Volvo planerade 50 lyxcabbar – det blev bara fem

En öppen Volvo med V6 och lyxig kupé skulle locka amerikanska kunder. Planen var att bygga 50 exemplar av Volvo 262C Solaire. Tillverkningen stoppades efter fem – delvis på grund av frågetecken kring krocksäkerheten.

Volvo 262C var redan från början ett ganska ovanligt sätt att spendera sina pengar på en Volvo.

Den låga taklinjen, de breda bakre takstolparna och den påkostade inredningen gav den kantiga grundformen en betydligt mer extravagant framtoning. Svensk tjänstebil hade fått smak för italienskt skrädderi.

På andra sidan Atlanten föddes tanken att gå ett steg längre.

Volvo Cars of North America gav det fristående företaget Solaire i Kalifornien i uppdrag att bygga en cabrioletversion. Den planerade serien omfattade 50 bilar.

Så långt kom man emellertid aldrig.

En lyx-Volvo med amerikanska ambitioner

För att förstå Solaire behöver man börja med bilen som fick offra taket.

Volvo 262C presenterades på Genèvesalongen 1977. Den var ritad i Sverige men byggdes hos Bertone i Italien, där småskalig tillverkning passade bättre än på Volvos ordinarie produktionslinor.

Under huven satt en V6. Kupén bjöd på läder och trä i mängder, och även kurvhandtagen hade klätts i skinn.

Priset låg långt över det dubbla jämfört med basmodellen i 200-serien.

USA var en viktig del av förklaringen. Volvo ville ha en prestigemodell på sin största exportmarknad, och en lyxig coupé ansågs ligga bättre i tiden än en renodlad sportbil.

Solaire tog den amerikanska inriktningen vidare med öppen kaross. Här fanns alltså ett uppdrag från Volvos nordamerikanska organisation bakom ombyggnaden.

Säkerhetsfrågan satte käppar i hjulen

Enligt Volvos egen historik avbröts tillverkningen efter endast fem exemplar. Frågetecken kring krocksäkerheten anges som en av anledningarna.

Det var ett känsligt område för ett märke vars identitet i så hög grad byggde på att skydda människorna i bilen.

Redan 1972 hade Volvo visat säkerhetsbilen VESC med en ratt som skulle dras undan vid en krock. Den illustrerar hur långt företaget var berett att gå för att undersöka nya skyddslösningar.

Mot den bakgrunden blir tveksamheten kring en öppen lyxmodell begriplig. Ett attraktivt tillskott hos amerikanska återförsäljare behövde också fungera som Volvo.

Sol i kupén var ett försäljningsargument. Frågetecken kring krocksäkerheten var betydligt svårare att hantera.

Ännu ovanligare än P1900

Solaire var heller inte första gången en öppen Volvo med amerikanska ambitioner fick en kort karriär.

På 1950-talet hade Volvo P1900 stannat vid 67 tillverkade exemplar. Där präglades historien av kvalitetsproblem. Solaire var ett annat projekt, men resultatet blev återigen en mycket liten skara öppna Volvobilar.

Den vanliga 262C byggdes i totalt 6 622 exemplar mellan 1977 och 1981. Solaire stannade vid en tiondel av den redan blygsamma planen på 50.

Det gör cabrioleten till en särskilt udda del av Volvos historia: en lyxbil som faktiskt beställdes av märkets amerikanska organisation, men aldrig fick chansen att bli mer än en handfull exemplar.