Test: Mercedes-Benz GLC 250d

Mercedes-Benz GLC 250d 4MATIC (2016)
Motor: 2.2-liters R4 diesel, 204 hästkrafter, 500 newtonmeter.
Kraftöverföring: 9-växlad automatväxellåda, fyrhjulsdrift.
Acceleration: 0-100 på 7,6 sekunder.
Toppfart: 222 km/h
Mått (längd/höjd/bredd):
4656/1639/1890 mm
Pris: 442 900 SEK
(testbil cirka 720 000 SEK)

Med sina nya nomenklaturer ska Mercedes försöka att koppla samman sina modeller. Ett exempel på detta är A, CLA och GLA-Klasserna. De mer kvicktänkta har redan räknat ut att GLC alltså är i linje med C-Klassen- allt för att förtydliga bilens placering inom portföljen. Nya GLC ersätter även gamla GLK och är ett nytt kapitel hos Mercedes.

Det är en diskret men fager bil som med sin höga prislapp har höga krav ställda på sig. Mercedes egna reklamkampanj i Sverige har konstaterat om och om igen att de nya SUV:arna från Mercedes-Benz ”äger oavsett underlag” vilket är ett väldigt vågat påstående. Frågan är hur mycket sanning det ligger i det. Låt oss ta reda på det genom att lägga i Högsta Växeln och recensera nya Mercedes-Benz GLC 250d 4MATIC

Personligen tyckte jag att företrädaren till nya GLC – alltså GLK – såg mer eller mindre förkastlig ut. Det är inget specifikt med bilen jag ogillar extra mycket utan den såg bara ut som en överviktig bil med för små skor. Jag verkar dock vara väldigt ensam med dessa åsikter. Nya GLC är ett stort kliv i rätt riktning då de har övergivit de 90-talsinspirerade kantiga linjerna och istället kommit med mjuka, svepande linjer som gör att nya GLC ser betydligt mer exklusiv och ungdomlig ut för den delen. Det är en oerhört fashionabel och stilren bil som både lyckas vara diskret samtidigt som den är värd en extra titt. Det bör dock betonas att designen är lite för mjuk för att göra ett ordentligt intryck. En kraftigare axellinje hade gjort susen men man stämplas inte som gubbe i denna bil som man gjorde i föregångaren GLK.

Mercedes-Benz C-Klass har bland de bättre interiörerna på marknaden. Eftersom Mercedes-Benz GLC 250d är en C-Klass i SUV-utförande är det på samma vis här. Det är en ocean av kvalité som överöser en så fort man sätter sig i kupén. Kritik kan dock riktas mot skärmen – Mercedes har fått för sig att det anses lämpligt att klistra på en skärm i efterhand istället för att integrera skärmen i konsolen som de lyckats göra så väl i S-Klass. Det verkar vara en tydlig trend hos många biltillverkare och ärligt talat så förstår jag inte resonemanget bakom. Interiören i GLC 250d lever absolut upp till förväntan totalt sett.

En Mercedes-Benz GLC 250d är med sina 204 hästkrafter och hisnande 500 newtonmeter i vridmoment ett prestandamonster i viss mån – den enorma mängden vridmoment gör att bilen känns väldigt pang på i lite lägre hastigheter. Där bilen dock utmärker sig som mest är när man helt enkelt glider i den. Man kör från punkt A till punkt B på mjukaste sätt utan att jäkta. Den briljant 9-växlade lådan bidrog sannerligen till den upplevelsen. Bilen vi fick låna var även utrustad med luftfjädring för 21 900 SEK och det är en sådan given bit extrautrustning att man borde lobotomeras om man inte slår till. Det kan förvandla vilken bil som helst till ett mjukt moln – precis som i en Mercedes-Benz S-Klass. Det är en ljuvlig bil att färdas i på det viset och som jag påstått om och om igen är definitionen av körglädje extremt bred.

Att köra bilen på landsväg går absolut an men även där är den lika mjuk som en dunkudde och den är därmed inte särskilt sportigt lagd. En annan fördel med luftfjädring är att bilen blir höj- och sänkbar vilket gör att att den blir mer lämpad i terräng. I ett försök att testa Mercedes-Benz påstående att deras SUV:ar äger oavsett underlag gav vi på Högsta Växeln oss ut på eskapader bortom asfalten.

Vi snackar inte om livet som insats utan snarare att om den klarar mer än vad en vanlig bil gör. Det som märktes ganska snabbt var att även om man kör över stenbumlingar gungar bilen mjukt och den blir aldrig riktigt obekväm. Den lunkade fram utan några som helst problem även i mycket högt gräs och genom gyttja – betydligt mer än vad den typiske GLC-konsumenten kommer att utsätta sin pärla för. Vi slapp även punktering som vissa tyska SUV:ar verkar vara känsliga för.

Jämfört med sina konkurrenter är en Mercedes-Benz GLC 250d ungefär 0,5 sekunder snabbare vilket visserligen inte är av superintresse för de som köper den här bilmodellen. Oavsett har den även mer hästkrafter samt vridmoment än exempelvis en BMW X3. Den är även nog kapabel i terräng, mycket tack vare luftfjädringen. Det är ingen bil som är byggd för att pressas på landsväg men den klarar det utan att ha alldeles för många invändningar.

Den GLC 250d vi fick låna av Mercedes hade just komfort som sitt triumfkort. Anledningen till detta är – som tidigare konstaterat – att bilen var försedd med luftfjädring. Ett absolut måste om det finns på tillvalslistan när man köper bil. Bilen gled över vägen som en madrass och det blev till en sport att se i vilka hastigheter man kunde köra över fartgupp utan att det skulle bli obehagligt obekvämt. Man sitter oerhört bra och ergonomiskt oavsett var i bilen man befinner sig och det är en bil som man kan köra ruskigt långt med.

En Mercedes-Benz GLC 250d tillhör sannerligen den högsta rangen av bruksbilar. Den är omåttligt bekväm, den drar lite bränsle, den ser bra ut och man trivs i den. Det är inte en bil som lämpar sig för fartdåren utan den gör i stort sett det man förväntar sig av den. Äger den oavsett underlag som Mercedes påstår? Med luftfjädring som att man kan höja och sänka bilen är det nära. Dock så testade vi den inte på en gedigen terrängbana. Det är en dyr bil men samtidigt är det en Mercedes och den håller sannerligen måttet. Man sitter högt och bekvämt och inslag från baby-S-Klassen (C-Klass) gör upplevelsen fulländad. Det är sannerligen en SUV:erän kärra.