Ford Mondeo Vignale Business
Motor:
 2,0-liters, bensin och el, R4, 187 hästkrafter, 173 newtonmeter, framhjulsdrift.
Acceleration: 0-100 på 9,2 sekunder.
Toppfart: Begränsad till 187 km/h
Mått (längd/höjd/bredd): 4871/1482/2121mm
Pris: 374 700 SEK (Testbil cirka 417 400 SEK)

Detta bildspel kräver JavaScript.

En trend vi verkar se inom bilvärlden är hur märken som positionerat sig som något billigare har tagit fram en ”lyxkollektion”. Citroën gjorde det nyligen med det sprillans nya märket DS och näst på tur är Ford. De har beslutat sig för att ta vardagsmodellen Mondeo och proppa den full med läder, massagestolar och extrautrustning från bilar med en tre gånger så hög prislapp. Resultatet är Mondeo Vignale vilken vi har testat i hybridutförandet. Låt oss lägga i Högsta Växeln och recensera Ford Mondeo Vignale Hybrid.

Så fort du öppnar dörren till en Mondeo Vignale blir dina sinnen förvirrande. Sätena ser ut att vara tagna från en Mercedes S-klass, alla ytor är täckta av läder med kontrasterande sömmar, och bilens exteriör är kryddad med 17 liter krom. Samtidigt sitter den förskräckliga gråplasten på instrumentpanelen kvar, infotainmentsystemet som känns som att det var designat av Copernicus är oförändrat och på ratten står det ”Ford” vilket inte inger en enorm känsla av flärd. Detta sammanfattar egentligen vad en Mondeo Vignale är ganska väl, en arbetare i en frack. Bara för att fabriksarbetaren slänger på sig flotta kläder blir han inte en fabriksägare. När man sitter i en Vignale blir det därför väldigt svårt att placera bilen eftersom det känns som att den vill vara två saker, en lyxbil och en Ford. Eftersom det bara är hälften av interiören som faktiskt upplevs som lyxig så misslyckas bilen på den första punkten.

En annan viktig punkt att nämna är hybridsystemet som är nytt för Ford (?). Under huven sitter en 2-liters bensinmotor och en liten elmotor vilka är kopplade till en steglös automatlåda (CVT).  Skillnaden i upplevelse mellan en vanlig växellåda och en CVT-låda är att den sistnämnda låter mer ju mer man trycker på gasen snarare än när man varvar högre bland växlarna. Den första bilen som vi på Högsta Växeln testade (som ett skämt) var en Toyota Auris Hybrid vilken vi liknande med en enväxlad lövblås. Mondeon är bättre ljudisolerad men körupplevelsen är ändå lika trevlig som att äta lunchbuffé med det japanska sumobrottarlaget. Dessutom föreställer jag mig att en sumobrottare kan sprinta snabbare än bilen i fråga. Den känns ofta trög och slö, något som gör att man kör bilen som en gammal tant en söndagförmiddag. Detta är alldeles utmärkt ur ett bränsleförbrukningsperspektiv då bilen drivs förvånansvärt ofta och länge av elmotorn vilket minimerar förbrukningen. Realistiskt landar man på ungefär en halvliter bensin per mil vilket jag ser som ett Mycket Väl Godkänt resultat!

Det största problemet som jag ser med Ford Mondeo Vignale är dess målgrupp. Vem är det tänkt ska titta på den och säga ”ja, jag vill ha en Ford Mondeo för 400 papp”? Den är alldeles för oslipad för att vara ett hot för de etablerade premiummärkena och alldeles för dyr för att vara ett alternativ för en vanlig Mondeo. Javisst, den är snyggare än Jennifer Lopez, men det är även vanliga Mondeo. Javisst, den är otroligt bränslesnål, men om du köper en liten dieselmotor (tänk BMW 320d) så kommer du ner i samma förbrukning. Javisst, den är en hybrid, men hybridsystemet är långt ifrån lika utvecklat och finslipat som konkurrenternas som bland annat erbjuder laddhybridteknik och en instrumentpanel som faktiskt går att förstå, trots att man inte är en 14-åring med en dubbelexamen från KTH. De enda som faktiskt rimligtvis kan vara det minsta intresserade av att slå till på en Vignale är snuskigt rika Ford Mondeo-fans, en skara som jag misstänker är försvinnande liten. Detta är på sätt och vis synd med tanke på vilken fröjd för ögat bilen är. Ford Mondeo Vignale – en arbetare i en frack.

Andreas Bergman
andreas.bergman@hogstavaxeln.com

Chefredaktör och medgrundare. Inbiten miljöaktivist och nästan lika stort fan av Dacia som Marcus Berggren.