än skillnaderna på vad köparna vill ha.

När det gäller Ford Focus RS, en bil som säljs över hela världen, är köparna i både Europa och USA unga. Även om Ford Focus RS endast säljs med manuell låda säljer den otroligt väl i landet av automatlådor, det vill säga USA. Den manuella lådans framtid ser dock inte särskilt ljus ut – ”vi måste börja tänka på automatlådan ur ett prestandaperspektiv, folk vill inte längre köra manuellt.” Tanken med hela Performance-utbudet är att se till att konsumenter stannar inom märket – de köper en Fiesta ST för att i sin tur köpa en Focus RS och till slut även kanske en Ford GT. ”Har du köpt en?” frågade Dave med glimten i ögat. När V6:an kom på tal sade han att ”när vi först satte V6:an i GT:n skrattade folk. Nu när vi vann 12 timmars Sebring, 12 Timmars Daytona och 24 timmars LeMans är det ingen som skrattar.” Jag frågade då vad han tycker om de som sitter på internet och kritiserar Ford för att de exempelvis har en V6 i nya Raptorn, ”de som sitter i mammas källare och leker tuffa bakom skärmen menar du? De är trångsynta, och det menar jag inte på ett negativt sätt” – med andra ord har det lett till en del frustration på Fords sida. Det kan återkopplas till skillnaden på vad marknaden efterfrågar och vad journalisterna efterfrågar. Högsta Växelns redaktion som har en snittålder på 20 vill ha prestanda alla dagar i veckan medan andra i vår ålder hellre vill ha något som passar deras personlighet. På samma sätt frustreras Ford av att bilarna hyllas av pressen men skjuts ner av så kallade tangentbordskrigare för att de inte vet vad de pratar om.

Kort och gott har Ford många bollar i luften och de jobbar hårt för att på vissa plan ändra hela sin image men på andra ta några kliv bakåt. Jag syftar på att attrahera yngre konsumenter med nytänkande koncept kontra besattheten av att framhäva deras amerikanska arv. Att svenskar älskar USA är ingen hemlighet men det verkar ändå som att Fords europeiska arv har tagit över för mycket; de vill verkligen framhålla sin amerikanska sida. Huruvida Ford kommer att lyckas med sina ambitioner får vi vänta med att se men med bilar som Ford Focus RS och Mustang vet vi att de har det som krävs. Dessvärre gör bilar som ”nya” Edge och Ford KA+ att förtroendet inte riktigt räcker hela vägen. Modellutbudet är lite som det svenska fotbollslandslaget – de flesta är ganska mediokra fotbollsspelare men gladeligen finns det vissa som klarar av att sätta Sverige på världskartan. Så länge Ford lyckas leverera de lite mer hormonstinna bilarna är dock vi på Högsta Växeln mer än belåtna.