Test: Mercedes-Benz 190 E Evolution II från 1990 – en vild ikon

Mercedes-Benz 190 E Evolution II är en av 80- och 90-talets mest kompromisslösa homologeringsbilar. 502 exemplar tillverkades för att få tävla i DTM. Nästan 40 år senare var det min tur att sätta mig bakom ratten på en modell som blivit mer eftertraktad än någonsin.

Jag lade i Högsta Växeln och begav mig till Miami för en provkörning.

En historielektion

1982 drog Mercedes-Benz skynket av en av sina mest framgångsrika modeller, internt kallad W201. Den kallades även ’Baby Benz’ och blev märkets inkörsport till Mercedes-familjen.

Än i dag rullar W201-bilar till vardags i många delar av världen. Med hänsyn till Mercedes motorsportarv var DTM på tapeten.

För att få tävla under säsongen 1990 krävdes att 502 bilar såldes till allmänheten, så kallade homologeringsmodeller. Kunder skulle i praktiken kunna köpa bilarna de såg på banan.

Så föddes Mercedes-Benz 190 E Evolution II 2.5–16. Utöver produktionskravet behövde bilarna även dela centrala komponenter med tävlingsversionerna.

Under huven satt en 2,5-liters fyrcylindrig Cosworth-motor på 235 hästkrafter, att jämföra med konkurrenten BMW M3 Sport Evolution.

Exteriört går det inte att ta miste på en Evolution II. Den har enorma skärmbreddare och ser kralligare ut än Arnold Schwarzenegger i trikå. Vingen är monumental och hela bilen signalerar att det rör sig om något alldeles speciellt.

Priset var dubbelt så högt som för en vanlig 190 E 2.5–16, men samtliga 502 exemplar såldes utan problem. Några få finns i dag i Mercedes-Benz egen samling.

En av dessa fraktades till Florida inför Moda Miami, där märket firade 140 år av innovation – från Benz Patent Motorwagen till i dag.

En paradoxal plats

När man tänker på lämpliga platser att testa en bil som Mercedes-Benz 190 E Evolution II hamnar Florida ungefär så långt ner man kan komma på listan.

Landskapet är lika kuperat som en bänkskiva och varenda väg i hela landet har designats med en linjal till den grad att det vid minsta lilla kurva sitter en skylt som varnar för enorm omedelbar fara.

Lyckligtvis kryllar Florida av bilintresserade typer som gärna rastar sina bilar på bana. Av den anledningen fick vi möjlighet att köra 190 E Evo II på det som kallas för Concours Club, en privat racingklubb strax norr om Miami.

Banan är 3,2 kilometer lång och bestämt teknisk, en alldeles ypperlig layout för en bil som i sammanhanget inte direkt drunknar i hästkrafter.

En tysk ballerina

Upplägget var enkelt – följebilen var en Aston Martin DBX 707 och utöver mig i 190 E Evolution II:an fanns det även en Mercedes-Benz CLK 63 AMG Black Series som man också fick testa, en bil jag tidigare provkört under Monterey Car Week.

Det erbjöds inte mycket i form av uppvärmning utan det var pang på rödbetan. Vår testbil användes av Mercedes själva i historisk racing varför den var utrustad med tvättäkta skalstolar, ett sexpunktsbälte, störtbur och ett bortplockat baksäte.

Den var således lättare än en ordinarie 190 E Evolution som inte direkt är en tungviktare. Efter att i kavaj ha kravlat mig in i förarsätet informerades jag om att växellådan var av dogleg-typen, något jag lärt mig från ett berömt Top Gear avsnitt från 2010.

Det innebär att ettans växel ligger till vänster och bak medan backväxeln ligger där man vanligtvis finner ettans växel.

Anledningen är att möjliggöra snabbare växlingar när man väl är uppe i fart då man i praktiken endast använder ettans växel från stillastående.

För kung och fosterland

Med en hel armada av branschmänniskor, bilsamlare och motorjournalister som åskådare rullade jag ut ur depån bakom ovannämnda DBX och CLK 63.

Testföraren i Aston Martinen snålade inte med gasfoten och jag slungades rakt in i hetelden. Med mina 240 hästkrafter hade jag 270 färre än CLK 63 och hela 467 färre än DBX. Jag hade dock även ett drygt ton mindre att hantera, 1 340 kilogram.

Trots att klockan närmade sig 21 bjöd den floridianska aftonen på sedvanlig tropisk värme och jag svettades mer och mer för varje växling.

Växlingarna är distinkta med korta slag, inte direkt i enlighet med vad man förväntar sig av vad som bäst kan beskrivas som en gubb-Mercedes, visserligen i det minst gubbiga utförandet.

Gasresponsen är direkt och motorn vrålar hela vägen upp till 7 500 varv och låter så pass mycket att man kan glömma att konversera med eventuella medpassagerare. Trots att den ”bara” har 240 hästkrafter känns Evolution II oerhört kvick.

Styrningen är direkt och det första man slås av är hur otroligt lätt 190 E Evolution II är. Man får känslan av att bilen sover med energidryck på dropp. Första varvet blir något av en uppvärmning i att lära känna bilen och växellådan.

Varv två ökar vi farten och även om de ovannämnda mer kraftfulla bilarna drog ifrån på de två rakorna på banan stod de inte en chans mot ”min” bil i kurvorna.

Greppet i framvagnen är snudd på oändligt. De rejält uppvärmda däcken och den brutalt låga vikten gör att oavsett hur snabbt man tar sig an en kurva så tar sig 190 E Evo II runt som om den går på räls.

Kommunikationen från bilen vad gäller greppnivåer är konstant och även om 190 E Evolution II är en till synes skräckinjagande bil är den tillmötesgående och uppmuntrar till att man ska köra hårt som bara den. Det är som att bilen skriker i ens öra att köra så det ryker.

190 E Evolution II premierar sannerligen överstyrning snarare än understyrning. Vid gränsen kliver bakvagnen gärna ut men upplevs aldrig som giftig, utan snarare trygg.   

Ut på tur

Nästa dag bjöd på ännu mer körning av 190 E Evolution II, men denna gång på allmän väg. Tillsammans med Mercedes körde jag i det som kallas för Moda Classic, en körtur från Biltmore-hotellet i Coral Gables till Homestead Speedway och tillbaka.

På vägen tillbaka från Homestead fick jag köra 190 E Evolution II igen, denna gång på allmän väg och med Mercedes-Benz Heritages vd, Marcus Breitschwerdt, som vi tidigare intervjuat. ”You break it, you buy it” sade han lite skämtsamt.

När jag säger allmän är det något av en sanning med modifikation. Vi körde närmare slutet i en kortege bestående av alla andra deltagare i Moda Classic som hade poliseskort. Framför mig låg en RML GT Hypercar som med sina 900 hästkrafter onekligen hade mer krut till sitt förfogande.

Körningen var till 90 procent på motorväg men poliseskorten innebar mer eller mindre fri fart, vilket innebar att jag fick testa på 190 E Evolution II:s mer autobahn-mässiga färdigheter. Växlarna är förhållandevis långa och gasen i botten går sannerligen inte obemärkt förbi.

190 E Evolution II är tveklöst åt det styvare hållet och långt från en komfortvagn. Med det sagt upplevs fjädringen som enormt raffinerad och trots styvheten är det inga ojämnheter som letar sig in i kupén på ett alldeles för obekvämt sätt.  

Mercedes-Benz 190 E Evolution II är en tvättäkta drömbil

Att köra en Mercedes-Benz 190 E Evolution II är något som letar sig in i den permanenta minnesbanken hos undertecknad.

I dag får man punga ut dryga €300,000 för ett fint exemplar och det är en prislapp som fortsätter att stiga, minst lika snabbt som varvräknaren på bilen när man mosar gaspedalen.

Efter att ha rattat bilen är anledningen enkel att förstå, inte minst i kontrast till den nuvarande bilutvecklingen.

När 190 E Evolution II kom till världen var det under en period där bilar inte var hämmade av diverse regelverk och reglementen.

På så vis upplevs 190 E Evolution II som en nostalgisk frisk fläkt som känns otroligt speciell.

Det totala fokuset på maximal körglädje, allt i syfte att kunna tävla i DTM, och den fullkomligt kompromisslösa utvecklingsstrategin som genomsyrade dåtidens Mercor gör 190 E Evolution II till en sensationell bil.

Receptet är i grund och botten ganska enkelt – låg vikt, lagom med kraft och ett fokus på körglädje. Dessutom lyssnade man mer på ingenjörerna i stället för ekonomerna. Resultatet? Fullkomligt briljant och ett minne för livet.

”Arv skapar framtid” – Mercedes bygger framtiden på sitt förflutna

Test: Mercedes-Benz 250 SE från 1967 – 50 mil genom Alperna

Test: Mercedes-Benz E 50 AMG från 1996 – underskattad ikon

Test: Mercedes-Benz E 60 RS från 1997 – Seinfelds gamla bil