Test: Audi Q2

Audi Q2 1.4 TFSI S tronic
Motor: 1,4-liters, 4-cylindrig, bensin, 150 hästkrafter, 250 newtonmeter
Kraftöverföring: 6-växlad automat, framhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 8,5 sekunder
Toppfart: 212 km/h
Vikt: 1426 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4191/1508/1794 mm
Pris: 278 100 SEK
(Testbil ca 438 300 SEK)

Audi är som bekant ett bilmärke som jag det senaste halvåret har blivit oerhört imponerad av. Det verkar som att alla deras nya modeller är lika briljanta som varenda Tarantino-film. Nu har även nya Q2 lanserats i Sverige, en bil som riktar sig mot den yngre kunden med en minst sagt udda design. Min kollega Marcus Berggren var och testade den i Zürich i höstas och nu har vi alltså gjort ett redigt test av den i svenska förhållanden. Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera nya Audi Q2.

Den första elefanten i rummet som måste påtalas är det faktum att Q2 ser ut just som en elefant. En missbildad sådan. Den har konstiga linjer och former som aldrig smälter samman i någon typ av harmoni. Om något är den spännande och onekligen unik, men i mina ögon är den inte mycket annat än ful. Bilens formgivare har också gjort det fatala misstaget att låta form gå före basala funktioner. Q2:s bakdel är inte försedd med de fönster som man förväntar sig av en halvkombi vilket gör att den har katastrofal bakåtsikt. Testbilen var dessutom inte utrustad med backkamera vilket gjorde utbackandet från en parkeringslucka genuint farligt och obehagligt.

Se även:
Mazda CX-3
Skoda Yeti
Range Rover Evoque

För att kompensera för detta har Q2 en interiör som matchar alla andra Audi-modeller med sin gudomlighet. Den är inte bara en fröjd att beskåda utan varenda material fingrarna kan komma att vila på andas yttersta kvalitet. Det enda jag har att anmärka på är infotainmentsskärmen som ser ut som att den ska glida ned i instrumentpanelen när bilen stängs av, men precis som i en A4 är den fixerad. Detta har dock ungefär samma vikt som snorungen som klagar på att han måste gå upp så tidigt på morgonen för att hinna med sitt flyg till Dubai.

Q2:an som vi testade var inte utrustad med fyrhjulsdrift vilket ofta gjorde sig påmint under de vinterförhållanden som bilen testades i. Gasen i botten resulterade oftast i en väldig massa oljud snarare än blixtsnabb acceleration. När den väl fick grepp upplevdes som den ha åtminstone 50 extra hästkrafter. För att bara ha 150 kusar under huven var den faktiskt orimligt kvick, stundtals lite för kvick, trots att komfortläget var aktiverat. Dock lider Q2 av ett stort problem. Precis som så många av dess konkurrenter har den blivit försedd med fjädring som till synes är tillverkad av trä. Den lyckas finna ojämnheter i de mest jämna av väglag. Javisst, föraren får en bättre koppling till vägen men om jag ska färdas så obekvämt som jag gör i en Q2 förväntar jag mig åtminstone att den gör 0-100 på en halv sekund men så är alltså inte fallet.

Audi Q2 ska alltså vara en liten SUV för den lite yngre köparen. En stadsjeep köper man av tre anledningar. Man vill åka högt, tryggt, och bekvämt. Q2:an må välsigna föraren med en högre körposition, men den framhjulsdrivna varienten är inte tryggare i vinterväglag än en Nissan Micra, och ungefär lika bekväm som en sådan. Dessutom är den inte särskilt praktisk med ett märkligt paketerat bagagutrymme samtidigt som den är på tok för dyr för att någon i 20-årsåldern ens skulle kunna drömma om att köpa en. Därför lär sannolikt Q2 köpas av gubbar som tycker att designen är lite ”hipp” och som vill låtsas att de är ungdomliga. För dessa kunder lär den tjäna sitt syfte väl men för mig är Q2 en högst oklar proposition. Audi borde fokusera på det som de är bäst på, komfort och quattro.