Test: Renault Megane GT

Renault Megane GT (2017)
Motor: 1,6-liters bensin, turbo, 205 hästkrafter, 279 newtonmeter.
Kraftöverföring: Sju-stegad dubbelkopplingslåda, framhjulsdrift.
Acceleration 0-100 km/h: 7,1 sekunder
Toppfart: 230 km/h
Vikt: 1392kg
Mått (längd/höjd/bredd):
4359/1447/2058 mm
Pris: 254 900 SEK
(Testbil cirka 300 000 SEK)

När vi på redaktionen tänker på en halvkombi från Renault gäspar vi stort. Tyvärr börjar vi inte tänka på sommaren 1983 då vi körde den legendariska Renault 5 Turbo; anledningen till detta är att vi inte ens var påtänkta då på grund av vår ålder. Vår bild av Renault består av fördomar rörande bilar som vi hellre hade kört ner i havet än att leva med. Dock körde vi nyligen Renault Clio RS som inte alls vara så dum och nu har vi alltså lagt vantarna på den nuvarande toppversionen av Megane, GT. 2018 lanseras Megane RS och till dess får vi nöja oss med snäppet under. Har Renault Megane GT det som krävs för att vi på Högsta Växeln ska bli frälsta eller bör man lägga sina pengar på något vettigare? Låt oss ta reda på det genom att lägga i Högsta Växeln och recensera nya Renault Megane GT.

Utseendemässigt är bilen en fröjd för ögat. Megane GT är onekligen mycket attraktiv, något som gynnades av både lacken samt fälgarna. Den har en mer emotionell design om man jämför med exempelvis konkurrenterna till öst. Insidan är inte heller den fy skam – framsätena ser briljanta ut och är dessutom mycket bekväma. Skärmen i mitten bidrar till ett modernt utseende men infotainmentsystem är dessvärre inte särskilt intuitivt. Överlag har Renault fokuserat en hel del på teknologi i ett försök att utmärka Megane från mängden men de har misslyckats. I baksätet får man plats med fullvuxna individer och bagageutrymmet sväljer säkerligen flera ton sniglar och andra franska delikatesser.

Renault Megane GT:s trumfkort är det faktum att bilen är försedd med fyrhjulsstyrning. Det innebär att bakhjulen i låga hastigheter svänger åt samma håll som framhjulen vilket gör att bilen kan svänga på en femöring. I hastigheter över 80 kilometer i timmen svänger de åt motsatt håll vilket befrämjar stabilitet på motorvägen. Hur det påverkar kördynamiken på landsväg fick jag dessvärre inte erfara – vinterväglaget motverkade rallyinspirerad körning. Det som är viktigt att understryka är att Renault har använt sig av epitetet GT istället för GTI, något som lyckas pricka Meganens karaktär väldigt väl. Man kan exempelvis inte ens stänga av stabilitetskontrollen.

Den sjustegade dubbelkopplingslådan är ryckig och leder till en väldigt otrevlig färd, speciellt i stadskörning. En manuell låda hade onekligen passat bättre. Rent generellt är Meganen mjuk och bekväm och i höga hastigheter ställer inte dubbelkopplingslådan till några problem. Det största problemet jag har med bilen är att den försöker vara något den inte är – att den är just en GT och inte en GTI är något den verkar ha glömt bort. Gasen i botten från stillastående lyckas visa vad som är fel med Megane GT – växellådan jobbar inte i symbios med motorn och trots att bilen har respektabla 205 hästkrafter händer det inte mycket.

Renault Megane GT ger väldigt blandade intryck. Fyrhjulsstyrningen och långfärdskomforten är på topp medan upplevelsen bakom ratten förstörs av den miserabla drivlinan samt alla försök att vara något den inte är. Renault Sport har prytt bilen med sitt namn men dessvärre har den inga sportiga egenskaper. Jag rekommenderar starkt att man istället lägger pengarna på någonting annat. Renault Megane GT – ljummen halvkombi.