Roadtrip med elbil – definitionen av motormisär

Den som shoppar efter en rimlig och praktisk elbil lär kika i Škoda Enyaqs riktning. Vi har redan konstaterat att den erbjuder en trevlig körupplevelse, vettig räckvidd och allt detta till ett resonabelt pris. Men vad händer när den miljömedvetne elbilsbilisten blir tvungen att köra en sträcka längre än bilens räckvidd? Vi testade att sätta på oss våra gröna skor genom att ta Enyaq på en roadtrip från Stockholm till Malmö – en sträcka på hisnande 60 mil!

I en bil driven av en förbränningsmotor hade ovan nämnda resa knappast varit en utmaning. De flesta bilar rullar längre än 60 mil på en tank och om ett tankstopp ändå skulle krävas behöver det inte ta längre än ett par minuter. Škoda Enyaq har, i testutförandet, en räckvidd på cirka 50 mil. Den snabbtänkte kan därför utan större utmaning räkna ut att ett laddstopp krävs efter ungefär fem sjättedelar av sträckan. Detta antar någorlunda fördelaktiga väderförhållanden.

På morgonen för resans begynnelse hade temperaturen sjunkit farligt nära nollsträcket och det regnade. Allt annat än optimala förhållanden för en elbil det vill säga (kyla=dåligt). För att ha minsta lilla chans att nå vår destination med blott ett laddstopp var vi därför tvungna att anpassa oss efter omständigheterna. Detta innebar ett avstängt klimatsystem och farthållare på 100 km/h, trots en betydligt högre hastighetsgräns. Den verkliga räckvidden vi fick uppleva utgjorde trots detta endast cirka 65 procent av den angivna!

Läs vår provkörning av Škoda Enyaq här!

Personligen föredrar jag att inte frysa tänderna av mig varför den avstängda värmen snabbt gjorde mig på dåligt humör. I takt med att temperaturen i kupén sjönk till vad som kändes som yttertemperaturen förbättrades mitt mentala tillstånd knappast. Till råga på allt blev vi omkörda av husbilar, pensionärer och veteranbilar. Jag kan på fullaste allvar inte minnas senaste gången jag upplevt en sådan misär.

Lagom till att bilen började varna för låg räckvidd hade vi anlänt till Jönköping, en stad begåvad med både en snabbladdare från Fortum och en McDonalds-restaurang. Dessa råkar också ligga precis bredvid varandra vilket var alldeles enastående bra för våra ändamål – det var inte bara bilen som behövde fylla på energi. Laddstationen insåg vi snabbt fungerade lika väl som ett hotells affärsmodell under en pandemi. Efter 15 minuters svärande och dividerande med Fortums kundtjänst fick vi en snilleblixt: varför inte testa den andra laddstolpen? Naturligtvis fungerade den och vi kunde rikta vårt fokus mot burgarna.

Varför är det jobbigt med elbilar?
– De tar evigheter att ladda
– Kyla äter upp räckvidd
– Klimatanläggningen drar för mycket ström
– Man kan inte köra fort på roadtrips

Efter 40 minuter hade bilen laddat från 20 till 80 procents batterikapacitet vilket vi utgick ifrån skulle vara tillräckligt. Till vår stora förtret insåg vi dock snabbt att vår beräknade räckvidd skulle strandsätta oss ganska exakt en mil från Malmö. Tur är det då att glass ofta sitter fint efter ett skrovmål på Gyllene måsen. De flesta batterierna fungerar på så vis att varje ny procentenhet tar lite längre tid att ladda upp än den föregående. Vi behövde därför vänta 15 minuter för våra 10 ytterligare procentenheter. Totalt hade vårt stopp alltså tagit lite drygt en timme allt som allt. Och då hade vi ändå tur att inte en enda laddplats ockuperades när vi anlände, annars hade vi kunnat behöva vänta betydligt längre.

Ett annat irritationsmoment med att försöka köra en elbil så långt som möjligt i dåligt väder är att rutorna immar igen på nolltid. Detta är inte bara frustrerande utan rentav trafikfarligt. Runtomsikten förvandlades snabbt från det man kan förvänta sig av en Škoda till en Lamborghini Countach. Jag hade lika gärna kunnat tillverka ett par glasögon av bakplåtspapper. Nej, det hade varit en förbättring.

Så vad kan vi då konstatera efter en roadtrip på 60 mil med en elbil? Jo, att jag aldrig någonsin kommer att försöka mig på det igen. Det hela är definitionen av motor-misär. Missta dock inte min kritik som att Škoda Enyaq på något sätt är ansvarig för detta. Som modell är Enyaq faktiskt riktigt trevlig. På motorväg är den tyst och bekväm, interiören är modern och snygg (med undantag för lite väl hård plats på exponerade platser), och priset garanterar Enyaqs plats som framtida folkbil. En teknik som är så väderkänslig som batteridrivna elbilar är dock allt annat än bra. Ha det i åtanke om du kan tänkas ha behov av att köra längre sträckor när solen inte skiner.