Test: Nissan Pulsar

Nissan Pulsar (2017)
Motor: 1,6-liters, 4:a bensin, 190 hästkrafter, 260 newtonmeter.
Kraftöverföring: Sexstegad manuell låda, framhjulsdrift.
Acceleration 0-100 km/h: 7,7 s
Toppfart: 217 km/h
Vikt: 1350 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4390/1520/1770 mm
Pris: 165 990 SEK
(Testbil ca 262 600 SEK)

Människor som föds med efternamnet Bonnier, Nobel eller Kristus har ofta ett gemensamt problem. Namnen i sig bär med väldigt höga förväntningar. Samma sak kan sägas om bilar där exempelvis Mercedes S-Klass eller BMW M3 är namn som automatiskt kommer med stora förhoppningar. Detta är ett problem vissa biltillverkare måste handskas med, då man i vissa fall har svårt att förbättra det som redan är perfekt. Namnet Pulsar ligger inte i den kategorin. Det är ett namn som få svenskar känner till sen tidigare och förväntningarna för Pulsar är ungefär lika stora som på det svenska fotbollslandslaget innan VM. Låt oss lägga i Högsta Växeln och se om Nissan Pulsar är kapabel till att kvala in bland toppkonkurrenterna i Golf-klassen.

När man sätter sig i bilen får man en känsla av Espresso House. Det är generiskt, förväntat och inte direkt någon premiumkänsla. Samtidigt sitter man bekvämt och man slås aldrig över att man halkat in på det billigaste möjliga alternativet. Den största skillnaden mellan bilen och Espresso House är att du aldrig behöver oroa dig över att du råkar köpa en kaffe för en halv lön inne i den

Om man är passagerare behöver man inte vara orolig för att man ska uppleva en isoleringscell i baksätet. Faktum är att bilens samtliga utrymmen är väl tilltagna och du kan vara en halvt begåvad basketspelare utan att bryta nacken under färden. Därmed behöver den som köper en Nissan Pulsar inte adoptera bort några barn eller låta familjens basketspelare promenera till Märsta för att spela match.

När det kommer till motor och växellåda är bilen lite obestämd. Den har 190 pigga hästkrafter och en manuell låda som torde tilltala oss på Högsta Växeln. Motorn i sig är det inget fel på, den känns aldrig trött och ljudet är vad man kan förvänta sig från en bensinfyra. Istället är det växellådan som faller platt.

Att gå genom växlarna återgav mig visserligen många fina minnen. Jag kom ihåg när jag bakade kladdkaka med min mor, där jag fick försöka vispa ihop smeten med en stor slev. Att baka kladdkaka och att växla i Nissan Pulsar ger egentligen exakt samma känsla, man rör spaken genom smeten och håller tummarna för att treans växel är någonstans norrut.

Tack vare växellådan som designats av Mat-Tina blir drivlinan i sig lite haltande. Lådan är samtidigt inte påfrestande vilket gör att den går att leva med. Körmässigt är Pulsar helt okej. Chassit är kanske inte gjort för att smiskas på Gotland Ring men det gör aldrig bort sig under mer inspirerande körning.

Motorn är pigg men svår att utnyttja till fullo tack vare växellådan. Styrningen är mer inställd på att spara bensin än att ge föraren en novell av information till  fingertopparna. Med tanke på Pulsars ändamål anser jag ändå att köregenskaperna är fullt tillräckliga.

Allt som allt är Nissan Pulsar ett fullt rimligt alternativ i Golf-klassen. Den har inget legendariskt namn att leva upp till, men den visar sig vara en ordentligt kapabel bil ändå. Det är en bil för dig som håller på Sverige i fotbolls-VM. Likt det svenska laget kommer Pulsar aldrig att uträtta underverk eller ta hem guldet bland de internationella konkurrenterna. Nissan Pulsar kommer istället att göra det som förväntas och ibland bjuda på glada överraskningar