Test: Mercedes-AMG C 63 S Coupé

Mercedes-AMG C 63 S Coupé (2017)
Motor: 4-liters, 8-cylindrig, dubbelturbo bensin, 510 hästkrafter, 700 newtonmeter
Kraftöverföring: 7-stegad dubbelkopplingslåda, bakhjulsdrift.
Acceleration 0-100 km/h: 3,9 sekunder
Toppfart: Begränsad till 290 km/h
Vikt: 1800 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4686/1405/2016 mm
Pris: 858 900 SEK
(Testbil ca 1 141 300 SEK)

En RS-modell från Audi är, när det väl kommer till kritan, bara en ruskigt snabb Audi. En M-bil från BMW är en fokuserad prestandabil som jagar sekunder och en AMG-bil från Mercedes är en bil för de som tycker att ett rave är en lämplig fritidsaktivitet och brygger kaffe med hjälp av Red Bull. Med nya Mercedes-AMG C 63 S Coupé har Mercedes släppt ett bakhjulsdrivet monster som ser bakdäck som en måltid istället för ett sätt att hålla sig på vägen. Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera Mercedes-AMG C 63 S Coupé.

När C 63 S i just coupé-utförande designades är jag övertygad om att inspirationen togs av de sju underverken och Mona Lisa. Det är ingen överraskning att det är många som vänder sig efter bilen när man passerar. Den ser helt makalöst fantastiskt bra ut. Endast bilens utseende är nog för att, om man var otroligt förmögen, köpa den enbart för att använda den som prydnad i vardagsrummet. Exteriören speglar interiören, den är minst lika magnifik från en interiördesigners synpunkt – Mercedes lyckas verkligen visa var skåpet ska stå. C-Klassen rent generellt har marknadens bästa interiör med undantag av E-klassen.

Det som utmärker just Mercedes-AMG C 63 S är givetvis upplevelsen bakom ratten. En detalj man dock undrar över är hur ingenjörerna kom fram till att bilen gör 0 till 100 på 3,9 sekunder. Trycker man gasen i botten från stillastående med antisladdsystemet aktiverat, oavsett om man har bilen i komfort- eller sportläget, vill Mercan skicka ut bakändan. Rimligtvis dränkte de bakdäcken i lim för att åstadkomma den tiden.

Det innebär dock inte att det bara är en massa snack och ingen verkstad utan bilen är en missil med en rytande vulkan under huven. Trots att de har ersatt den berömda 6,2-liters V8:an med en 4-liters V8 med dubbelturbo har de lyckats bibehålla en majoritet av den akustiska symfonin. C 63 S låter våldsamt aggressiv och ryter som en argsint drake. På så vis finns det ett direkt samband mellan hur mycket man trycker ner gasen och öronens njutning.

Landsvägskörning är något som man ska ta sig an med försiktighet. Det gäller att alla bilens däck pekar rakt fram innan man beslutar sig för att öppna upp portarna till stallet. I de olika körlägena – Comfort för vardaglig körning, Sport för lite sportigare körning, Sport+ för ännu sportigare körning och Race som alltså är bankörning – ändras bilens olika parametrar. Kort och gott blir bilen mer och mer obekväm desto mer extremt läget är, gasresponsen förbättras och ljudupplevelsen förändras. Det finns även en knapp för ljudnivån – högt eller tinnitus.

Eftersom vi tycker att V8:or är fantastiskt trevliga musikinstrument hade vi den i tinnitus-läget konstant. Fortsättningsvis finns det tre inställningar på antisladden – på, sport och av. När den är på är den otroligt på – jag var exempelvis tvungen att sätta den i sportläget för att komma upp ur mitt garage inne i centrala Stockholm eftersom den har en ganska brant uppfart. I sport-läget ger den tillräckligt med utrymme för att man ska kunna köra ansvarsfullt och är väldigt noga med att förtydliga när man försöker sig på något bortom ens färdigheter.

På så vis är den någorlunda omhändertagande. Med antisladden av kan man lika gärna ringa och beställa en gravsten, ett par nya däck bak och en bärgningsbil – upplevelsen med antisladden i sportläget var nog för att avskräcka oss från att stänga av den helt. Helt med hänsyn till att vi vill ha livet i behåll; det passar egentligen bara vid bankörning. När det gäller bankörning känns det som att det inte riktigt har varit prioriterat när C 63 S utvecklades – exempelvis är en BMW M4 en mer lämpad banbil medan C 63 S är en mer lämpad våldsverkare.

Eftersom att C 63 S Coupé är just en coupé ska den rimligtvis var någorlunda lämpad för långkörningar. Givetvis är det så att en bil från Mercedes-AMG prioriterar åkkomfort i samma grad som vi föredrar Gröna Lund framför superbilar. Med andra ord det inte på världskartan. För att dels testa åkkomforten vid motorvägskörning samt för att fotografera soluppgången satte jag larmet på 03:30 en morgon med målet inställt på Skokloster Slott. Innan solen gick upp klockan 05:26 skulle bilen även hinna tvättas och kaffe förtäras. Med ett Burmeister-ljudsystem som spelade trevlig musik, en mullrande V8 under huven och farthållaren satt inom ”behålla-körkortet-gränsen” bar det av.

Den enda kritiken på den fronten kan riktas gentemot en för liten bränsletank jämte förbrukningen och att sikten bak inte direkt inspirerades av ett växthus. Bortser man från det är det imponerande mycket bagageutrymme, ett baksäte som man faktiskt nästan får plats i och bilen är trots allt mycket komfortabel. Jämför man till exempel med den BMW M3 Competition vi körde är C 63 S betydligt bekvämare, mindre fokuserad kan man kanske kalla det.

Mercedes-AMG C 63 S är en levande bil som erbjuder en dimension i bilkörning som många bilar inte riktigt gör – den kan vara farlig om fel person sitter bakom ratten. Med 510 hästkrafter och 700 newtonmeter till bakdäcken är jag övertygad om att när någon konstaterade att ”700 newtonmeter till bakdäcket inte är optimalt för väghållningen” avfärdades det av ledningen med ett busigt leende. Att ha så mycket vrid till bakdäcken är som att använda sig av en jetmotor när man torkar håret – det är inte riktigt nödvändigt. Sedan är det givetvis så att en C 63 S knappast är en nödvändig bil utan det är bara en bil man drömmer om. Det är den europeiska tolkningen av muskelbilen, en tolkning som vi sannerligen kan ställa oss bakom.