Test: Mini Cooper S Cabriolet

Mini Cooper S Cabriolet
Motor: 2-liters rak 4:a bensin, 192 hästkrafter, 280 newtonmeter.
Kraftöverföring: 6-växlad manuell låda, framhjulsdrift.
Acceleration: 0-100 på 6,8 sekunder.
Toppfart: 233 km/h
Mått (längd/höjd/bredd):
3821/1414/1932 mm
Pris: 275 100 SEK
(testbil cirka 310 000 SEK)

Mini bygger vansinnigt charmiga bilar som är omtyckta av alla med ögonen öppna. Vi på Högsta Växeln har testat ett antal Minis varav den motorsvagaste haft 192 hästkrafter. Självfallet vill vi inte bryta denna trend genom att köra en Mini som folk faktiskt köper så när vi blev erbjudna att testa den nya cabrioleten valde vi därför S-modellen där vi sedan tidigare vet att S:et står för ”Snabb” och ”Superskojig”. Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera nya Mini Cooper S Cabriolet.

Tygsuffletten fälls snabbt ner elektriskt med hjälp av en spak i taket som påminner om vad en icke-pilot inbillar sig att spakarna i en cockpit ser ut som. När taket väl är nere slås man av det stora avståndet mellan framrutan och förarens ansikte. Detta, i kombination med vindskyddet vilket inte gör särskilt stor skillnad, gör att man får en ny frisyr varje gång man trycker på pedalen längst till höger. Att köra snabbt och nedcabbat får en att känna sig som en Carola som fångats av en stormvind. Om du, till skillnad från mig, är normalt dimensionerad lär du dock inte uppleva bilen som en tornado utan snarare som en lätt bris.

Precis som en Mini bör vara så är även cabrioleten vansinnigt rolig i kurvorna. Den har vansinnigt mycket grepp och varje sväng kan tas i den hastighet som föraren anser häftigast. Hundra eller en miljon kilometer i timmen, valet är helt och hållet ditt. Eftersom bilen är framhjulsdriven och har över 190 hästkrafter så rycker ratten fram och tillbaka när man gasar ordentligt och just då känns den allt annat än stabil. Andra roliga detaljer är att den pruttar när man växlar och poppar när man släpper på gasen vilket gör att den känns som en liten racerbil.

Precis som med en äldre Mazda MX-5 så medför att köra en Mini Cooper Cab ett antal ofrivilliga image-implikationer. Vissa skulle argumentera för att den inte är den manligaste av bilar och jag är benägen att hålla med. Av någon oförklarlig anledning kände jag ett alldeles för stort behov av att inte köra bilen utan min flickvän bredvid mig. Antagligen var jag rädd för att få en vänförfrågan av Mark Levengood på Facebook.

Om du vill ha en cabriolet med en underbar charm och retrokänsla så är en Mini cab alldeles utmärkt för dig. Jag är ett väldigt stort fan av Mini Cooper S, men cabrioleten är helt enkelt inte för mig. För mig är det lika självklart att välja halvkombin framför cabben som det är att välja vatten framför whiskey. Notera att detta inte betyder att cabrioleten är en dålig bil utan bara att de inte hade ett porträtt av mig på skrivbordet när de utvecklade bilen. Man kan även se den som ett alternativ till en frisörsalong eftersom den, om du är lång, ger dig en ny och spännande frisyr varje gång du kör den. Mini Cooper S cabriolet är alltså en rullande, körglad hårsalong.