Test: Porsche 959 och Porsche 918 provkörda – tvättäkta ikoner
Porsches historieböcker kryllar av signifikanta bilar, där vissa tilldelas ett tjockare kapitel än andra. Två av dessa är ikoniska Porsche 959 och barnbarnet Porsche 918.
Vi lade i Högsta Växeln och begav oss till Porsche-muséet i Stuttgart för en provkörning.
Foto: William Koitrand
Före sin tid
Porsche 959 utvecklades för den ökända Grupp B-klassen men lanserades precis lagom till att Grupp B-rally hunnit förbjudas, närmare bestämt 1986.
Trots att 959 på sätt och vis var obsolet så snart den rullade av produktionsbandet bestämde sig Porsche för att sälja den mycket påkostade bilen till sina kunder. Endast 345 bilar lämnade fabriken i Stuttgart.
Porsche 918 fyllde 10 förra året. Den utvecklades i syfte att visa vad man kan åstadkomma med elektrifiering, något som år 2013 inte förknippades med prestandabilar.
I det här fallet rörde det sig om en prestandaladdhybrid som skulle ta över stafettpinnen från legendariska Carrera GT som satte en ribba högre än månen.
Resultatet var den mest kraftfulla Porschen någonsin tillverkad och bilen tog upp kampen mot dåtidens Ferrari LaFerrari och McLaren P1.
De tre bilarna tillsammans kom att kallas den heliga treenigheten. Många anser att 918 kom segrande ur den jämförelsen.
I rampljuset
Porsche 959 är en bil som drar till relativt lite uppmärksamhet. De flesta verkar tro att det rör sig om en gammal 911 vilket är en stor fördel när man kör omkring i en bit signifikant motorhistoria värd tiotals miljoner kronor.
I Porsche 918:s fall är verkligheten en annan och rent designmässigt hade 918 kunnat lanseras imorgon.
Utblåsen som är monterade på ovansidan av den mittmonterade motorn, den svarta kolfibervingen och de extremt aggressiva detaljerna får 918 att verkligen skrika superbil.
Interiört bjuder Porsche 959 på typisk tysk funktionalism och nästan samtliga reglage är hämtade från dåtidens Porsche 911.
Porsche 918 tar sig i stället an en mer modern approach, men det funktionella tänket genomsyrar även upplevelsen här.
Interiören i 959 domineras av den stora ratten med den horisontella panelen som omfamnar den enda plats på hela bilen där det faktiskt står ”959”.
På höger sida om ratten sitter en extra spak, med vilken man kan ställa in bilens fyrhjulsdriftsystem enligt väder.
I mittkonsolen finns det två vred som styr de hydrauliska dämparna. Det ena reglerar styvhet och det andra bilens höjd.
Allt det här i en bil från 1986, samma år som brittiska Mini-ägare fick ställa in sina utflyktsplaner om det var lite kyligt ute eftersom deras bil då säkerligen inte skulle starta.
En GT-bil och en racingbil
Allt som allt är Porsche 959 en superbil som var designad för att kunna brukas till vardags, och 35 år senare fungerar den lika väl för det som dagen den rullade ut ur fabriken, mycket tack vare den anmärkningsvärt komfortabelt inställda fjädringen.
När det gäller Porsche 918 är verkligheten en annan. Det räcker att köra några enstaka meter för att snabbt konstatera att det inte rör sig om någon alldaglig modell.
918 är mer skapt för banan, något som genomsyrar hela upplevelsen, för att inte tala om att det är den första produktionsbilen som lyckades köra runt Nürburgring på under sju minuter.
Kördynamiskt bjuder 959 och 918 på distinkt olika upplevelser. Men båda bilarna kräver att man samlar mod innan man för första gången vågar trycka plattan i mattan.
959 har två sekventiella turboladdare Det innebär att den första turbon arbetar på lägre varv och den andra vid högre.
I teorin innebär det att 959 inte ska behöva lida av någon turbo-fördröjning men kraftleveransen var nog en stor inspiration när begreppet “ketchupeffekt” myntades.
Mellan 900 och 2000 varv händer det lika mycket som i ett björnide i december månad.
Mellan 2000 och 5500 varv imponeras man av den goda prestandan och över 5500 varv greppar man ratten för glatta livet och ber valfri gud om att ens existens inte ska behöva vara över.
Jag kan inte understryka nog hur oerhört dramatisk accelerationen är om man har mod nog att varva ordentligt.
Bilen börjar närmast skaka och sticker iväg som om den sett ett spöke. Jag kan inte minnas senaste gången jag haft en sådant stort och långvarigt leende på läpparna.
När hela världen är din racingbana
Gasen i botten i Porsche 918 bjuder på en annan sensation. Den 4,6-liter stora V8-motorn utan överladdning vrålar till liv och får eldunderstöd av två elmotorer.
I samma ögonblick som man mosar gaspedalen slår ens inälvor bakut.
Elmotorerna drar till en början det stora lasset, men sedan genomför de högoktaniga fossilhästarna en kavallerichock av guds nåde, något som ackompanjeras av en mekanisk skönsång i form av en ylande V8 med utblåsen inom räckhåll.
Sensationen är beroendeframkallande och medan effekten i Porsche 959 är begränsad till den högre delen av varvregistret, upplevs 918 som våldsam precis hela tiden.
Köra rakt fram i all ära, men för att se om bilarna bjöd upp till dans tog vi Porsche 959 och 918 till de kringelkrokiga vägarna i Schwarzwald.
I Porsche 959 är körupplevelsen på ett sätt föredömligt modern. Här blir man inte tvingad att dubbelkoppla eller fippla med en choke. Å andra sidan medför alla kontroller en redig tyngd.
Exempelvis kopplingen tar så långt upp och är så tung att man ger sina vader en redig tränings-omgång varje gång man är ute med bilen. Styrningen är även den tung men ack så kommunikativ.
Porsche 918 har ingenting som känns tungt och styrningen är lika precis som en hjärnkirurg och bilens sylvassa kompetens genomsyrar varenda millimeter av körupplevelsen. Trots bilens skräckinjagande prestanda är 918 förvånansvärt tillmötesgående.
Det betyder inte att vem som helst kan sätta sig bakom ratten och leka Walter Röhrl, men det innebär att man kan få ut mycket av körupplevelsen utan att riskera livet.
Porsche 959 bjuder inte upp till dans på samma sätt, utan det krävs verkligen att man uppvaktar bilen och man belönas därefter.
Porsche 959 och Porsche 918 på en släkträff som heter duga
Porsche 959 och Porsche 918 lyckas väl med att definiera sina respektive epoker.
Både Porsche 959 och 918 kom med revolutionerande innovationer som placerade dem före sin tid, sanslös prestanda, och var båda ett kvitto på vad som komma skulle för det tyska märket.
Det finns således en röd tråd, även om den sträcker sig närmare 30 år. Bilarna är redan ikoniska och har cementerat sina platser i historieböckerna, men hjärtat slår allt lite extra hårt för Porsche 959.
Chefredaktör
Marcus Berggren
