Test: Land Rover Discovery Sport P300e

Land Rover Discovery Sport P300e (2021)
Motor: 1,5-liters, trecylindrig, bensin + elmotor, systemeffekt 309 hästkrafter, 540 newtonmeter
Kraftöverföring: Åttastegad automatlåda, fyrhjulsdrift
Acceleration 0-100 km/h: 6,6 sekunder
Toppfart: 209 km/h
Elektrisk räckvidd: 55 km
Vikt: 2168 kg
Mått (längd/höjd/bredd):
4597/1727/2069 mm
Pris: 686 900 SEK
(Testbil ca 825 000 SEK)

Discovery Sport är en av JLRs mest popuära modeller, som lockar köpare genom en kombination av en smakfull framtoning och god praktikalitet till ett rimligt pris. Men det har dock alltid funnits en betydande svaghet i modellens rustning. De trendmedvetna storstadsbor som köper den här typen av bilar vill idag ha laddhybrider, och det har Discovery Sport tidigare inte kunnat erbjuda. Nu har det emellertid blivit ändring på det, så låt oss lägga i Högsta Växeln och se vad nya Discovery Sport P300e går för.

Det är nu runt två år sedan Discovery Sport fick en makeover, och på det stora hela står sig designen fortfarande bra mot konkurrensen. Särskilt inredningen fick sig ett rejält lyft i och med uppdateringen, med bra materialval och snygg design. Den teknologiska standarden är förvisso fortfarande inte riktigt på nivå med de tyska konkurrenterna, och vissa knappar och reglage lever inte riktigt upp till den kvalitetskänsla man förväntar sig. Men så är emellertid fallet även i den dyrare ändan av JLR-koncernens modellprogram.

Faktum är att en stor del av tjusningen med Discovery Sport är att den trots sin plats längst ner på märkets totempåle lyckas förmedla klassisk Land Rover-elegans. Detta trots att vår testbils utförande i svart, svart och åter svart förvisso andades mer modemedveten morsas medelålderskris än tidlös smak. Till och med fjädringskomforten är fantastisk trots att den använder sig av traditionella stålfjädrar och dämpare istället för luftfjädring. I gengäld kränger det ordentligt om man får för sig att stressa bilen på en kurvig landsväg, men det det är ju knappast vad bilen är till för. 

Och tack vare tystnaden och det omedelbara vridmomentet som den elektrifierade drivlinan medför spär hybridversionen på lyxkänslan ytterligare. På ren el kommer man runt fem mil – vilket är fullt godkänt – och när bensinmotorn måste hoppa in och stötta sker detta mjukt och utan att störa körupplevelsen nämnvärt. Att systemeffekten nu ligger på 300 hästar betyder att drivlinan aldrig känns otillräcklig, och även i hybridläge känns den tystare och mer följsam eftersom bensinmotorn oftast inte måste jobba lika hårt. 

Den enda riktiga nackdelen med hybridsystemet ur ett funktionsperspektiv är egentligen att man förlorar den tredje sätesraden, men då denna ändå var för trång för att brukas som något annat än ett nödsäte känns inte det som någon större eftergift.

I grund och botten är de stora fördelarna med att välja en plug-in hybrid att det är skattemässigt gynnsamt, samt att man får en bil som känns som en elbil vid kortare stadsturer, men ändå fortfarande klarar av längre resor utan kompromiss. Men utöver detta förstärker dessutom inblandningen av eldrift i drivlinan Discovery Sports befintliga kvalitéer. Bilen är lika bekväm och praktisk som alltid, men är nu även tystare, snålare och mer följsam att köra. Resultatet är en i högsta grad trivsam och vettig vardagsbil.

För- och nackdelar

+ Bekväm
+ Elegant
+ Välkalibrerad drivlina

– Ingen tredje sätesrad
– Vissa detaljer invändigt känns billiga